Straffet för min extremt långa ställtid blir nog att jag får avstå från kursen på klubben ikväll.

*viftar med pekfingret åt mig själv och säger: -Det skulle du ha tänkt på innan!*

Bra. Nu har Sandra äntligen släppt nyheten. Det gör det lite lättare för mig att blogga. Det kändes som att om jag skriver för mycket om vad Monster och jag gör och aldrig nämner Carrey skulle folk börja undra om jag satt honom på undantag helt och hållet, om han aldrig får vara med och göra nånting. Och så är alltså inte fallet. Är man på kombinerad kärlekssemester/träningsläger har man inte tråkigt.

Visst är det lite tomt här hemma utan Carrey. Framför allt är det väldigt tyst. Visserligen är Monster en gapig typ, men det visar sig att utan Carreys hjälp (konkurrens? sällskap?) skäller han praktiskt taget aldrig här hemma. Carrey skäller inte mycket, men har allehanda andra ljud för sig mest hela tiden, alltifrån stillsamt knorrande till högljutt glädjeylande. Och så tror jag det är rätt nyttigt för monsterhunden att vara ensamhund ett tag, det är en oerhörd hjälp att ha en vuxen hund som på ett tydligt sätt sätter en uppstudsig unghund på plats, men samtidigt finns ju risken att den yngre hunden blir alltför beroende av den äldres sällskap och trygghet hela tiden. Och det kan nog ske ganska omärkligt.

Och så kan jag koncentrera mig på att få fason på monsterhunden ett tag framöver, och slipper ha dåligt samvete för att Carrey får för lite tid och stimulans. Carrey är ju glad och nöjd även med bara medelmåttiga promenader, så det är lätt hänt att det bara blir just medelmåttiga promenader när Monster kräver så mycket mer.

Jag befinner mig i ungefär samma tillstånd just nu som inför en tenta. Det där tillståndet när man med lätt panik inser att man måste börja plugga nu (eller helst i förrgår), tiden för tentan går inte att påverka och den närmar sig med rekordfart. Det där tillståndet när man istället för det absolut nödvändiga pluggandet hittar på en massa andra saker som man absolut måste göra istället. Alla mer eller mindre oviktiga, och alla kan faktiskt utan att några större katastrofer inträffar vänta till efter tentan.

Ställtid, ni vet.

Nu handlar det ju inte om tentaplugg, men mitt tillstånd är detsamma. Ett gäng filer ska vara klara imorgon, så det finns tidsmarginal att testa och eventuellt felsöka fram till imorgon eftermiddag, då eller möjligen fredag morgon ska jag installera och sen blir det skarp testkörning av hela applikationen. Äntligen, måste jag säga. Det har gått trögt på slutet, med ett stillestånd som var helt i onödan. Vi väntade på en person som vi behövde för att få ihop min applikation med det redan befintliga affärssystemet, men svaren vi fick var så svävande och jag fick känslan av ovilja mot att göra något från det hållet, så det slutade med att jag gjorde en egen lösning för bryggningen. Bra på sätt och vis, för då blir det mer som jag ville, och dessutom flexibelt för framtida ändringar. Det är den bryggningen jag håller på (eller borde hålla på) att skriva i kod nu. Och varför det går så himla trögt har jag ingen aning om… Jag vet hur och vad jag ska göra, men det tar sin lilla tid.

Kanske har jag drabbats av separationsångest? Snart är projektet klart, och jag måste släppa mitt barn ifrån mig…

Pratade just med Kå i telefon. Vi konstaterade båda två att det där med att det är skönt med långhelger så man får bli utvilad är bullshit.

Min helg har varit extremt fullproppad och intensiv. Två utställningar där jag varken ställt ut eller jobbat men väl träffat en massa folk och hundar, hela två fotosessioner där jag själv(!) var modell ena gången och hundarna den andra, fika i slottsmiljö, hundpromenader, leriga hundar, vin, agilityträning (bara tittat på), valpvisit, bilåkande hit och dit och tillbaka igen, god mat både här och där, prat och prat och ännu mera prat. Mest hundprat. Enbart hundprat om man frågar Anders. Och sol! Regn först, men sen massor av sol, ansiktsfärgen är numera vackert rödrosa.

Monster, som inledde helgen som bara ett Monster kan, med att skälla ut hela utställningen i Smålandsstenar och skämma ut sig själv och sin matte, fick en massa miljöträning och nyttaiga erfarenheter under helgen, och bit för bit blev han duktigare. På utsällningen på Tjolöholm som avslutade vår helgresa igår nöjde han sig med att skälla en liten stund i början, och uppförde sig sedan fint. Visst, han drar och slänger sig i kopplet, men han är tyst! Och på hemresan när vi stannade och åt, låg han bunden vid ett träd intill vårt bord, både tyst och stilla och tålmodigt väntande. Det finns nog hopp om att det ska bli folk av den hunden också!

Men våra vardagsrutiner här hemma är rubbade, och behöver nog ett par dagar för att komma i ordning igen. Tidigare har båda hundarna utan vidare accepterat att ingenting alls händer när jag sitter och jobbar. Nu verkar Monster tycka att det ska vara aktivitet mest hela tiden. Han lyckades lura i mig att han var förfärligt kissnödig genom att vanka fram och tillbaka i hallen och pipa, och titta uppfordrande på kopplet. Eftersom han varit minst sagt dålig på att säga till när han behöver gå ut, så var jag förstår snabb att göra som han ville. Men det var inte så särskilt akut med den kissnödigheten…. Vi hade gått en bra bit innan han klämde ur sig några symboliska droppar.

Hursomhelst, så verkar iaf Monster ha hittat någon sorts lugn. Och insett att man faktiskt kan vara lugn nån gång emellanåt även om det är aktivitet runtomkring. Nu gäller det för mig att rida på den vågen och ta tillvara på varje tillfälle att träna vidare på denna nya färdighet. Jag ska försöka hinna med att äta en glass på Larmtorget idag t ex. Träning av hund som innebär glassintag för matte, det kan bara inte vara annat än bra träning, eller hur?

Igår trillade en polett ner. Jag upptäckte ett samband som egentligen är alldeles självklart.

Monster och jag befann oss på springa-lös-åkern, vädret var alldeles fantastiskt skönt och somrigt. Tydligen lite väl somrigt så plötsligt enligt Monster, för det blev ingen riktig fart på springandet. Vi tränade lite sitt kvar och ligg kvar en stund, sen slog jag mig ner i gräset, jag hade alls ingen lust att gå hem. Monster strosade omkring en stund, sedan kom han och satte sig han också. Just där och då kom jag på det: Hur i hela friden ska jag kunna begära att Monster som är så intensiv och aktiv ska klara att vara passiv på klubben med en massa andra hundar omkring sig, när han aldrig fått vara passiv utomhus öht? Det här var nog första gången sen han var en yttepyttebebis som han slog sig ner och gjorde ingenting, utomhus.

Allt annat som jag försöker lära honom börjar jag ju med hemma, och vet så innerligt väl att det är sjuundra gånger svårare när vi är på klubben. Och varför har jag inte tänkt på att detsamma gäller passivitet? Varför har jag trott att det är smart att just med det momentet börja just på klubben?

Men nu har poletten iaf trillat ner. En aning sent, men ändå.

Vi har varit på klubben ikväll, monsterhunden och jag. En och en halv timmes lär-dig-hålla-käften-hundjävel-övning. Det var vi för fjorton dagar sen också. Taktiken var att bara sitta på stugtrappen och göra ingenting. Då skällde han i stort sett oavbrutet hela tiden, sista halvtimmen var han så trött att han låg och skällde. Men skällde gjorde han. Han kunde vara tyst några små stunder när alla hundar på planen var stilla, det var allt.

Nu har jag bestämt mig för att inte försöka vänta ut honom. Ikväll körde vi en annan taktik. Började med en liten promenad i skogen, så vi kom upp längst nere på planen bakom stugan, där körde vi direkt ett kort träningspass, innan han ens han börja med sitt gapande. Sen lite kampande och sen gick vi och satte oss. Och han fick en åthutning så fort han började skälla och en massa beröm och kli bakom öronen och köttbullar när han var tyst. Det fungerade såpass bra att de som befann sig ute på planen ett tag funderade på om jag hade bytt hund… Visst blev det en hel del skällande idag också, men skillnaden var enorm.

Och nej, han lär sig ju inte att koppla av själv så här. Man kan öht inte påstå att han kopplar av, men vi får ta det ett steg i taget. Steg ett är att vara tyst. Och jag tror inte han kan bryta själv än, det är bättre att jag hjälper honom nu.

Sen får man ju mycket goda råd… En tjej kom fram och undrade om det inte var bättre att jag bröt med att gå ut på planen och göra nånting med honom. Det tror jag absolut inte på. Det vore ju ganska lätt att ta till, men det är ju precis det han vill. Däremot gjorde vi då och då små korta kontakt- och koncentrationsövningar där vi satt. Ögonkontakt - varsågod - köttbulle. Med köttbullen på varierande ställen, på min fot, mitt knä, tassen, bänken, mellan mina läppar. Ingen action, men kontakt och koncentration.

Nu återstår att se om det märks någon skillnad på honom på kursen på torsdag. Man kan ju alltid hoppas.

…kan klockan plötsligt vara 13:20 när jag trodde den var runt elva eller så. Och ingen hund har sagt ett endaste ljud. Är dom inte kissnödiga?

Typiskt. Jag missade att anmäla till Nybros utställning. Extra typiskt, för när Sandra och jag diskuterade det sa hon att det ska vara 4 veckor innan. Nehejdå, sa jag, som satt och läste innantill, det är bara tre veckor. Det var bara det att det var anmälan till lydnadstävlingen jag läste… Skit också. Och även om jag skulle få efteranmäla (vilket det tydligt står på flera ställen att det inte går), så har jag just sett till att det inte finns ekonomiskt utrymme för det förrän på fredag.

Han skulle verkligen behöva all träning han kan få, monsterhunden. Och jag kan verkligen inte hitta många utställningar, varken officiella eller inoff inom rimlig radie under våren och försommaren. Skit. Man skulle kunna tänka sig Hässleholm, där går inte anmälningstiden ut förrän imorgon, men det finns ju lika lite pengar till det… *suck*

Återstår en officiell SBK i Burlöv (det låter som långt bort…), och så en mycket liten inoff på Öland. Norrköping hade varit mycket intressant, men det krockar med lydnadstävlingen där jag åtagit mig att ansvara för sekretariatet.

…och för det mesta kommer han faktiskt. Fort.

Jo, jag har kommit på att det enligt min defintion på blogg ska nog vara så. Alltså inte att det ska vara många poster, men att man inte ska byta ämne i en post. Detta är alltså min personliga definition. Jag tänker inte vara polis i detta ämne.