lenas egna

nej

Mar 112013

Nej, det går inte så bra det här. Det är väldigt mycket två steg fram och ett tillbaka, och det skulle väl gå an, om det inte emellanåt blev fem eller sju eller tio steg tillbaka. Så att det känns som ännu djupare än det var från början.

Jag vill skriva om det. Men inte prata om det. Vill egentligen inte ens ha kommentarer om det, så att skriva offentligt är ju stendumt. Men. Om ni lovar att inte komma med varken bekymrade tycka-synd-om-kommentarer eller hurtbulliga kom-igen-nu-kommentarer, så gör jag det ändå. Förmodligen bara delvis och fragmentariskt, det får bli som det blir. Det känns på nåt sätt bra (samtidigt som det inte alls känns bra) att folk vet. Vet utan att kommentera.

Det svåraste just nu är insikten om vad jag under den här tiden (som jag inte ens vet hur lång den är, för när började det egentligen?) ställt till med. För mig, för oss. Och för andra. Och som jag inte kan rätta till. En del för att det inte längre går att rätta till, en del för att jag inte förmår. Det jag inte förmår försöker jag ändå med. En sak, och lite, lite i taget. Samtidigt, under tiden, säger jag häpnadsväckande nog ja till nya saker. Just då, när jag gör det, känns det varken konstigt eller svårt, utan alldeles självklart. Det är sen, när det ska verkställas, som omöjligheten kommer. Förmår inte. Och ännu mindre förmår jag säga att jag inte förmår. För jag vill ju förmå. Ha förmågan.

För ingen ska behöva undra över det: Jo, jag får hjälp. Proffessionell. Vet inte om det har gjort någon nytta än, mer än att problemet har blivit tydligare för mig själv. Men det måste få ta den tid det tar. (Och det var inte jag som sa det, jag vill att det ska vara åtgärdat inom en bestämd tid. Typ en vecka. Som en penicillinkur.)

Det var nästan vår här ett tag, innan kölden återkom. Under tiden hann tulpanerna sticka upp ett par centimeter och snödropparna nästan börja blomma. Och det är ju trevligt. Trevligt. Tidigare vårar har jag blivit smått lyrisk över sådana fynd, i år känns det ”trevligt”. Det säger väl en del om min mentala status för närvarande.

Mera vinter och mindre vatten

Okategoriserade 1 kommentar »

Dec 142012

Det blev ännu mera vinter. Först blev det väldigt mycket kallare, och när det var runt 15 minusgrader passade vår vattenpump på att gå sönder. Givetvis precis den dagen som jag tänkte att ikväll måste jag verkligen tvätta håret. Och samma dag som tvättkorgen började bli full och förrådet av underkläder började sina.

Plan A var att Anders skulle klättra ner i brunnen för att på plats (4 meter ner i en 10 meter djup brunn) inspektera pumpen samt laga alternativt byta ut den. Det visade sig att denna plan inte skulle fungera. Istället konstruerades en lyftanordning som försågs med en vinsch för att fira upp pumpen till marknivå.

Anordningen

Efter kylan kom det väldigt mycket mera snö, i kombination med en frisk nordostlig vind. Såpass så att det utfärdades en klass-2-varning. Samma dag (och dagen innan och dagen efter också för den delen) ägnade vi oss åt att fira pumpen upp och ner ur brunnen för diverse åtgärder. Det blev många gånger upp och ner innan det fungerade tillfredsställande.

Men nu har vi vatten, jag har tvättat, jag har duschat, jag har badat Mello. Imorgon ska vi ut och åka tåg, han och jag. Om vädret och SJ tillåter.

Efit 9/12

fotoblogg Kommentering avstängd

Dec 092012

Fick en hint om att det var dags för en efit idag. Visst, jag är med, det var länge sen sist.

8-tiden. Vaknade och greppade mobilen för att ta en konstnärlig(?) bild på det första jag såg, taket. Men mobilen krävde laddning innan den gjorde något alls.

9-tiden. Vet inte riktigt vad jag gjorde då, någon bild blev det i alla fall inte.

10-tiden. Vinterstudio. Utförsåkning. Ointressant.

11-tiden. Småfåglarna har fått påfyllning.

12-tiden.Pälsvård. Vi är ganska oeniga om nödvändigheten av detta.

2-tiden. Plan B i projekt Laga Vattenpumpen. Komplikationer tillstötte.

3-tiden. Hämtar vatten. Igen.

4-tiden. Hundrastning med godisletande som extrainslag. Det snöar rätt ordentligt igen.

5-tiden. Utfodring av fyrbenta. I väntan på det magiska ordet.

6-tiden. Lagar mat till tvåbeningarna. Det gäller att tänka: så lite disk som möjligt.

7-tiden. Uppätet. Papperstallrikar.

8-tiden. Solsidan med Ove Sundberg.

9-tiden. Bläddrar i senaste numret av Hem och Antik.

Ljudbok

hälsa 1 kommentar »

Dec 062012

Jag läser för första gången en ljudbok. (Läser? Lyssnar på säger man kanske?) Jag har en lång period haft en strategi för att undvika de jobbiga tankarna som snurrar runt, runt när jag ska sova, som går ut på att jag sitter kvar vid teven så länge att jag är på gränsen att trilla ihop och somna innan jag tar mig till sängen. Strategin funkar sådär. Antingen somnar jag ifrån teven innan jag hunnit lägga mig, vaknar till efter ett par timmar och tar mig till sängen och har då sovit tillräckligt för att inte somna om igen, och tankarna tar mig i besittning i alla fall. Eller också lyckas jag faktiskt ta mig till sängen precis innan ögonen faller ihop, men då har klockan oftast hunnit bli minst två, vilket betyder på tok för lite sömn, vilket inte gagnar den psykiska hälsan det heller.

Men så kom jag på att jag kanske skulle testa det här med ljudbok. Och det fungerar utmärkt. Lagom lättsmält underhållning som godnattsaga i sängen, som jag kan somna till. Jag valde en bok för att den skulle vara just lättsmält underhållning, inget alltför djuplodande och ingen spännande deckare eller så. Men i går kväll var det nästan så jag satte mig upp i sängen. Det blev jättekonstigt. En av bokens huvudpersoner beskrevs med precis samma sorts ångest- och panikkänslor som jag har haft. Alltså, de uppstod i precis samma typ av situationer, hennes reaktioner på och ologiska hantering av specifika situationer var precis desamma.

Att jag inte är ensam i världen om att drabbas av en depression, det har jag fullständigt klart för mig. Men hur den yttrar sig, hur jag hanterar (eller inte hanterar) vissa saker som gett mig ångest och panik, det trodde jag var så ologiskt och konstigt att jag nog var ensam om det. Så ologiskt och konstigt att jag nästan trott ibland att jag hittat på det. Men tydligen inte. Det var en väldigt konstig känsla att lyssna på beskrivningen, jag var tvungen att backa och lyssna igen, ifall det var så att jag kanske somnat till ett par minuter och det var min hjärna som spökade? Men nej då, författaren visste precis, beskrev så på pricken alltihop.

Så. Om någon beskrivit alltihop så exakt, så måste det väl finnas åtminstone en till (och därmed förmodligen ganska många fler) som upplevt samma sak? För att författaren skulle ha fantiserat ihop det, och att jag sen skulle råka lyssna på just den boken av alla som finns att välja på, det blir för osannolikt för att vara troligt. Jag är kanske inte så konstig ändå?

Det vackra vintervädret

hundar 3 kommentarer »

Dec 052012

- och hur man undviker att njuta av det

Jag tänkte att om jag är så positiv jag bara kan, och enbart tänker på hur vackert det är, så kanske jag kan njuta av en långpromenad i vinterlandskapet. Vi har fått mycket snö, men idag sken solen och omgivningarna såg ut som ett julkort.

Julkortsvinter

Det gick inte så bra, men nu vet jag åtminstone hur man inte ska göra.

För det första: man ska klä sig lagom, och inte för varmt. Det innebär att man tar hänsyn inte bara till temperatur och vindstyrka, utan också hur djup, tung och packad snön kan tänkas vara där du tänker gå. Det gjorde inte jag.

För det andra: välj med fördel en väg som är plogad om snön är djup, eller åtminstone ordentligt upptrampad. Det gjorde inte jag.

Ekstockar. Vid en plogad väg.

För det tredje: om man medför en eller annan hund, vilket kan vara positivt, välj helst ett exemplar som man inte behöver bli arg på hela tiden för att den antingen drar som en oxe i kopplet (när den är kopplad) eller inte kommer direkt när man kallar in (när den är lös). Det gjorde inte jag.

Rätt rejäla stockar.

Om man noga planerar ovanstående punkter, så kanske man kan orka lyfta blicken och vara på tillräckligt gott humör för att se att det faktiskt är vackert. Det gjorde inte jag. Efter första biten genom skogen var jag redan ganska slut, det var visserligen en smal stig upptrampad, men Monster som var kopplad där eftersom vi passerar bakom en rad hus, drog som en tok hit och dit i ren glädjeyra (han gillar ju snön). Därefter skulle vi korsa landsvägen och gå på en skogsväg, och jag tänkte att tar jag mig bara dit så blir det bättre, där kan han ju gå lös… Jag tänkte inte på att små skogsvägar blir inte plogade förrän skogsägaren behöver ha den plogad. Kanske inte på hela vintern. Monster flög glatt iväg genom drivorna, jag pulsade i knähög, vindpackad snö i säkert 50 meter innan jag gav upp. Stövlarna fulla med snö, benen fulla med mjölksyra och hela jag genomsvettig. Och Monster som verkligen inte hade lust att vända redan…

Monsterhunden. Glad och olydig.

Nej. Det gick inte så bra. Och jag har två hundar kvar som inte fått mer än snabbrastningar än så länge. Nu ska jag gå ut med dem, men det blir mer på hemmaplan, där jag vet att det är plogat alternativt traktorspår att följa.

Tidiga morgonfunderingar

tankar & åsikter 3 kommentarer »

Dec 052012

Vaknade (och klev upp!) extremt tidigt idag, redan klockan fem, och fick mycket tid för funderingar. Funderar över bloggandet, det känns onekligen mycket roligare nu när det blev lite fint här. Tittade på arkivlistan, den är lång. Rent grafiskt är den lång, jag måste hitta någon plugin som drar ihop den, att ha varenda månad listad sådär blir inte snyggt. Bokstavligt talat är den också lång, från mars 2006, och jag har läst en del gamla inlägg. När jag gör det känner jag verkligen att jag inte vill att bloggen ska självdö, det är ju skitkul att kunna gå tillbaka! Egentligen har jag bloggat mycket längre än så, sen -98 tror jag (långt innan ordet begreppet blogg var uppfunnet), och det ligger väl och skräpar nånstans på nätet. Men några år före 2006 tror jag att jag har sparade i nån databasfil på nån cd, nån gång kanske jag har tid och tålamod att leta rätt på det och plockar över det hit.

Jag har funderat lite på om jag ska uppmärksamma omvärlden via fb på nystarten här. De flesta av mina trognaste bloggläsare finns ju där, och skulle kanske uppskatta det. Å andra sidan, där finns en massa folk som jag känner ganska ytligt, en del som jag känner rätt väl men som nog inte har haft koll på min blogg innan, och av någon anledning känns det lite läskigt om alla de skulle hitta hit. När jag nu skriver så pass öppet som jag gör. Det var lättare förr, -98 var det ingen på nätet som visste vem jag var. Men samtidigt tycker jag ju att antingen bloggar man eller så gör man det inte, det man skriver är offentligt och öppet för alla och man får låta bli att skriva det man inte vill att alla ska läsa. Privata inlägg med lösenord för en utvald skara är inget för mig. Det är antingen eller.

Vi får se hur jag gör. Ett som är säkert är att jag bloggar vidare, oavsett om jag gör reklam för det eller inte, och oavsett om gamla läsare hittar tillbaka eller inte. I första hand är det för min egen skull.

Reboot

hälsa 1 kommentar »

Dec 052012

Jag tar och rebootar* lite. Bloggdesignen. Bloggskrivandet. Och mig själv.

Som tidigare framgått har jag inte mått så bra. Gör fortfarande inte, men bättre. Såpass så att jag klarar att möta människor och le och säga ”tack bra!” när de frågar hur jag mår. Inte helt sant alltså. Och det kan väl tyckas dumt att göra så (och när jag var i nedåtgående var det nog det), men det gör att jag orkar vara social igen, och faktiskt uppskatta det. Och det är bra. För nu är det på uppåtgående. Jag börjar känna att det finns rätt roliga och trevliga saker i tillvaron igen. Och jag orkar eller vill verkligen verkligen inte hålla på och älta detta hela tiden och med alla och envar. Det blir jag inte bättre av. Jag strävar uppåt och framåt nu.

Bloggdesignen blev alltså ny. Den förra, som bara blev påbörjad och som jag skulle göra själv, blev ett för stort och omfattande projekt då. Nu blev det ett färdigt tema, bara för att det skulle hända något. Lite har jag förstås gjort om, och mer kanske det blir. Det här temat är som gjort för egna påhitt. Och så är det en del plugins och grejer som jag inte fixat klart med än, så gammalt innehåll visas inte alltid som det ska.

Att få det någorlunda estetiskt tilltalande här igen är nog också en förutsättning för att få igång bloggandet igen. Det gav ingen vidare inspiration som det såg ut förut. Och jag vill ju blogga egentligen. Jag mår bra, bättre av det. Och kanske är det så att jag måste få göra saker som inte är nödvändiga, men som får mig att må lite bättre, för att förmå mig att göra det som är nödvändigt också?

Så nu rebootar jag. Och så pratar vi inte mer om det svarta och tunga, ok?

*rebootar är nördsvengelska för ”startar om” om någon undrar…

skulle vilja

tankar & åsikter 3 kommentarer »

Okt 292012

Jag skulle vilja blogga. Skriva och berätta. Men vet inte hur jag ska få fram rätt ord. Det får vänta. Eller också blir det aldrig berättat alls. Kanske bättre så.

Förresten saknar jag sommaren något alldeles förfärligt.

Egentligen

hälsa 2 kommentarer »

Sep 102012

Egentligen är väl det mesta ganska ok. En del reella problem av större och mindre karaktär finns det förstås, men det finns så mycket annat som är bra så det väger upp. Egentligen. Om man ser lite objektivt på det hela.

Men ändå. Ändå mår jag skit och orkar knappt ens försöka få näsan över ytan. Vinterdeppen i början på september? Eller. Om jag tänker efter kom jag kanske aldrig riktigt ur den förra. Det blev liksom aldrig någon fullständig återhämtning.

Den stora handlingsförlamningen har slagit till som aldrig förr. Samtidigt som jag drar mig undan från omvärlden.

Tack tack

hundar Kommentering avstängd

Aug 222012

Tack Mello. Jag får köpa nya glasögon. Igen. Tur att läsglasögon inte kostar någon större förmögenhet. Jag får motvilligt medge att hon hade rätt, den där optikern som tyckte att det inte var nån idé att kosta på mig ”riktiga” glasögon. Inte när det ska förbrukas i den här takten.

Äldre inlägg