“Plocka upp - en skitsak” heter en SKK-kampanj som ska få folk att plocka upp hundbajs. Namnet är fyndigt, för visst är det en skitsak.
Fast inte alltid. Vår och sommar är det inga problem. Men så blir det höst, och kvällarna blir mörka. Väldigt mörka. Samtidigt bli marken full med blöta, mörka löv. Jag har mer än en gång förgäves försökt hitta det jag ska plock upp och bara fått löv ch pinnar i påsen. Det är då man blir tacksam när hnden råkar sätta sig under en gatlykta.
Sen kommer snön. Bra, då ser man åtminstone bajset. För det mesta. Snön medför nämligen andra problem. I djup, fluffig nysnö sjunker det varma bajset ner, och kan bli svårhittat då med. Om man inte drar sig för att få snö innanför jackärmen medan man letar. Hård skarsnö har också nackdelar, särskilt om den har djupa fotspår sedan tidigare töväder. Av någon anledning ramlar nämligen bajset alltid ner i såna fotspår, och man får liksom skrapa uppdet, med risk för att riva sönder påsen mot den vassa, skrovliga snön.
När man då med viss möda eventuellt lyckats plocka upp det som ska plockas upp, då kommer nästa problem. Det finns flera strategiskt placerade papperskorgar inom vårt lilla bostadsområde. Det uppskattas dock inte om slänger bajspåsar där, jag kan det för när det är varmt på sommaren kan det börja lukta rätt snabbt. Därför finns också en särskild hundbajspapperskorg med lock, lite mer vid utkanten mot cykelvägen till. Men frågan är hur tapper man ska behöva vara för att slänga sin påse i rätt papperskorg? Den är liksom lite väl mycket off-pist.
Och jag erkänner: I år har det funnits dagar då jag vägrat pulsa i lårdjup snö (jo så djup har den faktiskt varit där, just där är ett sånt ställe där snön med hjälp av vinden bygger på höjden) och istället slängt bajspåsen i förbjuden behållare. Jag är en dålig människa.