lenas egna

Måndagkvällar har varit min viktigaste teve-kväll hela vintern. Två president-serier, Commander in Chief och Vita Huset (ja, jag vet att det är en repris, men jag har inte sett den här omgången innan), på en och samma kväll. Båda är bra, fast Vita Huset är bäst. Bättre skådespeleri och trovärdigare story. Å andra sidan är jag väldigt svag för Donald Sutherland, en liten crush som funnits i många många år (jag undrar vilken film det var som fick mig att falla så?).

I alla fall. Nu ska Commander göra ett uppehåll på flera veckor. Kanske lika bra det, ibland har min förvirrade hjärna liiite svårt att hålla isär saker och ting. Inte presidenterna, jag har full koll på vem som är Geena Davis och vem som är Martin Sheen. Men deras personal… Vilken stabschef, rådgivare, informationschef osv hör till vilken president liksom? Det blir rörigt, det blir det.

Jag undrar vad jag ville ha sagt med detta? Och varför ligger jag inte i sängen så här dags istället?

(Jag läser första stycket jag skrivit, och det ser ut som om det är just presidentserier jag gillar. Så menade jag inte. Det här är två serier jag tycker är bra, och dom råkar båda två handla om USA:s president. Och en helt annan sak: man kunde önska att någon av dessa var verklighetens president. Strunt samma vilken, vem som helst av dom skulle utgöra en förbättring och göra världen till en tryggare plats.)

Jamen nu ska jag till sängen.

På nyheterna häromdan fick vi ju höra att polisen nu ska tillåta turbaner och huvuddukar och andra såna religiösa attribut. Jag reagerade på det, och ville nog eg skriva nåt om det, men dels håller jag mig för det mesta på mitt eget personliga plan här och är lite ovan att skriva om företeelser utanför mig själv, dels visste jag inte hur jag skulle uttrycka mig så det inte skulle blir fel. Jag vill ju inte framstå som främlingsfientlig eller så, för det är inte det jag är. Hoppas jag. Jag kunde liksom inte uttrycka min reaktion i ord.

Men nu hittade jag en som uttryckt det så bra. Precis så här var det jag tänkte.

Och att jag bara ”råkade” ramla över den bloggen sådär, berodde på att studiemoralen fortfarande sviktar. Nu surfar jag planlöst runt bland tusentals bloggar som finns på nyligen.se, det finns så himla många läsvärda. Fast ännu fler inte-fullt-så-läsvärda.