My godness så trött jag är… Det går sakta framåt här. Oerhört sakta. Vi beräknar vara klara med uppsatsen till julen -07 om vi fortsätter i den här takten. Ändå är det intressant det vi ska skriva om. Det är bara själva skrivandet som är så sjukt trist. Det ska ju vara så förbaskat vetenskapligt, med teorikopplingar och annat larv. Bah. Vi kan väl hitta på egna teorier?

Vi är rätt duktiga idag faktiskt. Och det är ju på tiden, vi har mittseminarium den här veckan. Exakt vilken dag vet vi dock inte, det vore kanske på tiden det med, att vi fick besked om det?

Men vi har problem. Inte nog med att vi varit lata och odugliga innan, vi har problem med problemformuleringen. Problemet är (var) avgränsat och fint, men själva formuleringen saknades. Nu när vi äntligen började vara duktiga och skulle förbereda oss för mittseminariet som kanske är imorgon (hemska tanke) eller på fredag (hoppas!) så upptäcker vi nya problem. Så fort vi borrar lite i det vi trott var klart avgränsat, så hittar vi nya intressanta problem att gräva djupare i, och den saknade problemformuleringen skulle om den funnits vara i behov av omformulering nu.

Kan vi inte få ett par år på oss, då ska vi nog ro iland det här? Om vi jobbar duktigt och inte ägnar dagarna åt roligare saker, förstås.

Det gick väldigt fort på slutet, det är redan över. Jag känner fortfarande ingen sorg, och undrar om jag borde. Däremot känner jag djupt för de som fanns närmast, där det ändå måste bli ett tomrum.

Sov gott S!