fre 24 Mar, 2006
Enligt Aftonbladet bör vi se upp så vi inte drabbas av den nya flunsan lyxorexi. Beroende av lyxkonsumtion. Symptomen ska vara att man käner sig tvungen att alltid köpa det dyraste märket av allting, att jeans från HM och kök från IKEA är otänkbara budgetvarianter. Att man på fullt allvar tror att man blir lyckligare av lyxgrejer.
Jag tror inte att jag ligger i farozoonen. Jag skulle t ex aldrig nånsin få för mig att köpa en handväska för flera tusenlappar. Jag tittar synnerligen kritiskt på prislapparna på ställen som en av våra lokala möbelhandlare, och det är väl ändå inget som räknas som riktig lyx. Jag ser saker jag skulle vilja ha och tänker att det förmodligen finns något liknande på IKEA till ett väldigt mycket lägre pris, och DÅ vill jag ha. Jag har också svårt för det där med märkesjeans. Visst finns det nog jeans i 1000-kronorsklassen jag skulle vilja ha, men inte så mycket att det motiverar prisskillnaden till ett par för halva priset.
Men å andra sidan. Det beror kanske på hur man för sig själv definierar lyx också. Jag tycker det kan kännas lyxigt med ett par nya jeans, oavsett märke. Och att känna att jag har råd att köpa Classic kaffe för att jag tycker det är godast och inte får nöja mig med nån riktig lågprissort som smakar blask. Men jag går inte till dyra special-kaffe-affären och köper en liten påse med nån exklusiv italiensk sort för hutlösa pengar. Och vår nya lägenhet då. Köket kommer att bli från IKEA, badrumsmöbeln (handfat + skåp + spegel) var ett jättefynd från Harald Nyborg, golven blir företrädesvis från Byggmax och innerdörrar från Cheapy. Osv. (Om det är nån som känner sig orolig för hur kvalitén kommer att bli, så är A tillräckligt kunnig för att kunna se om det är dålig kvalité. Den kommer inte att bli lidande för att vi väljer billigare alternativ. Där det inte finns bra kvalité till lågt pris att välja får det bli ett högre pris.)
För mig känns det oerhört lyxigt att få allting nytt, fint och fräscht. Att få vara med från början och välja allting in i detalj. Den lyxen gör mig nästan oförskämt lycklig. Och jag misstänker att när det är klart så kommer jag att bli som han i den-där-teve-reklamen, han som inte vill gå hemifrån utan går omkring och klappar på köksbänkar och annat när familjen står utanför med taxin framkörd inför semesterresan… Och jag är helt övertygad om att det som blir Mitt Lyxiga Hem kommer att göra mig ännu mer lycklig. Men jag är inte säker på att lycklighetsgraden skulle stiga om vi genomgående valt de dyraste märkesalternativen och tiodubblat kostnaden. Kanske tvärtom faktiskt.
Men nån liten släng av lyxorexi light kanske jag ändå har?
Lyx för mig är också att fynda, att hitta dyra saker till riktigt bra pris. Som när vi renoverade köket och hittade en Miele diskmaskin på Blocket för 1500:- när nypriset på den är närmare 10 år och man vet att kvalit
Svara Calltså inte 10 år utan 10 000:- *bankar pannan i bordet…*
Svara CJamen, vi har ju en gång för alla lärt oss att man kan SHOPPA SEJ LYCKLIG; men i den kursen handlade det väl om shopping till lägsta möjliga pris. Kan dessa teorier förenas?
Jag vill nog också ha mesta möjliga kvalit
Svara ElisabethJag vet btw inte vart smärtgräsnen går för en väska. Oftast om jag vill ha nåt väldigt mycket, så brukar jag klara av att betala för det också.
Ja gångrar sååå att jag inte köpte den vinröda skinnväskan i Rom, för bara 49 euro. Stor var den också.
Ang jeans, så räknas jeans för 1000 spänn som billiga såg jag i lokaltidningen. “riktiga” jeans kostar 1500 spänn. Never in my life.
Svara ElisabethHerrejisses vart har ni varit i jeansutveckligen? 1500 är inte heller dyrt utan klassas nog också som vardagspris. När det börjar handla om flera tusenlappar så är det “bra” jeans… öh, hur bra är de om man inte vågar sätta sig på en parkbänk i rädsla att förstöra dem? jag vill kunna sätta mig i gräset utan att vara panikrädd att det ska bli fläckar.
Svara sazSamma sak med inredning. Hur kan man leva med ett golv för ca 6.000 kvadratmetern? Jag vågar ju knappt gå bredvid mattorna hos A