lenas egna

Min älskade A är alldeles ovärderlig. Eller? Tydligen inte ändå. För utan att protestera nämnvärt är jag beredd att låna ut honom i hela tre veckor, mot att han medför en lagom tjock bunt med pengar vid hemkomsten.

Tre veckor. Det är länge det. När vi precis nyss hade träffats, så var han på jobb i England en vecka. Sen dess har han jobbat borta några gånger till, framför allt var det ganska intensivt ett tag i höstas, men jag tror inte det blev mer än tre nätter i sträck någon gång. Nu blir det tre veckor. Oj. Han kommer inte ens hem på helgerna. Man veckopendlar inte från Iran utan vidare.

Men håll med om att det verkar lite konstigt att ett stort japanskt företag ska behöva skicka en halvgammal gubbe från Torsås till Iran för att ett viktigt jobb ska bli utfört? Men det blir som sagt rätt så bra med pengar av det. Och som av en ren händelse, så är det inte alls långt emellan hemförandet av dessa pengar från fjärran land (äh, jag larvar mig bara, han får väl svenska kronor insatta på lönekontot precis som vanligt, men det blir fler kronor) och…. var beredda nu, för nu kommer nyheten! Är ni klara? Datum är nu spikat! Den 28 juni öppnar vårt alldeles egna IKEA!!!!!

Såklart jag lånar ut honom då.