Det är himla jobbigt att sälja lägenheter ska jag säga. Och då gör vi det ändå bara i singular. Dessutom har vi inte ens börjat än. Men redan att få ihop annonsen var skitjobbigt! Framför allt det där med att flytta runt och plocka bort och stuva undan för att kunna ta ett kort från en vinkel, sen flytta tillbaka allt igen plus dom grejer som hörde hemma i den änden av rummet och så ta en bild från andra hållet. Puh. Jag tror att man skulle behöva en speciell strategi för att sånt här inte ska bli så knöligt. Man börjar med att flytta. Helt och hållet och flyttstädar och allt. Sen bär man tillbaka ett lagom (minimalt) antal möbler, mattor, tavlor och gardiner. Och lite blommor, en fruktkorg och några stearinljus. Fotograferar, blåser ut ljusen och stänger till. Så är det bara tt tända ljusen när visningen är. Tja, kanske byta ut frukten och blommorna också. Men man ska absolut inte bo mitt i alltihop medan man håller på. Det bara knölar till det.
Jag är långt ifrån nöjd med alla bilder. Badrummet och hallen t ex, det är nästan omöjligt att få bra bilder på lite trånga utrymmen när man inte har nånstans att backa. Om man inte har ett vidvinkelobjektiv då, och det har man inte.
Nu är iaf annonsen ute. Håll nu tummarna så dom blir blå att det kommer tillräckligt med folk i helgen, särsilt tillräckligt många riktigt intresserade (det räcker ju om dom kommer iofs) så att vi får det pris vi hoppas på.
Sedär, då fick vi en ny utrikesminister. Eller det var väl en ny vikarie vi fick. Som sen, när nya utrikesministern får tid att vara utrikesminister ska vara biträdande utrikesminister, för utrikesministern har kanske inte så mycket tid då heller… Nåt sånt tror jag det blev.
Men allvarligt, så är väl Jan Eliasson ett bra val. (Och här är jag ute och simmar lite, jag är verkligen ingen politisk expert och nu har jag inte hunnit tjuvkika eller -lyssna på en enda kommentar i ämnet, jag går mest på att han verkar rätt sympatisk, och han måste väl åtminstone vara kunnig???) Jag hade väl gärna sett Carin Jämtin istället, hon verkar vara både mänsklig och väldig duktig. Hursomhelst så kan det väl bara bli bättre än det var antar jag. Och att Carin Jämtin blir ny vikarie en månad framåt, säger kanske en del om att inte ens Göran Persson tycker att Bosse Ringholm var det mest lyckade valet?
Gårdagens länk till Zeta, som jag tryckte dit mest bara för att vara En Ordentlig Bloggare, visade sig vara ett riktigt fynd. Om man som jag mest bara tutar och kör i köket, och gör saker och ting ganska mycket på måfå (kreativitet är också bra, men ibland beror det där ”på måfå” mest på att jag saknar kunskaper) finns det mycket att lära om italiensk mat där. Jag brukar t ex köpa en standard-olivolja för att vara på den säkra sidan. Jag vet ju att det finns en massa olika sorter, men som jag inte har nån koll på och därmed inte vet hur de ska användas. Nu kan jag lära mig! Och recepten… åh. Att det vattnas i munnen är ingen överdrift. Alls.
En annan inspirationskälla när det gäller italiensk mat är bloggen aglio e olio, rekommenderas.
Annat gott just nu: Fun Light Tropical Fruit. Tydligen fortfarande så ny att den inte finns med i sortimentet på deras egen hemsida? En höjdare i vilket fall.
Knäckemacka med messmör. En gammal favorit som jag periodat med genom åren. Just nu är det en period.
Det var nåt mer som jag frossar särskilt i just nu… men det har jag glömt nu. Trött. Återkommer i ämnet.
Tentan igår vill jag inte prata om. Visst borde jag ha pluggat mer, men jag är inte alls säker på att det hade hjälpt. Vi pratar inte mer om det nu.
För övrigt har den här helgen varit very busy igen. Vi tog vid där vi kom av oss förra helgen, plus att vi (läs: Anders) också är i full gång i nya lägenheten. Det går undan när han släpps lös med en kofot, jag trodde knappt mina ögon när jag kom hem efter tentan igår. Och här har vi då hållt på hela dagen med att flytta runt saker så att man kan fotografera. När vi ska ha visning ska vi bära ut en hel del övertaliga möbler och personliga tillhörigheter som enligt expertis på området inte ska finnas vid en visning. Men nu finns dom här, och alltså har jag flyttat runt på allting. Köket och vardagsrummet är färdigfotade, så skulle vi börja fixa i sovrummet.
Jag började plocka bort allting från hyllan ovanför skrivbordet, medan Anders skulle byta gardinstång. Det var där det började kärva till sig. Det tog väl en halvtimme eller så innan vi hittat fästena till stången vi köpte i julas. Dom låg förstås helt synligt i en plastburk med lite diverse, framme på köksbänken, alltså en av dom saker jag flyttat fram och tillbaka ca fem gånger tidigare idag. Men letandet var ju bra också. För vi hittade en liten matta, likadan som den stora vi köpt att lägga under soffbordet. Vi kom ihåg att vi när den mattan var inköpt funderat på om den fanns i en mindre storlek också, jag hade för mig att det aldrig blivit av att åka och titta i affären ens, medan A trodde att vi gjort det men att det inte funnits. Vi var iaf överens om att vi inte hade köpt någon. Troligen är det väl nån tomte som gjort det åt oss då…
Ja, så var hyllan och skrivbordet avplockade, gardinen nertagen och den nya stången uppsatt, men precis där tog orken slut när vi insåg hur mycket som var kvar att göra. Hyllan ovanför sängen skulle rensas från foton, nattduksborden från böcker och tidningar, gardiner strykas och hängas upp, en bokhylla tömmas och bäras ut… I sovrummet finns liksom inte plats för flytta-runt-övningar. Och sen hade ändå både hallen och badrummet och balkongen varit kvar.
Så vi la ner verksamheten för idag. Jag ska göra iordning dom bilder jag har, och så ska jag få ihop texter också. Måste leta mäklarannonser för att se hur det brukar vara upplagt. Och så ska jag träffa vicevärden och få bilder på utemiljön och gemensamma lokaler och han ska hjälpa mig med texterna. Risken finns väl att det blir för knappt med tid mellan annonsering och visning, men i värsta fall får vi väl lägga till en kväll i veckan efter också då. Visning nästa helg ska vi iaf ha.
Lägligt nog ringde Andreas och ville vara ledig imorgon eftersom han ska jobba inatt, så då kan jag ägna mig åt detta. Det blir nog bra.
Nån som vill köpa en fräsch tvåa i ett av Kalmars mest attraktiva områden btw?
Jag har ledigt från pre-renoveringsarbetet ikväll, jag tentapluggar ju(jodå, jag har faktiskt skärpt till mig nu!). Anders har däremot inte tagit ledigt. Jag sitter vid köksbordet och jag kan genom köksfönstret här ibland se honom skymta genom köksfönstret där, det är inte så många meter emellan. Det känns lite konstigt, men mysigt.
Med högst femton minuters mellanrum hittar jag på nåt nytt jag skulle kunna skriva om i bloggen. Men vafan – JAG HAR INTE TID! Jag tänker att jag kanske skulle skriva ner idéerna som utkast och spara till en annan dag, när jag verkligen inte har nåt att skriva om. MEN DET TAR VÄL LIKA MYCKET TID DET?
OCH JAG HAR FAKTISKT INTE TID ATT SKRIVA DET HÄR INLÄGGET HELLER!
Förlåt att jag skriker. Blir så jädra förbannad på mig själv bara.
På knuff.se indexeras 1000-tals svenska bloggar och listas efter olika sorteringskriterier. Att ordkombinationer som ”laila freivalds” och ”freivalds avgång” ligger i topp vad gäller antal blogginlägg just nu är knappast förvånande. Men att såpass många har missuppfattat fd utrikesministerns namn att även kombinationen ”leila freivalds” ligger högt på listan och enligt uppgift förekommer i 34 blogginlägg tycker jag är mycket märkligt.
Enligt Aftonbladet bör vi se upp så vi inte drabbas av den nya flunsan lyxorexi. Beroende av lyxkonsumtion. Symptomen ska vara att man käner sig tvungen att alltid köpa det dyraste märket av allting, att jeans från HM och kök från IKEA är otänkbara budgetvarianter. Att man på fullt allvar tror att man blir lyckligare av lyxgrejer.
Jag tror inte att jag ligger i farozoonen. Jag skulle t ex aldrig nånsin få för mig att köpa en handväska för flera tusenlappar. Jag tittar synnerligen kritiskt på prislapparna på ställen som en av våra lokala möbelhandlare, och det är väl ändå inget som räknas som riktig lyx. Jag ser saker jag skulle vilja ha och tänker att det förmodligen finns något liknande på IKEA till ett väldigt mycket lägre pris, och DÅ vill jag ha. Jag har också svårt för det där med märkesjeans. Visst finns det nog jeans i 1000-kronorsklassen jag skulle vilja ha, men inte så mycket att det motiverar prisskillnaden till ett par för halva priset.
Men å andra sidan. Det beror kanske på hur man för sig själv definierar lyx också. Jag tycker det kan kännas lyxigt med ett par nya jeans, oavsett märke. Och att känna att jag har råd att köpa Classic kaffe för att jag tycker det är godast och inte får nöja mig med nån riktig lågprissort som smakar blask. Men jag går inte till dyra special-kaffe-affären och köper en liten påse med nån exklusiv italiensk sort för hutlösa pengar. Och vår nya lägenhet då. Köket kommer att bli från IKEA, badrumsmöbeln (handfat + skåp + spegel) var ett jättefynd från Harald Nyborg, golven blir företrädesvis från Byggmax och innerdörrar från Cheapy. Osv. (Om det är nån som känner sig orolig för hur kvalitén kommer att bli, så är A tillräckligt kunnig för att kunna se om det är dålig kvalité. Den kommer inte att bli lidande för att vi väljer billigare alternativ. Där det inte finns bra kvalité till lågt pris att välja får det bli ett högre pris.)
För mig känns det oerhört lyxigt att få allting nytt, fint och fräscht. Att få vara med från början och välja allting in i detalj. Den lyxen gör mig nästan oförskämt lycklig. Och jag misstänker att när det är klart så kommer jag att bli som han i den-där-teve-reklamen, han som inte vill gå hemifrån utan går omkring och klappar på köksbänkar och annat när familjen står utanför med taxin framkörd inför semesterresan… Och jag är helt övertygad om att det som blir Mitt Lyxiga Hem kommer att göra mig ännu mer lycklig. Men jag är inte säker på att lycklighetsgraden skulle stiga om vi genomgående valt de dyraste märkesalternativen och tiodubblat kostnaden. Kanske tvärtom faktiskt.
Men nån liten släng av lyxorexi light kanske jag ändå har?
Det är lite konstigt ändå det där med datum. När jag träffade Kå i söndags, så pratade vi om Sandras födelsedag, vilken dag det var. Och han hade ett idiotsäkert sätt att hålla reda på det. Han drog upp körkortet och sa ”den 25″. För han visste säkert att han körde upp just på hennes födelsedag. Och det hade ju jag också för mig att det var så… Men jag visste ju samtidigt säkert (för numera vet jag!) att det är den 23. Nu tog jag och kollade min dagbok för förra året, och jodå, den 23/3 har jag skrivit att världens bästa dotter fyller 24 och världens bästa son tar körkort idag. Varför står det då 25 på hans körkort?
Från det ena till det andra… När jag började leta efter rätt dag i databasen, så hamnade jag först i slutet på januari. Vid den där Stora Passionsdejten jag var på, ni vet. Den som slutade i en kraschlandning som hette duga. Så jag började läsa där och fortsatte framåt (studiedisciplin? näe…). Bara en vecka senare träffade jag A. Det var inte alls den sortens flammande passion, men det var ett lugn och en trygghet och en mera stillsam lyckokänsla och så den där känslan av att ha hamnat rätt i livet. Äntligen. Hemma.
Och jag tänker att det var väl en himla tur att den där kraschlandningen kom så direkt. Tänkt om den kommit en vecka senare (för förr eller senare hade den kommit, det är jag övertygad om), då hade kanske jag och Anders missat varandra! Då hade jag inte haft honom nu, vi hade inte haft varandra. Hemska tanke. Vi är nämligen avsedda för varann, det är jag helt övertygad om.
Omgörning in public
Observera att den här sidan för tillfället genomgår operation "mot html5" - en total makeover som jag belsutade att göra inför öppen ridå, med diverse förklaringar till vad jag pysslar med.
Om ni undrade.
Fast förklaringarna har jag skippat nu. Intresset var svalt, och jag har inte tid.