Det ringer på dörren och Pepsi går i taket som vanligt. Utanför står en osedvanligt färgglad liten minimänniska, aka påskkärring, och håller fram en egenhändigt ritad teckning föreställande…. tja, säg det? Den är orange och det står “Glad Påsk” på den. Det är nog abstrakt konst. Så håller den färgglada fram en (tom) korg och förväntar sig att jag ska hälla i en massa godis i den. Jag meddelar mellan hundskallen att jag tyvärr inte har något godis hemma och får en besviken min tillbaka.

Jag vet inte vad jag ska tycka om sånt här. Visst är dom väl lite gulliga dom små färgglada barnen, men är det verkligen varje vuxens plikt att ha ett godislager hemma som räcker till grannskapets alla barn idag?

Jag har knappt ens tänkt på att det är påsk. Vi har liksom inte riktigt tid med det. I julas blev det aldrig något julpyntat, för vi trodde att vi låg i startgroparna för att flytta. Nu blir det abslut inget påskpyntat, för nu vet vi att vi ligger i startgroparna för att flytta. Inget påskpynt, ingen påskmat, inget påskgodis. Men påskkärringar har vi, vare sig vi vill eller ej.

Andra bloggar om: påsk, påskkärringar, påskgodis

Ha ha ha ha ha. Jag som snart var klar med stickningen… IgÃ¥r kväll, när jag snart skulle gÃ¥ och lägga mig (skulle bara ta ett varv till ni vet), fick jag för mig att jag nog gjort fel med raglanavmaskningen. Det sÃ¥g inte sÃ¥ snyggt ut som jag skulle vilja. Jag läste i beskrivningen en gÃ¥ng till och det var onekligen lite kryptiskt förklarat. Jag testade ett par varv med en annan tolkning av den kryptiska förklaringen och det sÃ¥g ju lite bättre ut, det gjorde det. Och dÃ¥ är jag inte sÃ¥n att jag kan lÃ¥ta det vara. Tröjan funkade ju ändÃ¥, och bara ett tränat sticköga skulle kunna se att det var fel. Men jag kan alltsÃ¥ inte lÃ¥ta sÃ¥nt vara.

Jag repade upp. Och om man kommit till kragen och repar upp hela raglan-delen, då repar man upp mycket. Väldigt mycket. Och när jag repar upp för att jag upptäckt ett fel, så brukar jag försöka sticka mig fram till där jag var igen, mest för att jag inte ids nysta upp garnet utan låter det ligga i den hög som blir. Alltså var jag uppe åt h-te för länge inatt. Ändå har jag en stor driva med krulligt upprepat garn i soffan och sisådär en två decimeter mer att sticka än jag hade igår så här dags.

Så får man en stickning att räcka längre, jag behöver inte ha separationsångest än.

Andra bloggar om: stickning