Inte visste jag att man blev så himla däst och liksom…. jäst, av en hög med nachos. Hur ska jag nu orka laga lasagne? Tur att hushållet består av en till, som jag redan lovat.
Jag är iaf nykter. Vinet är orört, jag hittade en flaska påskmust. Det passade bra det med.
Jag tröttnade(!) lite på kanelgifflarna. Hittade en påse nachos i skafferiet. Dom smakar liksom mera mat. Gott. Fast efter några stycken blir det lite torrt… Hittade en burk tacosås i kylen också. Perfekt. Hot. Very hot. Det börjar bränna i munnen, jag kommer snart att bli jättetörstig.
Vilken tur att jag köpte en hel kartong med rödvin… Jodå, det passar visst ihop!
Kan man låta en påse Pågens kanelgifflar utgöra lunch? Såklart man kan. Både goda och mättande. En viss mängd näring måste dom väl innehålla också. Iaf så man överlever dagen. Förresten har jag testat med värre luncher än så i mitt liv, och det har gått alldeles utmärkt.
Det blir verkligen lite si och så med matlagningen och -hållningen under den här renoveringstiden, och nu har restlagret i frysen sinat. Men ikväll ska jag göra en jättepanna med lasagne, den borde hålla oss mätta resten av veckan eller så. Jag har redan klarat av inköpen för detta. Andreas hjälpte Anders att hämta kakel och klinkers eftersom två bilar behövdes för den tunga frakten, och under tiden blev jag avlämpad på Maxi. Servicen på byggmaterialfirman var närmast obefintlig (och det var inte en av lågpriskedjorna den här gången, utan Den Dyra Butiken!), så jag hann inte bara skrapa ihop lasagneingredienser och hushållspapper och mjölk, utan också besöka Apoteket och djuraffären och Systemet.
Jag gillar kartongvin. Av två orsaker. Jag gillar möjligheten att kunna ta ett glas vin till maten när man vill, utan att för den sakens skull behöva korka upp en hel flaska. Jag tar mycket sällan mer än just ett glas nämligen. Och så gillar jag att dom aldrig tycks bli helt tomma, dom är liksom magiska dom där kartongerna. Den förra kartongen har varit slut i över en vecka (när man lyfter på den och ruskar lite, alltså. Då känns den tom), ändå har jag utan större möda fyllt ett vinglas säkert fyra gånger sen dess. Men nu måste väl slutet vara nära antar jag, och med lasagne till middag några dagar framöver vet jag att jag kommer att vilja ha ett glas vin till dessa middagar.
Kaklet förresten. Vi gjorde värsta fyndet till badrummet. Vi var ju till en kakelbutik på Öland för nån vecka sen, och hade så gott som bestämt oss. Men så tyckte A att vi skulle ta en sista koll i Dyra Butiken, och se på tusan, där hittade vi klinkers till köket till ett bra pris. När vi i butikens källare letade efter tillräckligt antal kartonger tillsammans med en butikskille fick vi syn på en pall med badrumskaklet. Det som vi båda genast Ville Ha. Vi frågade om det möjligen var ett restparti, så att även det hade ett bra pris, eftersom vi inte sett det uppe i butiken. Killen visste inte riktigt, men vid en koll när vi kom upp igen så fanns det förstås där. Bland dom riktigt dyra, som vi inte ens tittat på. Men så, alldeles intill, var det en pall med det nästsnyggaste kaklet. Och det var verkligen ett restparti, prislappen var en fjärdedel av vad vi satt som gräns för vad kakel och klinkers skulle få kosta. En snabb uträkning visade att vad som fanns kvar på pallen skulle med en liten marginal bli precis lagom! Vi reserverade raskt hela pallen.
Synd bara att butiken hade så miserabel service, att stå en halvtimme och vänta på att bli expedierad när man kommer direkt på morgonen och det är färre antal kunder än personal i butiken är inte godkänt.
Andra bloggar om: mat, lasagne, vin, kartongvin, bag-in-box, renovering, kakel, klinkers
