En vanlig uppsatsskrivningsdag kan man hinna läsa många bloggar. När det går trögt och man snarare skriver på transpiration än på inspiration, då kan det möjligen gå lite bättre om man belönar sig med en kvarts bloggsurfande varje timme. Eller så.
Jag hittar många nya bloggar, varav jag bokmärker en del. En del läser jag lite i, men får ingen jag-vill-läsa-mer-känsla. Och en del förkastar jag direkt. Renodlade mode- och shoppingbloggar t ex. det är inget för mig. Även en massa andra temabloggar förstås, med teman som inte intresserar mig.
Men så finns det en annan kategori som jag inte provläser ens en endaste rad, och det är antagligen fördomsfullt av mig. Dom kan ju handla om vad som helst, och kanske missar jag riktiga guldkorn där. Men om en blogg ligger på msn spaces så blir jag liksom allergisk. Jag vänder direkt. De mycket få bloggar jag verkligen tittat på där har varit så väldigt… fula. Hoppande och flimrande rubriker och olika typsnitt och fontstorlek i varje inlägg, reklam och skit. Då försvinner själva innehållet för mig. Och nu har jag fått för mig att alla bloggar på det stället ser ut så, så nu vänder jag alltså direkt.
Antagligen en fördom. Och lite fisförnämt av mig. Men det kan inte hjälpas. Och i ett större perspektiv spelar det väl ingen roll hur jag gör heller.
Utan den minsta buckla vare sig på vår bil eller angränsande, ca 1 dm från trottoarkanten och hjulen riktade rakt fram. Jag hade helst velat att bilen skulle få stå kvar där minst en vecka så att alla grannar skulle kunna beundra den Perfekta Fickparkeringen, men det var en kortvarig lycka. Anders har redan tagit den och kört till ByggMax.
Ska iväg på mammografiudersökning om en några minuter bara. Hur kul är det på en skala? Fast det är inte så o-kul att det hamnar under minusstrecket på skalan ändå.
Jag hinner precis med att dricka frukost, dvs en stor latte, på balkongen innan. Solen skiner. Livet är rätt gott trots att mina bröst strax ska bli tillplattade. Tur att det inte är en platthet som består.
Min mjölkvisp har avlidit. Just som jag blivit beroende av den. Idag var den stendöd. Den var inköpt på Ikea för 18 kronor, tror jag det var. Nu är priset sänkt till antingen 15 eller 9 kronor (Ikea är inte riktigt överens med sig själv där, verkar det som).
Anders ska strax i ett annat ärende till Clas Ohlson. Där finns det mjölkvispar för 89 kronor.
Nu är frågan: Ska vi investera i en 89-kronors och anta att den är antingen 6 eller 10 gånger bättre än Ikeas, beroende på vilket pris dom bestämmer sig för där, eller ska jag klara mig utan i två dagar till, på måndag ska vi ju ändå till Ikea? Då kan jag ju köpa 6 stycken, och ha på lager. Eller eventuellt 10 stycken. Dessutom tycker jag Ikeas är snyggare.
Eller… problemet kanske är löst på måndag? På tredje dagen uppstånden igen, ni vet.
Det ringer på dörren och Pepsi går i taket som vanligt. Utanför står en osedvanligt färgglad liten minimänniska, aka påskkärring, och håller fram en egenhändigt ritad teckning föreställande…. tja, säg det? Den är orange och det står ”Glad Påsk” på den. Det är nog abstrakt konst. Så håller den färgglada fram en (tom) korg och förväntar sig att jag ska hälla i en massa godis i den. Jag meddelar mellan hundskallen att jag tyvärr inte har något godis hemma och får en besviken min tillbaka.
Jag vet inte vad jag ska tycka om sånt här. Visst är dom väl lite gulliga dom små färgglada barnen, men är det verkligen varje vuxens plikt att ha ett godislager hemma som räcker till grannskapets alla barn idag?
Jag har knappt ens tänkt på att det är påsk. Vi har liksom inte riktigt tid med det. I julas blev det aldrig något julpyntat, för vi trodde att vi låg i startgroparna för att flytta. Nu blir det abslut inget påskpyntat, för nu vet vi att vi ligger i startgroparna för att flytta. Inget påskpynt, ingen påskmat, inget påskgodis. Men påskkärringar har vi, vare sig vi vill eller ej.
Ha ha ha ha ha. Jag som snart var klar med stickningen… Igår kväll, när jag snart skulle gå och lägga mig (skulle bara ta ett varv till ni vet), fick jag för mig att jag nog gjort fel med raglanavmaskningen. Det såg inte så snyggt ut som jag skulle vilja. Jag läste i beskrivningen en gång till och det var onekligen lite kryptiskt förklarat. Jag testade ett par varv med en annan tolkning av den kryptiska förklaringen och det såg ju lite bättre ut, det gjorde det. Och då är jag inte sån att jag kan låta det vara. Tröjan funkade ju ändå, och bara ett tränat sticköga skulle kunna se att det var fel. Men jag kan alltså inte låta sånt vara.
Jag repade upp. Och om man kommit till kragen och repar upp hela raglan-delen, då repar man upp mycket. Väldigt mycket. Och när jag repar upp för att jag upptäckt ett fel, så brukar jag försöka sticka mig fram till där jag var igen, mest för att jag inte ids nysta upp garnet utan låter det ligga i den hög som blir. Alltså var jag uppe åt h-te för länge inatt. Ändå har jag en stor driva med krulligt upprepat garn i soffan och sisådär en två decimeter mer att sticka än jag hade igår så här dags.
Så får man en stickning att räcka längre, jag behöver inte ha separationsångest än.
Om jag hade haft en särskild stickblogg, som vissa andra har, så skulle de inte bli så mycket skrivet i den misstänker jag. Inte när man bara ägnar sig åt en stickning åt gången, och särskilt inte när man gör så stora grejer som flätstickade herrtröjor. Men om jag hade haft en, så skulle jag kunna skriva där att tröjan till Anders snart är klar. Bara kragen kvar. Jag är inte särskilt förtjust i rundstickning, men nu när jag kommer till slutet är det helt klart en fördel. Det enda som ska sys är fyra avmaskade maskor under vardera ärmen. Inte alltför betungande.
Det innebär också nästan en sorts separationsångest att avsluta ett sånt här lite större stickprojekt. Vad ska jag sticka nu då? Mönstret som var komplicerat i början kan jag nu förmodligen sticka i sömnen, och egentligen skulle jag vilja göra en likadan till mig. Men det där familjemodet med likadana kläder är väl aningen ute nu va? Jag får nog hitta på nåt annat.
Nu har jag ju alltså ingen stickblogg, jag har fullt sjå med min renoveringsblogg, därför skriver jag detta här. Och i brist på annat att skriva.
Och nä, det blir ingen bild idag. När tröjan är helt klar kommer det nog en.
Jag har inget godis hemma. Inte för att jag är så vådsamt godissugen precis, men veckans tisdagstema är just godis. Man kan ju visserligen tolka temat precis hur kreativt man vill, men jag känner mig ganska icke-kreativ för tillfället. Och det har ju hänt förr att jag kommit med min tisdagsbild båe onsdagar och torsdagar och föralldel senare ändå. Eller inte alls.
Förutom att jag känner mig icke-kreativ är jag trött och liksom urblåst i skallen. Jag lägger nog ner verksamheten för idag helt enkelt. Kanske sticka några varv före sängen. Eller också inte ens det.
(Ingen idé att sätta några etiketter på det här inlägget va?)
Nu är våran lägenhet såld. Egentligen var det klart i slutet på förra veckan, men jag ville eller vågade liksom inte riktigt nämna det förrän kontraktet var påskrivet och handpenningen betald. Men nu så. Nu är det klart. Och D var här och hämtade det sista av det han ville ha i den andra lägenheten så det är bara lite kvar att slänga där nu.
Anders är som ett barn på julafton nu när han får köra igång för fullt. Och nu går det fort. Vilket det måste göra, om vi ska kunna flytta in före 1/5. Det är mindre än tre veckor dit, och som det ser ut nu verkar det fullständigt omöjligt…
Ett led i vårt uppsatsarbete har varit att skicka ut några korta frågor per mail till en mängd webbhotell. Jag kan inte tänka mig att det behöver ta mer än 2-3, max 5 minuter att svara på frågorna. En del svar har vi fått, ungefär så många som man kan förvänta sig.
Ett av de mindre intelligenta svaren löd:
Hej,
Vi har tyvärr inte möjlighet att svara på dessa frågor just nu.
Återkom gärna om du har några frågor eller funderingar.
Observera att den här sidan för tillfället genomgår operation "mot html5" - en total makeover som jag belsutade att göra inför öppen ridå, med diverse förklaringar till vad jag pysslar med.
Om ni undrade.
Fast förklaringarna har jag skippat nu. Intresset var svalt, och jag har inte tid.