lenas egna

Snön har smält, annars är det sig likt. Nästa månad kommer den stora förändringen.

april 06

Andra bloggar om: månadsbild

Idag ska den stora containern fyllas. Efter lite tråcklande har vi nog fått ihop frivilliga krafet så det räcker. En som länge lovat hjälp jobbar hela helgen, en annan blev sjuk. Men Kå och två jobbarkompisar till Anders plus eventuellt en granne och så A själv då, det borde räcka. Själv ska jag på traditionellt kvinnligt sätt stå för förtäringn, jag ska steka pannbiffar och bre mackor och koka kaffe. Vilket jag också hellre gör än bär bråte.

Jag ska dock fotografera pysslet. Från och med idag kan ni förvänta er täta uppdateringar i renoveringsbloggen. Kanske inte riktigt varje dag, men nästan. Anders har nu semester i fyra veckor, och jag vet inte riktigt hur mycket tidsoptimist han är, men han är övertygad om att han ska få klart på den tiden. Plus att vi ska hinna flytta också. Inom tre veckor från nu. Jag hoppas bara att det kommer att finnas fungerande kök och badrum till dess…

Andra bloggar om: container, flytt, renovering

Jag ringde (i sista stund förstås, även en sån sak!) och beställde blommor till begravningen som är imorgon. När frågan om vad det skulle stå på kortet kom var jag oförberedd, jag hade inte tänkt på det. Det jag direkt kom att tänka på och som kanske är det enda jag skulle vilja säga och ärligt mena är ”Sov Gott”. Så det blev det.

Sov Gott.

I en kommentar igår, antagligen med anledning av vår stora krukväxtinvestering, antog mamselamsen att vi inte har någon katt. Vilket vi ju har, även om Kneben är sällan omnämnd. Jag tänkte råda bot på det, och tog ett kort på herrn. När jag sedan satte mig vid datorn var han tydligen sällskapssjuk, för han kom och lade sig över musen och musmattan, mycket strategiskt så nära laptopen det bara gick. Och när jag försökte hävda min rätt till det han utsett som liggplats genom att försiktigt putta på honom, så bet fanskapet mig! Ett blödande hål i lillfingertoppen och ett i långfingertoppen, plus ett långt klössår ovanpå handen. Det var bara ytterligare ett bevis till min övertygelse att katter aldrig riktigt går att lita på.

Riktiga kattmänniskor, såna som väljer katt före hund, säger ofta att dom inte är kattägare, dom är kattägda. Jag har alltid tyckt att det låter lite småfånigt. Fast nu kanske jag fattar vad dom menar, för vem är det som egentligen bestämmer här hemma? Men jag ska inte klaga för mycket. Det jag egentligen från början tänkte skriva var att Kneben för det mesta är en väldigt fridsam katt, som aldrig rör krukväxter, aldrig bryr sig om mat som står framme, och trots att han var utekatt de första sju åren av sitt liv sedan bytte livsstil och blev innekatt på heltid när husse flyttade till stan. Utan att klaga det minsta.

Kneben. För det mesta en fridsam katt, dock med bestäda åsikter.

Andra bloggar om: katt, kattbiten, innekatt

Tar paus från pluggeriet en liten stund.

Jo, vi köpte några nya växter i fredags. Jag kasserade ju flera stycken under städningen, och flera andra såg så klena ut att dom inte precis passade som utställningsobjekt och fick temporärt flytta på sig medan vårt hem skulle vara just en utställning. Vi har ju sett Äntligen Hemma och lärt oss. Här behövdes helt klart en växtinvestering.

En stor och frodig benjaminfikus. Den känner jag igen. En sån där palmaktig sak som jag tror heter dracena. En garderobsblomma. En benjaminfikus till, fast det visste vi inte förrän efteråt. Den är nämligen klippt och tuktad i formen så den ser ut som ett bonzaiträd, vi föll för den båda två direkt och sa nästan samtidigt att ”den skulle vara skitsnygg på pottskåpet!”.

Jamen visst ÄR den väl skitsnygg?

Alla dom här växterna kan jag. Dvs jag är ju hur bra som helst på att ta död på växter, men i teorin kan jag. Och tro det om ni vill, det fanns faktiskt en period i mitt liv när jag var kanonduktig på att få växter att inte bara överleva, utan både trivas, frodas och föröka sig. Så om jag bara får upp ångan och får in rutinerna (och kanske hjälper det att jag har lite schysst utgångsmaterial också nu?) så ska det nog kunna gå. Hoppas jag. Så var det en rosenkalla också. Har jag aldrig haft nån, bara fredskalla. Ett lite osäkert kort, måste läsa på. Hursomhelst, det känns roligt med den här investeringen, även om det innebär ett visst ansvar. Om det bara inte vore för den där sista saken, som jag verkligen inte visste var så speciell.

Jag har blivit hoya-ägare. Och det har jag förstått nu, att en hoya är visst inte en krukväxt bland andra. En hoya är något mycket speciellt. Hoyor samlar man på, man byter, säljer, går med i föreningar, deltar i forum på nätet. Ett sätt att leva tror jag. Det är nog ungefär som att vara hundägare. Troligen finns det dressyrkurser också. Och jag kan tänka mig att de ”riktiga” hoyaägarna nu ser på mig med samma sorts förfäran och förakt som jag skulle se på någon som gick ut för att handla ett prydnadsföremål och kom hem med en levande valp… Jag skulle ju bara ha en blomma som hängde ner mycket, som passade att ställa uppepå en hög hylla.

Nu har jag alltså en hoya. Jösses. Hur ska det gå? Jag vet ju inte ens vad det är för ras! art!

Nu ska jag testa en ny grej. Sätta ”etiketter” på mina inlägg. Det är dom här länkarna som kommer nu:
Andra bloggar om: blommor, krukväxter, hoya

Om det hade varit den 22 december hade jag möjligen uppskattat det.

Idag, den 5 april, gör jag det definitivt inte. Djävligt onödigt är vad det är.

Tema stor.

Container. Stor. Fjorton kubikmeter stor.

Anders tröja som jag håller på med stickas med rundsticka. Det har jag gjort förr. Den har raglanärmar, det har jag också gjort förr. Vad jag inte gjort förr är en rundstickad tröja med raglanärmar. Nu har jag kommit till momentet där ärmarna stickas ihop med bålen, och jädrans vad trixigt det blev. Först kunde jag liksom inte se framför mig hur det skule se ut när jag flyttat ihop alla maskorna på samma rundsticka, men på något sätt blev det rätt med en gång ändå. Nu är det dels väääldigt trångt på stickan till att börja med, innan jag kommit en bit med raglanminskningen, dels är det stramt som tusan när jag kommer ut på ärmarna. Jag tänkte först använda en strumpsticka som hjälp där medan jag kom förbi ”böjen”, men med 564 maskor som trängdes på rundstickan så trillade dom av där istället. Det blir väl bättre när jag kommit upp några varv, men varven är ju gräsligt långa.

Nu känner jag mig sådär utanför igen. ”Alla” pratar om nåt som jag inte har en aning om vad det är. Just nu är det en artist (eller är det en grupp?). Tydligen vääääldigt stor. Ska visst vara med i Bingolotto och allt. Och uppträdde på Hovet i helgen visst. Och jag har ingen aning.

Vem (eller vilka) f-n är Morrissey?

Jo, jag vet. Man kan googla. Men samtidigt som jag känner mig utanför för att jag inte har en aning om vad det är ”alla” snackar om, så känner jag att jag kanske faktiskt inte bryr mig, inte är tillräckligt intresserad.

(Nu vet jag inte vilken kategori jag ska spara det här i heller. Funderade lite på ”besserwisserier” bara för att det här var precis tvärtom. Men det kändes lite löjligt.)

Det blev visst inget mer bloggande i fredags, och inte senare heller under helgen. Det var inget medvetet undvikande, det bara bidde så. Vi jobbade och slet till sent i fredags kväll och tyckte att vi hade inte sååå mycket kvar att göra lördag fm när vi stöp i säng. Bara sånt som måste få vänta t ex tills katten var deporterad (heter det så? vad konstigt det såg ut i skrift…). Men jäktigare lördagsförmiddag har jag sällan varit med om. Hela tiden kom vi på nya små bortglömda detaljer. Men vi blev klara i tid.

Antalet hugade spekulanter blev långt ifrån förväntat, med tanke på vilket sug det är efter lägenheterna i det här området. Tydligen räcker det inte med internetannonsering, så vi har en annons i lokaltidningen imorgon också. Några kom det ändå, och vi har fått ett bud än så länge som ligger på vårat utgångspris. Det vore skönt att låta det stanna där så det vore klart sen, men ”alla”, inklusive vicevärden, säger att vi är dumma om vi släpper lägenheten till det priset. Så vi stoppar magen full med is och avvaktar vad papperstidningsannonsen ger också.

Hursomhelst så har vi det så extremt fint och välstädat och smakfullt dekorerat hemma, så det är en fröjd att skåda. Och en massa nya växter köpte vi i fredags för att ersätta alla döda och halvdöda. Än så länge lever allihop.

Jag kommer nog att ligga lite lågt med bloggandet ett tag nu, en veckas influensa för den ena av oss, och inredande/städande för den andra av oss har inte precis gjort nytta för uppsatsen.