Jag försökte mig pÃ¥ nästa plugin. En som skapar fotogallerier, Sandra behöver en sÃ¥n och det är därför motiverat. Den jag bestämde mig för att testa ville inte riktigt fungera, det blev nÃ¥t knepigt med sökvägarna. Jag ställde en frÃ¥ga pÃ¥ upphovsmannens hemsida, och istället för att mötas av det alltför vanliga RTFM, eller “you must have done something wrong, no one else have had this error”, sÃ¥ fick jag ett artigt svar med frÃ¥gor om min specifika konfiguration, och utan att jag pÃ¥ nÃ¥got sätt blev dumförklarad. Detta ledde till en längre mailkorrespondens, som fortfarande pÃ¥gÃ¥r, han hade inte stött pÃ¥ mitt problem tidigare och eftersom dokumentationen hos WordPress är ganska ostrukturerad (diplomatiskt uttryckt!) sÃ¥ hade han ingen aning om att man kunde ha det installerat pÃ¥ det sättet jag valt. Dessutom finns det visst inga tydliga regler för hur plugins ska kodas, sÃ¥ det är lätt hänt att dom konfliktar med varandra.
Jag fick mail med förslag på vad jag kunde testa att ändra i koden och var, och jag skickade mail tillbaka med beskrivningar på vad som hände vid de olika ändringarna. Till slut fungerade det.
Nu hÃ¥ller en ny version av pluginen pÃ¥ att kodas, och den ska skickas till mig för testning först innan den släpps. Och sen, sen kommer den verkliga utmaningen. DÃ¥ ska vi testa den pÃ¥ Sandras sidor, där strukturen är helt annorlunda och var ganska komplicerad att fÃ¥ rätt…
Hursom, jag tycker det här är skitkul, att fÃ¥ vara testpilot pÃ¥ det här viset Ã¥t nÃ¥gon som uppenbarligen är väldigt kunnig, och som dessutom visar förtroende för mina kunskaper, och att jag vet vad jag sysslar med. SÃ¥ roligt att jag lagt rätt mÃ¥nga timmar pÃ¥ det istället för den enda roliga delen av uppsatsen (och den enda delen som Ã¥terstÃ¥r!) som ocksÃ¥ innebär programmering… Varför blir alltid en sak som egentligen är rolig, genast mycket mindre rolig därför att den mÃ¥ste göras?
Men som sagt. Sandra behöver en sån här plugin, så det är motiverat. För säkerhets skull har Bettan också deklarerat att hon vill ha.