Anders återgav ett telefonsamtal han haft på jobbet igår, han var tvungen att ringa och beställa nån sorts manick. Anders håller luren med en hand samtidigt som han frenetiskt bläddrar i en katalog för att hitta exakt rätt manick och säger:

“Nu blev det besvärligt, bläddra och hålla i luren samtidigt, jag är ju inget fruntimmer så det är svårt med två saker på en gång.”

Rösten i andra änden svarar: “Äh, dom är bara kaxiga fruntimrena när dom säger att dom kan göra flera saker samtidigt, dom kan ju inte ens ha sex och ont i huvudet samtidigt”.

Andreas och jag sitter som vanligt pÃ¥ varsin sida av köksbordet. Vi försöker se ut som om vi gör nÃ¥got nyttigt. Ibland lyckas vi. NÃ¥gon ytterst liten stund ibland gör vi verkligen nÃ¥got uppsatsrelaterat, men dom stunderna verkar bli kortare och färre ju närmare det hemska inlämningsdatumet vi kommer. Varför är det sÃ¥ jämrans trÃ¥kigt? Vi har ju valt ett ämne och ett problem vi tycker är intressant…

Anders har tagit ledigt från jobbet idag. Högst välbehövligt, eftersom han åker imorgon. Att han är ledig innebär dock inte att inte han gör nytta. Han flänger runt och städar. Det går inte riktigt att städa som vanligt, det handlar mest om att röja undan byggmaterial, verktyg och maskiner och sen köra med grovdammsugaren och är visserligen högst välbehövligt det också, men vi hade lika gärna kunnat hjälpas åt med det ikväll, det hade vi hunnit innan Sandra och Andreas (hennes Andreas alltså, blanda inte ihop dom!) anländer. Men jag antar att resfebern börjar slå till lite nu, Anders har knappt haft tid att tänka på Iran-resan förrän nu, och det är ju onekligen lite att tänka på.

Men det var fasligt vad han väsnas. Vi kan ju knappt koncentrera oss pÃ¥… ja, uppsatsen. Hmpf. Bra att ha nÃ¥t att skylla pÃ¥. För en gÃ¥ngs skull.

VI HAR EN T-O-A-L-E-T-T.

Inomhus. I vår egen lägenhet. Som fungerar. Wow.

Vi har ingen toalettdörr visserligen, men man kan inte få allt här i världen. Inte på en gång.