lenas egna

Min lilla pojk som är både lång och vuxen numera, var här och uppvaktade mig på Mors Dag igår. Det här sista året har vår relation verkligen normaliserats, och nu känns det som om han försöker ta igen det vi förlorat. Och det gör jag också. Även om det inte helt och hållet går att ta igen, åren som försvann kommer inte tillbaka. Men det blir bra ändå. Och min son - som det lika väl kunnat gå riktigt, riktigt illa för - har istället blivit en omtänksam, ansvarstagande, medkännande, social och känslig ung man. Jag är så stolt över honom, och över att han hade styrkan att vända sitt liv som han gjorde!

Alldeles självklart är jag stolt över Sandra också, tro inte annat. Men med henne är relationen något mera självklart, den har aldrig blivit prövad och ifrågasatt. Hon har aldrig varit en källa till oro på det sättet. Men hon missade Mors Dag! Hehe…;-)

Och idag är jag mera student igen. Slutseminarium med opponering på de andra uppsatserna. Det mest intressanta var väl att brandlarmet gick, så vi fick utrymma. Falsklarm förstås. Igen. Och så fick vi varsin systemvetar-tshirt. Schysst, för förra terminen var jag nära att köpa en för hundra spänn…