lenas egna

Jag försökte mig på nästa plugin. En som skapar fotogallerier, Sandra behöver en sån och det är därför motiverat. Den jag bestämde mig för att testa ville inte riktigt fungera, det blev nåt knepigt med sökvägarna. Jag ställde en fråga på upphovsmannens hemsida, och istället för att mötas av det alltför vanliga RTFM, eller “you must have done something wrong, no one else have had this error”, så fick jag ett artigt svar med frågor om min specifika konfiguration, och utan att jag på något sätt blev dumförklarad. Detta ledde till en längre mailkorrespondens, som fortfarande pågår, han hade inte stött på mitt problem tidigare och eftersom dokumentationen hos WordPress är ganska ostrukturerad (diplomatiskt uttryckt!) så hade han ingen aning om att man kunde ha det installerat på det sättet jag valt. Dessutom finns det visst inga tydliga regler för hur plugins ska kodas, så det är lätt hänt att dom konfliktar med varandra.

Jag fick mail med förslag på vad jag kunde testa att ändra i koden och var, och jag skickade mail tillbaka med beskrivningar på vad som hände vid de olika ändringarna. Till slut fungerade det.

Nu håller en ny version av pluginen på att kodas, och den ska skickas till mig för testning först innan den släpps. Och sen, sen kommer den verkliga utmaningen. Då ska vi testa den på Sandras sidor, där strukturen är helt annorlunda och var ganska komplicerad att få rätt…

Hursom, jag tycker det här är skitkul, att få vara testpilot på det här viset åt någon som uppenbarligen är väldigt kunnig, och som dessutom visar förtroende för mina kunskaper, och att jag vet vad jag sysslar med. Så roligt att jag lagt rätt många timmar på det istället för den enda roliga delen av uppsatsen (och den enda delen som återstår!) som också innebär programmering… Varför blir alltid en sak som egentligen är rolig, genast mycket mindre rolig därför att den måste göras?

Men som sagt. Sandra behöver en sån här plugin, så det är motiverat. För säkerhets skull har Bettan också deklarerat att hon vill ha.