Nu har jag koll på tågtiderna, för att hinna måste jag kliva på bussen härutanför med Pepsi och packning klockan åtta. Jag skulle ju packa. Men så ringde Sandra, och det blev som vanligt inget kort samtal (fast mycket kortare än vanligt ändå), och jag har fortfarande inte börjat. Och nu blev jag väldigt trött, och fick ont i huvudet också. Efter en snabb tidskalkyl har jag bestämt att jag hinner packa imorgon bitti. Jooodå. Jag stiger upp nån gång mellan halv sex och kvart i. Tio i går Anders hemifrån. Om jag då genast klär på mig och går ut med Pepsi, ger henne mat, duschar, klär på mig igen, slänger i mig lite frukost, så borde jag ha över en timme på mig att packa. Det är ju lungt.

Jag ska bara skriva en lista på vad som ska packas. Då är det lungt. Annars inte.

Så äääntligen var det Ikea-premiär. För att sammanfatta det hela så var det festligt, folkligt och fullsatt.

Jag köpte varken värmeljus eller servetter. Jag handlade toagrejer. För rätt länge sen hade jag ett resonemang med Sandra om att man nog måste ha färgstämda handdukar och absolut en ask Kleenex när man har ett lyxigt badrum, och betydligt finare toapapper än det vi brukar köpa på ÖB. Sandra tyckte att man inte kunde ha Kleenexkartongen som den var, utan den skulle ligga i en fin ytterask, men vad toapapperet beträffar så kunde man ha en hållare som dolde det mesta av rullen, då skulle det vara ok med ÖB-papper.

Nu har jag den fina Kleenexask-asken. Dock ingen Kleenex än. Och toarullehållaren vi fastnade för var av den helt öppna modellen, så nu måste vi byta papperssort. Absolut. Lyxproblem, i dubbel bemärkelse liksom.

Det är iaf himla kul att ha ett eget Ikea! Inom cykelavstånd. Man kan åka dit så ofta att man inte måste handla nåt alls, man kan titta och fundera och åka hem och sen vända dit igen när man tänkt klart. Senare samma dag om man vill. Eller nästa dag. Eller både-och. Det är väldigt lyxigt när man tidigare haft 20 mil att åka!

Imorgon ska jag ut och resa. By train. Jag bokade och betalade biljetten pÃ¥ nätet för nÃ¥gra dagar sen, och var nog väldigt okoncentrerad när jag gjorde det…. För nu skulle jag kolla om exakt avresetid och det viktigaste: bokningsnumret, det blir ju svÃ¥rt att fÃ¥ ut biljetten annars. Men det enda jag hade var ett transaktionsnummer pÃ¥ själva betalningen. Häpp! PÃ¥ SJ:s frÃ¥gor&och svar kunde jag nu läsa att man pÃ¥ sista sidan vid beställningen fick ett bokningsnummer, och att det var viktigt att man anitngen skrev ut sidan eller skrev av numret. Jag trodde väl antagligen att man skulle fÃ¥ det i bekräftelsemailet, för visst fick man det förr? Jaha, klockan var 21.45, avresa nÃ¥n gÃ¥ng runt nio imorgon bitti. HejÃ¥hÃ¥. Kundtjänst stände 21. Men internetsupporten hade öppet till 22! Och se pÃ¥ tusan, en vänlig tjej fnissade lite Ã¥t mig och frÃ¥gade om jag uppgett nÃ¥n referens, som telefonummer t ex, jag hade ingen aning, men vi chansade och vips hade jag ett bokningsnummer! SÃ¥ det löste sig, jag avreser som planerat, jag kommer fram som planerat (förhoppningsvis, sÃ¥nt vet man ju aldrig säkert i förväg), och jag fÃ¥r sällskap med bästaM, bÃ¥de under resan och lite senare ocksÃ¥!

Kanske borde jag börja packa nu?

Jag borde nog köpa en lott idag. För nyss slog jag ut en kopp kaffe över bordet, och tänka sig, det rann inte över datorn. Inte heller över en endaste tidning, räkning, komihåglapp eller nånting alls. Det rann inte heller ner på golvet, det gör det genast lite svårare att torka upp. Det stannade fint i en pöl på bordet. Sån tur har man ju nästan aldrig. Dessutom bestämde sig koppen i sista momangen för att stanna på bordet istället för att slänga sig i klinkergolvet. Dubbel tur.

Jag borde nog verkligen köpa en lott.

Annars är det en konstig dag idag. Precis som en måndag, fast det är söndag. Anders har snickrat och dammat ner och fört oväsen, jag och Andreas har suttit och filat till de sista ändringarna på uppsatsen. Vi ska göra en sista genomläsning bara, sedan skicka in. Och förhoppningsvis får vi den inte i retur igen, men man vet aldrig med vår examinator.

(Det här skrev jag för flera timmar sen. Hade visst glömt att trycka pÃ¥ “publish-knappen”. HÃ¥hÃ¥jaja.)

Jorå. Vi har ju ätit sill och jordgubbar och så. Och grillat. Annars kan man väl inte påstå att vi precis firat så mycket, vi har annat att göra.

T ex har vi numera en dusch. Jag upprepar: Vi har en dusch! (halleluja liksom) Det är inte den slutgiltiga lösningen, det som av Sandra benämns som duschmonstret står fortfarande förpackat i två gigantiska kartonger, den ena i garaget och den andra i ett förråd som opraktiskt nog endast fastighetsskötaren har nyckel till, vi kommer med andra ord bara in där under arbetstid. Men vi har dusch. Badrummet är ju numera försett med både kakel och klinkers och vi beslöt att montera en vanlig duschblandare så länge, så får monstret vänta tills A har semester.

Sagt och gjort. Vattnet stängdes av vid huvudkranen, som sitter i ett litet skrymsle vid golvet intill toastolen. De plomberade rören till duschanslutningen pÃ¥ andra sidan toastolen öppnades, blandaren monterades. Jag fick order av A att hÃ¥lla i själva duschslangen eftersom han inte var säker pÃ¥ om vattnet pÃ¥ blandaren var av eller pÃ¥, medan han vred pÃ¥ huvudkranen. Sittande pÃ¥ toastolen höll jag eventuell duschstrÃ¥le riktad in mot hörnet och väntade… Huvudkranen öpnnades, det kom inget vatten ur slangen sÃ¥ jag reste pÃ¥ mig för att skruva pÃ¥ det. Jag hann bara sträcka fram handen sÃ¥ sa det pang! och där for termostatvredet iväg som en projektil och sÃ¥ sprutade det vatten. Rakt ut. Mot fel vägg. Hade jag suttit kvar pÃ¥ toastolen ett par sekunder till hade jag suttit rakt i skottlinjen för bÃ¥de projektil och vattenstrÃ¥le. Nu blev det A som fick dyka rakt in i fontänen för att stänga av huvudkranen igen. (Under tiden hann det bli rätt mycket vatten: PÃ¥ golvet. Inne i skÃ¥pet. Ute i hallen. Och senare visade det sig att det runnit under tröskeln ut i trapphuset ocksÃ¥.)

Jaha. Vad göra? De tidigare plomberade rören var ju numera öppnade, antingen skulle de plomberas igen, eller också skulle något fungerande monteras på dom. Midsommaraftons eftermiddag. Allting stängt. Nästan. Coop hade öppet, där inhandlades en ny duschblandare, vi var rädda för att dom bara hade dyra sorter där, men vi hittade en för en femhundring iaf, och den klarade faktiskt vattentryck, vilket väl är det minsta man kan begära hos en duschblandare, även om den är billig. (Jodå, den första ska sverkas, var så säker. A är bra på sånt. Också.)

Den som fick inviga duschen var den som hade det i särklass största behovet. Pepsi. Efter att ha levt utan dusch i över en månad (och hon var kanske i behov av en tvagning redan då, även om behovet inte var överhängande) och under den tiden löpt med tillhörande inkontinens, var hon ÄCKLIG. När duschen var genomförd tog jag hennes säng och slängde in den i grovtvätten, den var också ÄCKLIG. Nu är hunden ren och väldoftande, dock fortfarande tovig och oklippt, och sängen ren och torr. Hunden står beter sig som ett barn som fått snuttefilten tvättad, hon står och luktar misstänksamt på den och vill rakt inte ligga där.

Nu måste jag försöka hinna åtminstone reda ut de värsta tovorna och åtminstone genomföra en nödklippning (öron, rumpa, tassar) före fredag. Då ska vi nämligen ut och åka tåg.

Anders är utsocknes på jobb några dagar igen. Inte lika långt bort som Iran den här gången, bara i Norje. Norje ligger i Blekinge för er som inte vet, och jag tyckte givetvis att han sa Norge först, inte för att det spelar så himla stor roll, Blekinge eller Norge eller Iran, han är borta flera dagar och nätter i vilket fall. Fast det är klart, om han nu måste jobba utsocknes så kunde det lika bra vara utrikes, det blir mycket mera pengar då. Nu när Ikea snart öppnar och allting:)

Jag hade förstås stora planer för vad jag skulle hinna när han var borta. Än har jag inte gjort ett skvatt. Men vadå, det har bara gått en dag av tre än. Imorgon. Då.

Ikväll hade jag nästan tänkt ge efter för VM-hysterin och titta på fotbollen, är det nån match som jag skulle kunna vara lite mer intresserad av så är det väl Sverige-England. Men det blir nog en kväll vid datorn istället, inspirationen för blogg-meckande har återinfunnit sig.

PÃ¥ tal om det, jag undrar om jag ska ha en särskild hundblogg nu? Eftersom jag ska bli seriös brukshundmänniska menar jag… Av mina vanliga läsare är det kanske inte sÃ¥ mÃ¥nga som är sÃ¥ överdrivet intresserade av träningsdetaljer och eventuella tävlngsresultat, och Ã¥ andra sidan finns det ett gäng aussiemänniskor som troligen inte brukar läsa här, som skulle vara intresserade men kanske bara intresserade av just det.

Ska tänka på saken.

Jag gjorde ett iq-test här. Det var inte riktigt meningen, det började med en frÃ¥ga pÃ¥ en helt annan sida som jag svarade pÃ¥ och dÃ¥ hamnade jag plötsligt i testet. Och inte kunde jag lÃ¥ta bli det heller! Resultatet blev, trots att frÃ¥gorna var pÃ¥ engelska och innehöll en del ord jag inte kunde, bra. Det var mÃ¥nga mönster-matematiska frÃ¥gor, och det vet jag ju att jag är bra pÃ¥, vilket ocksÃ¥ “omdömet” talade om:

“ Your Intellectual Type is Visual Mathematician. This means you are gifted at spotting patterns — both in pictures and in numbers. These talents combined with your overall high intelligence make you good at understanding the big picture, which is why people trust your instincts and turn to you for direction — especially in the workplace. And that’s just some of what we know about you from your test results.”

För den som har sin intelligens koncentrerad på andra områden än det matematiska blir kanske inte resultatet lika upplyftande, jag tyckte som sagt att det var många såna frågor.

Jo, sÃ¥ kunde man fÃ¥ resultatet i en 15-sidig(!) rapport ocksÃ¥. Men det struntade jag i. Hur seriöst tror dom att jag tror att det här är egentligen? Det är ju inget man kan bifoga till sin CV precis…

Det är sÃ¥klart bra när saker är gratis. PÃ¥ nÃ¥t sätt har vi vant oss vid att pÃ¥ Internet är allting gratis. Ibland är det väldigt bra, ibland mindre bra. Till sÃ¥nt som kan vara mindre bra, därför att det liksom ligger i sakens natur, är gratis webbtjänster som bloggar t ex. Det är nog bra till att börja med, men sÃ¥ plötsligt - kanske just för att det var sÃ¥ bra - blir det väldigt populärt och servrar blir överbelastade. (Samma sak gäller ju för extremt billiga webbhotell som utlovar “fri” trafik - det funkar inte. NÃ¥nstans finns en gräns som nÃ¥s när det blir för populärt och sÃ¥ kraschar det mesta.) Just nu är det tydligen väldigt mycket strul med snart sagt varenda en av de gratis bloggtjänsterna. Bloggarna klagar, deras besökare klagar, och sÃ¥ finns det liksom ingenstans man kan vända sig med sin klagan! Man har ju inte betalt nÃ¥gonting, det kan inte finnas nÃ¥gra garantier för att det ska fungera hur länge som helst när det bara växer och växer!

En del säger uppgivet “man fÃ¥r väl lov att skaffa sig domän och webbhotell om man ska kunna fortsätta”. Och just det verkar det vara mÃ¥nga som drar sig för. Det kostar en del, det gör det. Har man “bara” en blogg kan det kännas surt att behöva betala för ett domännamn plus ett webbhotell. Och sÃ¥ var det tekniken. Man mÃ¥ste installera bloggverktyget själv… Visst, jag kan säga att det är busenkelt, men om man inte kan sÃ¥ kan man inte. Bettan och jag löste det här redan för flera Ã¥r sen, innan begreppet blogg fanns pÃ¥ svenska, genom att köpa domän och webbhotell tillsammans. Fungerande teknik och delad kostnad, det var sÃ¥ cybersambo föddes. Senare hoppade ocksÃ¥ Sandra in och blev sambo, och nu har vi bytt namn ch bytt upp oss till ett större webbhotell, ännu bättre teknik, mycket mera utrymme och väldigt mycket billigare. Och jag innehar kunskapen att kunna fixa till det som vi vill ha det.

SÃ¥ skulle ju fler kunna göra! Och jag började fundera lite…. Om jag reggade ett riktigt stort konto pÃ¥ “vÃ¥rat” webbhotell (Oderland, rekommenderas varmt!) med en domän, det skulle gÃ¥ lös pÃ¥ ca 2.600 kronor om Ã¥ret, sÃ¥ skulle jag kunna dela upp det pÃ¥ hugade bloggspekulanter, installera bloggverktyg och sÃ¥. Jag har inga planer pÃ¥ att tjäna nÃ¥nting pÃ¥ det hela, bara ta ut ett pris sÃ¥ det täcker kostaden. Om man tänker sig att det skulle fÃ¥ plats kanske 50 bloggar där utan att det skulle uppstÃ¥ problem (det kanske inte är rätt siffra, jag har inte räknat sÃ¥ himla noga pÃ¥ det), dÃ¥ skulle det bli en kostnad pÃ¥ en femtilapp om Ã¥ret för varje bloggare. Skulle folk vara intresserade av att betala det om man visste att det fungerade? Eller var skulle gränsen gÃ¥? GÃ¥r den verkligen vid 0:- och en massa irritation pÃ¥ köpet?

Om man leker med tanken att tillräckligt många skulle vara intresserade, så skulle det i priset kunna ingå en installation av ett bloggverktyg (i nuläget skulle jag nog rekommendera WordPress, men det är möjligt att det ska vara valfritt), en subdomän-adress men också möjligheten att koppla en egen domän som man isf betalar separat för till bloggen, en mailadress om man vill, en god idé vore nog också ett medlemsforum av något slag, där utvecklingsidéer och supportfrågor kunde diskuteras.

Kommentera! Är jag ute och cyklar nu eller?

Bredbar leverpastej som fortfarande både ser ut, luktar och smakar precis som den ska efter säkert minst fjorton dagar i öppnad förpackning. Är det inte nåt skumt med det? Ska inte just leverpastej surna och ha sig ganska snabbt?

Men jag litar på mina sinnen. Om det både ser ut, luktar och smakar okej, så är det okej. Vad det är som gör det okej efter så lång tid kanske jag inte ens vill veta.

Det här att plötsligt bli brukshundsägare kommer ju att ställa en del nya krav på mig, det är jag fullt medveten om. Om inte annat kommer det att göra under för mitt midjemått, det är jag ganska så säker på.

Hunden ifrÃ¥ga är ju vuxen och färdig, han har redan tävlat lydnad sÃ¥ högt som i Lkl 3, och sök i Lkl. Det väcker mÃ¥nga frÃ¥gor… Finns det nÃ¥n lämplig kurs för en hund pÃ¥ den nivÃ¥n med en matte som tävlat ett par gÃ¥nger i Lkl 1 för 12-13 Ã¥r sen, och vars brukserfarenheter begränsar sig till sÃ¥na där “prova-pÃ¥-övningar” som bukar ingÃ¥ i valp och fortsättningskurser, ocksÃ¥ det för evigheter sen? Jo, jag har gÃ¥tt en spÃ¥rläggarkurs ocksÃ¥, och varit fig pÃ¥ en söktävling en gÃ¥ng. Men det är allt.

Andra frågor, mer eller mindre viktiga, som dyker upp i huvudet: Vilka kommandon har han lärt sig i lydnaden? Vilka handtecken har använts i fjärren? Skall- eller rullmarkerar han? Gillar han att bada? Jag har förstått att det är en social och väldigt stabil hund, men vilka områden är han miljötränad i? Gå på stan och åka buss t ex, fixar han det (inget som jag precis tänker ha som vana, men det kan vara bra att kunna om/när det skulle behövas)? Har han bott i stan eller på landet sin mesta tid?

Dessutom: Hur pass begränsad är han av sjukdomarna? Jag föreställer mig att han är en nÃ¥got “nedtonad” aussie, vilket skulle kunna passa mig rätt bra…:) Men kommer jag att förstÃ¥ var hans gränser gÃ¥r, sÃ¥ att jag inte ställer för höga krav? Eller tänk om det blir tvärtom, att jag klemar för mycket med honom?

Och hur gÃ¥r jag bäst tillväga för att vi ska bli det “team” som ändÃ¥ krävs för att vi alls ska kunna tävla? Ska jag redan frÃ¥n början ägna sÃ¥ mycket tid som möjligt pÃ¥ tu man hand med honom, och göra grejer (jag tänker “roliga saker” som sakletning t ex) tillsammans? Eller gör jag bäst i att lämna honom ifred till att börja med?

*suck*

MÃ¥nga frÃ¥gor… en del kommer säkert att ge sig av sig självt, och en del är inte ens viktiga. Men ändÃ¥…. Det är iaf himla spännande!