Anders upphör aldrig att förvåna. Jag hade tänkt lite på en grej, som jag iofs var väldigt sugen på, men var säker på att han inte skule vilja. Så jag la ner tänkandet på det. Men så dök det upp igen idag, och jag slängde ur mig - mer eller mindre på skoj - en fråga. Två enkla motfrågor, sen svarade han ja! Inte ett motvilligt ja, utan entusiastiskt!
Jisses. Det blev knappt en diskussion om saken ens, vi bara bestämde oss. Vi är nog inte kloka. Om en månad sådär är vi aussieägare. En brukshund. Jag, terriermänniskan?
Haha. Ja jädrar.