Jag borde nog köpa en lott idag. För nyss slog jag ut en kopp kaffe över bordet, och tänka sig, det rann inte över datorn. Inte heller över en endaste tidning, räkning, komihåglapp eller nånting alls. Det rann inte heller ner på golvet, det gör det genast lite svårare att torka upp. Det stannade fint i en pöl på bordet. Sån tur har man ju nästan aldrig. Dessutom bestämde sig koppen i sista momangen för att stanna på bordet istället för att slänga sig i klinkergolvet. Dubbel tur.

Jag borde nog verkligen köpa en lott.

Annars är det en konstig dag idag. Precis som en måndag, fast det är söndag. Anders har snickrat och dammat ner och fört oväsen, jag och Andreas har suttit och filat till de sista ändringarna på uppsatsen. Vi ska göra en sista genomläsning bara, sedan skicka in. Och förhoppningsvis får vi den inte i retur igen, men man vet aldrig med vår examinator.

(Det här skrev jag för flera timmar sen. Hade visst glömt att trycka pÃ¥ “publish-knappen”. HÃ¥hÃ¥jaja.)

Jorå. Vi har ju ätit sill och jordgubbar och så. Och grillat. Annars kan man väl inte påstå att vi precis firat så mycket, vi har annat att göra.

T ex har vi numera en dusch. Jag upprepar: Vi har en dusch! (halleluja liksom) Det är inte den slutgiltiga lösningen, det som av Sandra benämns som duschmonstret står fortfarande förpackat i två gigantiska kartonger, den ena i garaget och den andra i ett förråd som opraktiskt nog endast fastighetsskötaren har nyckel till, vi kommer med andra ord bara in där under arbetstid. Men vi har dusch. Badrummet är ju numera försett med både kakel och klinkers och vi beslöt att montera en vanlig duschblandare så länge, så får monstret vänta tills A har semester.

Sagt och gjort. Vattnet stängdes av vid huvudkranen, som sitter i ett litet skrymsle vid golvet intill toastolen. De plomberade rören till duschanslutningen pÃ¥ andra sidan toastolen öppnades, blandaren monterades. Jag fick order av A att hÃ¥lla i själva duschslangen eftersom han inte var säker pÃ¥ om vattnet pÃ¥ blandaren var av eller pÃ¥, medan han vred pÃ¥ huvudkranen. Sittande pÃ¥ toastolen höll jag eventuell duschstrÃ¥le riktad in mot hörnet och väntade… Huvudkranen öpnnades, det kom inget vatten ur slangen sÃ¥ jag reste pÃ¥ mig för att skruva pÃ¥ det. Jag hann bara sträcka fram handen sÃ¥ sa det pang! och där for termostatvredet iväg som en projektil och sÃ¥ sprutade det vatten. Rakt ut. Mot fel vägg. Hade jag suttit kvar pÃ¥ toastolen ett par sekunder till hade jag suttit rakt i skottlinjen för bÃ¥de projektil och vattenstrÃ¥le. Nu blev det A som fick dyka rakt in i fontänen för att stänga av huvudkranen igen. (Under tiden hann det bli rätt mycket vatten: PÃ¥ golvet. Inne i skÃ¥pet. Ute i hallen. Och senare visade det sig att det runnit under tröskeln ut i trapphuset ocksÃ¥.)

Jaha. Vad göra? De tidigare plomberade rören var ju numera öppnade, antingen skulle de plomberas igen, eller också skulle något fungerande monteras på dom. Midsommaraftons eftermiddag. Allting stängt. Nästan. Coop hade öppet, där inhandlades en ny duschblandare, vi var rädda för att dom bara hade dyra sorter där, men vi hittade en för en femhundring iaf, och den klarade faktiskt vattentryck, vilket väl är det minsta man kan begära hos en duschblandare, även om den är billig. (Jodå, den första ska sverkas, var så säker. A är bra på sånt. Också.)

Den som fick inviga duschen var den som hade det i särklass största behovet. Pepsi. Efter att ha levt utan dusch i över en månad (och hon var kanske i behov av en tvagning redan då, även om behovet inte var överhängande) och under den tiden löpt med tillhörande inkontinens, var hon ÄCKLIG. När duschen var genomförd tog jag hennes säng och slängde in den i grovtvätten, den var också ÄCKLIG. Nu är hunden ren och väldoftande, dock fortfarande tovig och oklippt, och sängen ren och torr. Hunden står beter sig som ett barn som fått snuttefilten tvättad, hon står och luktar misstänksamt på den och vill rakt inte ligga där.

Nu måste jag försöka hinna åtminstone reda ut de värsta tovorna och åtminstone genomföra en nödklippning (öron, rumpa, tassar) före fredag. Då ska vi nämligen ut och åka tåg.