Finns det nån läsare kvar därute?
Jag lever och har inte smält ihop i en liten pöl, fast det varit nära. Nu är det ju lite frestande att bara skriva “pÃ¥ ostfronten intet nytt” och skylla den bristfälliga uppdateringsfrevensen pÃ¥ det. Men det skulle vara att ljuga, och att ljuga är fult, det gör man inte. Bara ibland. Om man mÃ¥ste. Och bara lite.
Sanningen är väl mest att det inte är sÃ¥ frestande att slÃ¥ pÃ¥ datorn när livet är proppfullt ändÃ¥, frÃ¥n tidig morgon tills man stupar i säng. Men jag skulle ju iaf berätta lite om överraskningen förra helgen. Sandra och jag jobbade ju pÃ¥ utställningen i Tvååker, och när vi var klara kom vÃ¥ra respektive A:n för att hämta oss, Anders och jag skulle ju Ã¥ka direkt hemÃ¥t. Anders berättade att det ringt en “envis karl” pÃ¥ hans mobil och frÃ¥gat efter en Lena Pettersson, men att han svarat att nÃ¥n sÃ¥n kände han inte och det mÃ¥ste vara fel nummer. Den envise fortsatte att vara envis och tyckte det var konstigt ftersom han fÃ¥tt numret av hennes pappa. När jag hörde detta sa jag att jag visserligen hetat Pettersson en gÃ¥ng för ungefär 100 Ã¥r och tre liv sen (det har nog A hört nÃ¥n gÃ¥ng men inte alls lagt pÃ¥ minnet, det var ju som sagt lÃ¥ngt lÃ¥ngt före hans tid), sÃ¥ det skulle väl eventuellt kunna stämma även om det var osannolikt att nÃ¥gon sökte mig med det namnet, men att sedan min pappa skulle ha Anders mobilnummer, dom har ju bara träffats en gÃ¥ng, det gjorde det hela sÃ¥ lÃ¥ngsökt att jag ocksÃ¥ slog bort det som en felringning.
SÃ¥ Ã¥kte vi hemÃ¥t i värmen. Som vanligt stannade vi vid Ljungbystopp för att trycka ner lite nödmat, och när vi satt där pÃ¥ McD ringde A:s mobil igen. “Den envise” hade Ã¥terigen kollat numret, och dessutom försäkrat sig om att det skulle vara ok med A att han tog kontakt med mig (var inte det alldeles ovanligt omtänksamt sÃ¥ säg?), och nu fick han ju prata med mig dÃ¥. Det visade sig vara M frÃ¥n tonÃ¥rstiden i VästerÃ¥s, en av de fÃ¥ i gänget som jag verkligen fortfarande minns. Min reaktion var att hojta sÃ¥ hela Ljungbystopp hörde det: men HUR har du hittat mig??? Och han hade verkligen varit envis och lekt detektiv ordentligt innan han gjorde det, och till slut via en kille som en gÃ¥ng i tiden varit tillsammans med min syrra!? ett tag fÃ¥tt numret till min pappa.
Vi bestämde iaf träff dagen efter, sÃ¥ pÃ¥ mÃ¥ndagen satt vi flera timmar i skuggan pÃ¥ Hamncaféet och fick resuméer av varandras liv. SÃ¥ himla kul! Det är verkligen inte alla frÃ¥n den tiden som jag känner nÃ¥got särskilt intresse av att Ã¥terfÃ¥ kontakt med, men M är absolut en av dom. Han var ungefär som jag mindes honom, fast det var konstigt att se hur mycket äldre han blivit. Han sÃ¥g faktiskt ut att vara runt 50 nÃ¥nting. Jättekonstigt, för själv har jag ju inte blivit äldre alls pÃ¥ de 33 Ã¥ren eller vad det kan vara sen vi sÃ¥gs sist… 
Tack för din envishet, M!
Och vad har hänt mer sen förra helgen dÃ¥? Vi lÃ¥g i med renoveringen rätt duktigt, A avslutade sista veckan före semestern med att bli sjukskriven ons-fre. Sjukskrivning just sÃ¥na dagar misstänks väl ofta som fejk, men om man fÃ¥r vadmuskeln sydd med flera styngn sÃ¥ fejkar man Ã¥tminstone övertygande. Fast han var förstÃ¥s inte sjukare än att vi fick arbetsrummet färdigmÃ¥lat, och till slut även golvet lagt. DÃ¥ bestämde vi att vi skulle “lÃ¥na” det rummet som sovrum till vidare, och for iväg till Ikea för att inhandla sängen vi sett ut. No more sova pÃ¥ madrass. Trodde vi. Sängen var nämligen slut. Vi fick tag i en resÃ¥rbotten, men det kommer vi ju inte lÃ¥ngt med. IgÃ¥r konstaterade jag pÃ¥ nätet att det fanns bottnar igen, men bäddmadrassen fattades fortfarande och stommen skulle inte komma förrän nästa vecka, sÃ¥ vi beslöt att avvakta. Idag är bottnarna slut igen!? Nu bevakar jag sängstatusen som en hök, sÃ¥ fort nÃ¥gon del finns slänger vi oss iväg och köper den. FÃ¥r vi bara ihop bottnar och bäddmadrass sÃ¥ kan vi ju sova anständigt iaf.
Sen i lördags är Sandra och Andreas här med två av sina hundar. Carrey och Caddy -far och son- är väl inte dödspolare precis, så inomhus får dom ha en grind emellan sig, men annars går det bra. Carrey är en riktig pärla, jag skulle inte ha kunnat önska mig en bättre hund! Vi har börjat träna lite på olika saker, men såna detaljer tar jag i hundbloggen. Som ska uppdateras idag. Renoveringsbloggen skulle också uppdateras egentligen, men den är ju verkligen inte mycket att ha utan bilder, så där blir inget förrän jag antingen hittat batteriladdaren eller köpt vanliga engångsbatterier. Visserligen har renoveringen gått framåt, men vi har fortfarande merparten av vårt bohag nerpackat och instuvat i både garage och förråd.
Idag håller A på att kakla i köket, vilket innebär att kvällens middag förmodligen får bli grillat. Det lutar åt engångsgrill och korv på något hundbadvänligt ställe.
