Nej, jag vet. Jag kan inte längre skylla på det jag skyllt på innan. Vi har inte längre huset fullt av folk och hundar. Datorn har fått en alldeles egen plats igen. Så nu ska jag berätta om sängen. Först bara ett instick om en inbillad fästing.
När jag lagt mig i söndags kväll och det var alldeles mörkt, kände jag hur det liksom kliade eller stack till mitt pÃ¥ högra armbÃ¥gen, där huden är hÃ¥rdare. Med vänstra handens fingertoppar kunde jag tydligt känna en liten fästing, sÃ¥ jag knipsade resolut bort den, krossade den mellan naglarna och släppte den pÃ¥ golvet (ja, vadÃ¥… ni trodde väl inte att jag orkade tända och gÃ¥ upp och spola ner den i toan eller sÃ¥?). Efter “operationen” sved det ordentligt där den suttit, och morgonen efter insÃ¥g jag att det nog inte alls varit en fästing, snarare en liten skinnflik av den torra huden pÃ¥ armbÃ¥gen som jag slitit bort och som efterlämnat ett större skinnlöst omrÃ¥de.
På måndag eftermiddag kom äntligen den sista återstående delen för att vi skulle få ihop en komplett säng in på Ikea, och vi jagade genast iväg för att köpa resårbotten nr 2. Vi har satsat på kombinationen ganska billiga resårbottnar (vi har lärt oss att 80-bottnar som vi bestämt oss för klarar bra mycket mer än vad 90-bottnar gör, så där kan man spara in lite och hålla sig till en enklare variant) men en riktigt bra och dyr bäddmadrass. Det var monterat och bäddat och klart till läggdags. Och jisses så skönt det var att sova i den!
IgÃ¥r var vi sÃ¥ och köpte sängskydd pÃ¥ Jysk eftersom Ikea konstigt nog hade väldigt begränsat med färger, och sÃ¥ ett madrasskydd (fast nu var vi pÃ¥ Ikea igen), den dyra fina bäddmadrassen mÃ¥ste ju hÃ¥llas fräsch sÃ¥ länge som möjligt. Hem igen, och sÃ¥ började jag riva ur sängkläderna för att börja om frÃ¥n början. Gissa hur glad jag blev av att upptäcka en stor blodfläck i sängen? PÃ¥ det sprillans nya underlakanet, igenom pÃ¥ den sprillans nya, fina och svindyra bäddmadrassen, när jag stÃ¥r med madrasskyddet i handen… Fan. Och det var inte ens mensblod. Det var en stor fläck under min ena kudde, tydligen hade mitt obefintliga fästingbett börjat blöda under natten, och gjort det ordentligt.
Jag ska aldrig mer identifiera fästingar i halvsovande tillstånd och i mörker.
Nu ska jag dricka lite kaffe. Sen bära virke en stund. Jag lovar att återkomma, om inte här så här eller här.
Sagt av Lisa — 26 juli 2006 @ 14:37
Ingen dum idé. Själv rev jag sönder ett bett av något slag i sömnen och vaknade med blodig fot och fläckar på lakanen i morse.
Sagt av E — 27 juli 2006 @ 10:58
Men Lena dÃ¥… en fästing ska man ju se till att fÃ¥ bort HELA och till det krävs det väl mer än ett knips? Du e go du!
Jag skulle ju komma nerÃ¥t en dag “sen”. Vet inte hur “sen” det blir, i morgon Ã¥ker vi till Italien och sen direkt 9 dar till Kiruna… och efter det _vill_ jag till Köpenhamn, som var en av de fÃ¥ saker vi hade bestämt ordentligt i Ã¥r… Men det finns ju mÃ¥ndagar hela hösten! ;-)))
Sagt av lena — 27 juli 2006 @ 21:59
Jamen “sen” blir ju jättebra!
Det viktigaste är att fÃ¥ bort fästingen tidigt, inte att den nödvändigtvis kommer ut hel (det gör den sällan om den är riktigt liten). Och man fÃ¥r en viss knipsvana med hundinnehav… Fast nu har jag nya fina fästingplockare som ser ut som kofötter och är jättebra pÃ¥ pyttefästingar! Risken är nog mindre att man tar skinnbitar av sig själv med en sÃ¥n.