Jag har tvÃ¥ mail som väntar pÃ¥ att bli skrivna. Jag mailar periodvis väldigt flitigt, men jag har alltid haft problem med mail som jag av nÃ¥gon anledning inte skriver direkt jag kommer pÃ¥ det, eller besvarar direkt. Börjar jag skjuta upp en sak sÃ¥ kan jag göra det hur länge som helst, tills det ger mig dÃ¥ligt samvete och det börjar bli riktigt jobbigt att ta tag i. (När jag tänker efter gäller det allt möjligt, inte bara mail, jag är riktigt kass pÃ¥ det här. Jag ska nog börja ett nytt liv (igen), ett aldrig-skjuta-upp-liv. Haha, det där tror jag ju inte pÃ¥ själv ens.) Var var jag nu? Jo. TvÃ¥ mail. BÃ¥da mottagarna är värda att fÃ¥ ett mail frÃ¥n mig snart. Helst i förrgÃ¥r. Och om ni läser här, Tina respektive Mats, sÃ¥ kommer det ett mail nu vilken dag som helst… (Nu blir jag ju jättetvungen, eller hur?)
27 juli 2006
Sagt av Pladdertanten — 3 augusti 2006 @ 20:38
Det där känner jag igen. Jag är likadan. Tar jag inte tag i min to-do-list meddetsamma så kan jag som sagt skjuta upp det hur länge som helst. Å så kommer det dåliga samvetet fram. Jodå. Det är så välbekant.
Jag har försökt att börja “nytt liv”, men jag är snart tillbaka i de gamla ovanorna igen.
/Pladdertanten med nystartad blogg
Sagt av Mats — 5 augusti 2006 @ 0:37
Ta det fortsatt lugnt, Lena. Jag vet att det där mailet, det kommer en dag. Lika säkert som att det satte igång leta-reda-på-Lena-P-process i mig när jag såg vägskylten till Gärdslösa på Öland i början av juli. Smock sa det bara i huvudet då och jag kom ihåg att dit flyttade visst en av de bästa tjejerna i tonårsgänget för typ 34 år sedan - jag MÅSTE se om det går att leta reda på henne och höra hur hon har det.
När vissa saker MÅSTE ske då sker de nästan av sig själva. Som ditt kommande mail till mig!
Jag ringde upp Helena L när jag kom hem, vi ska ocksÃ¥ ses. NÃ¥n 50-Ã¥rskrisgrej hos mig tydligen att leta bland rötterna. Fast det känns ju inte “kris” - känns bara kul.
Bästa h/Mats