Jaha, nu har jag väl inget mer att skylla på. Det är lika bra att ni häller upp kaffe och sätter er till rätta, för det är kan bli långt. Megalångt.

Vi var alltsÃ¥ i Böda i helgen. För första gÃ¥ngen delade Anders och jag en stuga själva med vÃ¥ra hundar och “slapp” trängas med Sandra och Andreas, dom deporterade vi till en lÃ¥nad husvagn. Campingstugorna är ju inte precis stora, sÃ¥ det var rätt skönt, umgÃ¥s hann vi ju göra ändÃ¥. Och med fyra hundar som bara tycker om varandra parvis hade det blivit närapÃ¥ omöjligt. En annan sak som var för vÃ¥r del bra var att Sandra och Andreas inte jobbade i Ã¥r, sÃ¥ dom kunde ta hand om hundarna, det kändes bra att inte behöva lämna dom ensamma i stugan sÃ¥ lÃ¥nga pass, och inte behöva ha koll pÃ¥ klockan och försöka smita ifrÃ¥n ett tag för att bara kunna ta ut dom en kort sväng.
PÃ¥ fredagen byggde vi upp utställningen, jag var som vanligt de senaste Ã¥ren placerad i Priser&Rosetter-montern. Det var bara Karin och jag som jobbat där tidigare och “kunde” rutinerna, vi hade tre nya att lära upp. Men dom lärde sig snabbt, sÃ¥ Ã¥tminstone pÃ¥ söndan kan man säga att vi var fem, och i Böda blir det väldigt lättsamt dÃ¥. Det blir en helt annan femma i Växjö sen…

På kvällen var det dags för vår familjecup i lydnad. Eftersom Hasse som är domare på riktigt och lovat ställa upp, hade fått förhinder hade jag en tid jagat lämpliga kandidater till detta viktiga värv. Det blev till slut Smökk:s kanslist Challe som ställde upp, och hon gjorde det med den äran. Vi tyckte nog att hon i vissa stycken var en ganska snäll domare, men tävlingsledare Linda tyckte att hon var ganska sträng! Hursomhelst, vi justerade poängräkningen så att Sandra och Dizzy fick avstå två moment, platsliggning och ställande, och så räknade vi istället procent av respektive maxpoäng. I gengäld fick Sandra hjälpa oss genom att stå emellan Caddy och Carrey under platsliggningen, det hade nog gått bra ändå, men eftersom dom ogillar varandra kändes det väldigt dumt att riskera något under en tävling som trots allt bara var på skoj.

Carrey genomförde det mesta med glans. Inkallningen blev dock en överraskning. Han har ju haft en del tokigheter för sig ibland, när han glädjerejsar i vida svängar en stund innan han kommer. Inte alls alltid, men nÃ¥gra gÃ¥nger har det hänt. SÃ¥ jag var lite spänd pÃ¥ hur det skulle bli nu. När jag ropat “hiiit!” reste han sig upp. Saaakta. Sen travade han, saaaakta, emot mig, med huvudet lite sänkt. Han sÃ¥g inte ut som om han väntade pÃ¥ att det skulle komma ett ställande eller läggande, det brukar inte vara problem med tempot när jag kört det nÃ¥gra gÃ¥nger heller, han sÃ¥g mera ut som “jag är inte säker pÃ¥ om det var det här du menade, men jag chansar väl”. Själv kände jag hur min haka trillade nerÃ¥t magen till. Av alla tänkbara varianter var väl det här den enda jag inte skulle trott vara möjlig! Trots denna märkliga inkallning fick vi faktiskt ihop 181,5 poäng. Det tycker jag var himla bra, med tanke pÃ¥ Carreys handikapp, nämligen hans synnerligen orutinerade matte. Och efter poängomräkningen vann vi tävlingen, med Sandra och Dizzy som tvÃ¥a och Andreas och Caddy trea.

Lördag kväll spelade vi istället mingolf, och storsint som jag är lade jag mig snällt på sista plats och lät Andreas vinna, Sandra och Anders på delad andraplats. Det var väl rättvist av mig?

PÃ¥ söndagen var det dags för grupp 1 pÃ¥ utställningen, och alla tre aussisarna ställdes ut.Eftersom jag jobbade kunde jag inte visa Carrey själv, det gjorde Andreas och han gjorde det skitbra! Carrey fick CK och blev 2bhkl, slagen av en röd son frÃ¥n MrBinks. Och blir man slagen av sin son fÃ¥r man väl svälja det, antar jag. Meningen med avelsarbete är ju faktiskt att avkomman ska bli bättre… Men ändÃ¥. Jag tycker att Carrey hade mycket bättre vinklar. Just dÃ¥ hade han det! Medan sonen var ganska rak. Motiveringen till placeringen (jag frÃ¥gade efterÃ¥t, för jag var nyfiken) var att sonen hade ett bättre aussiehuvud. Och okejdÃ¥rÃ¥. Tja, sen blev ju Dizzy bästa tik och BIR, trots att hon bar sig Ã¥t som jagvetintevaaad i ringen.

En rätt kul sak hände utanför ringen. En som jag känner lite sen en himla massa utställningsÃ¥r men kan inte för mit liv komma pÃ¥ vad hon heter… Iaf, hennes dotter har en aussietik, och har lite funderingar pÃ¥ att para henne sÃ¥ smÃ¥ningom. Och mamma var utskickad pÃ¥ spaning efter lämpliga hanar. När hon sÃ¥g Carrey hade hon tänkt att han skull passa perfekt med sin korta, kompakta kropp, han skulle komplettera tiken utmärkt. SÃ¥ tittade hon i katalogen vad han hett för att kunna kolla vad det var för linjer, och upptäcker att Carrey är tikens far. SÃ¥ hennes jakt gÃ¥r väl vidare antar jag…

öhum…..

Jag hade egentligen mer jag skulle skriva, det där var ju fredag-lördag-söndag, och nu är det torsdag fredag redan, så lite mer har väl hänt. Men jag måste faktiskt sova lite också kom jag på. Återkommer kanske imorgon. Om jag hinner.