Labbar är nästan alltid kul. Labbar i Java särskilt. Varför då förstöra glädjen genom att tvinga oss att skriva urtrista och meningslösa labbrapporter? Va? Första labben var klar nu. Resten av dan kommer väl att gå till att skriva labbrapport. Blä.

Å andra sidan fick jag just ett mail om att spårkursen börjar på lördag. Jippie! Det räddade min dag.

Jo, det där med ambitionerna då. När det gäller Carrey har jag skyhöga sådana. Inte kanske vad gäller tävlingsresultat, där är mitt mål fn att starta i lägre och klara uppflyttningspoäng så att han får SUCH-titeln, går det vägen så sätter jag kanske upp ett nytt mål sen. Men när det gäller träning och aktivering, där är mina ambitioner rejäla. Såhär ser min plan ut:

Promenader: Minst en och en halv timme sammanlagt varje dag. Då är inte rastningarna vid lunch och nattning inräknade, då har jag oftast Pepsi i släptåg och det blir både ganska kort och lungt tempo.
Cykling: Minst två gånger i veckan, helst varannan dag. Så småningom ska det kunna bli längre turer nån gång i veckan.
Lydnad: Ett eller två kortare pass om dagen.
NÃ¥n form av “näsarbete”: Helst lite varje dag, eller Ã¥tminstone de dagar vi inte cyklar.
Klickerträning inomhus: Två-tre korta pass om dagen. Minst.

Verkar det mycket? DÃ¥ ska ni veta att jag nÃ¥r inte ens till grantopparna… Promenaderna är jag duktig med, det händer ytterst sällan att jag fuskar.
Cyklingen…. hmm. Det blir liksom bara inte av!? Idiotiskt av mig, det är bara pÃ¥ kvällarna jag har tid pÃ¥ vardagar, och snart blir det mörkt tidigt, dÃ¥ vill jag inte cykla. Men det blir aldrig av, som sagt.
Lydnaden, tja sådär. Ryckvis, kan man säga. Det kan bli varje dag i en vecka, sen ingenting under nästa. Men nu har jag legat i ett tag.
Näsarbete; ocksÃ¥ sÃ¥där. Det har varit svÃ¥rt att hitta tillfällen att ge sig ut i skogen. Kan jag väl skylla pÃ¥… Men nu har Anders sÃ¥gat upp en massa spillvirke till spÃ¥rpinnar, jag har sÃ¥ det räcker flera Ã¥r framöver, sÃ¥ nu mÃ¥ste jag väl. Ã… andra sidan börjar förhoppningsvis min kurs/träningsgrupp snart, det kommer nog att gÃ¥ lättare dÃ¥. Lite knuff i ryggen sÃ¥ att säga.
Och sÃ¥ klickerträningen… öh… Nä. Den har legat helt nere. Dumt. Det är ju sÃ¥ lätt att ta ett fem-tiominuterspass i köket dÃ¥ och dÃ¥. Och vi hade ju början pÃ¥ ett kryp, risken är väl att jag fÃ¥r börja om igen.

Ja, som ni ser, att ha höga ambitioner och att infria dom är två helt skilda saker. Åtminstone när det gäller mig. Men nu börjar en ny vecka, och då jäklar ska ni få se!

ApropÃ¥ näsarbete förresten, sÃ¥ provade jag uppletande häromdagen! Utan att riktigt veta hur man egentligen ska göra beträffande vallad ruta och sÃ¥nt, stoppade jag lite diverse grejer i fickorna och gav mig ut och trampade runt i gräset i en lÃ¥ng, smal ruta. Släppte grejerna lÃ¥ngt ut i rutan, det har jag läst att andra gör, jag antar att det ska fÃ¥ hunden att leta ända bort? Sen skickade jag ut Carrey direkt, kanske skulle rutan ha fÃ¥tt ligga till sig ett tag? För han vimsade utanför ganska mycket till att börja med, men sÃ¥ smÃ¥ningom verkade han fÃ¥ kläm pÃ¥ vilket omrÃ¥de som gällde. Men att hämta konstiga saker verkade han inte tycka var nÃ¥n bra idé. Det ska vara nÃ¥gon mer känd form av apportföremÃ¥l, tydligen. Men till slut tog han iaf en strumpa, jag hejade pÃ¥ ivrigt, sÃ¥ han fattade att i det här fallet var det helt okej att bära strumpor och att jag blev jätteglad att fÃ¥ den. Sen var det tre föremÃ¥l i plast, det tog ett tag innan han tog det första, men med stor uppmuntran gick det och sen var det en barnlek att hämta övriga tvÃ¥. En pÃ¥sklämma blev dock ganska svÃ¥rt tuggad i ivern… Jag fÃ¥r nog ta det väldigt lungt med mina jämfotahopp och hejarop när han väl fattat poängen, sÃ¥ det inte bara blir lattjolajbans. Dessutom tittar förbipasserande (vi var alldeles intill en cykelväg, precis den tiden när folk cyklar hem frÃ¥n jobbet) väldigt konstigt pÃ¥ mig. Fast om tittade förstÃ¥s ännu konstigare när jag gick fram och tillbaka i täta slag och vallade min ruta, med hunden bunden vid en stolpe en bit därifrÃ¥n…