Tja, man kan ju ha andra ambitioner också, än sådana jag skrev om lite längre ner. T ex att uppdatera sin blogg dagligen. Fast den ambitionen har jag faktiskt inte just nu. Jag inser att även om det finns saker att skriva om, så är det inte alltid det finns ork och inspiration till det när det ibland finns tid. Och när man dessutom sitter precis hela dagarna vid datorn, så är den inte det roligaste jag vet när kvällen kommer heller. Ändå är även det här lite undanflykt, jag har nästan varje dag både tid och ork att läsa andras bloggar. Fast inte på långa vägar alla de som jag har listade i bloggrullen. Det är dags att rensa den ordentligt, min tanke är att den någorlunda ska visa vilka jag läser för tillfället. Och dessutom ska ju mina nya aussiefavoriter in, dom missar jag inte att läsa numera, förutom att dom är trevliga i största allmänhet så snappar jag upp en hel del träningstips där!
Var det nÃ¥n som undrade vad den där “aktiviteten av helt annat slag” som Carrey och jag ägnade oss Ã¥t häromkvällen? Jag tänkte att jag ville se hur han fungerade som “stadshund” sÃ¥ vi tog bussen in till stan och Ã¥t en glass vid Tokige Ture. Det var förvÃ¥nansvärt mycket folk pÃ¥ stan, men Carrey fungerade förstÃ¥s alldeles utmärkt även med detta och med att Ã¥ka buss. Jag vet inte riktigt vad som skulle kunna fÃ¥ denna hund uppstressad, om det finns nÃ¥got alls?
PÃ¥ Koppartorget, intill Tokige Ture ligger ett gym, och det var en strid ström av folk där, det var ju den tiden när de flesta slutar jobbet. När vi satt därutanför och Ã¥t glass, kom en kille och band upp sin labrador vid gymmet, sen kom han fram och pratade, det vanliga om vad det var för ras och sÃ¥. SÃ¥ pratade han lite om sin hund ocksÃ¥, han önskade att det hade funnits nÃ¥n sorts löpband för hundar pÃ¥ gymmet, för hunden behövde ju mycket motion, och det var svÃ¥rt att hinna med. AlltsÃ¥: Han betalar dyra pengar för att träna pÃ¥ gym, medan han är där fÃ¥r hunden sitta bunden utanför och sÃ¥ räcker tiden inte till för att motionera hunden? HallÃ¥ eller? Jag tänkte säga Ã¥t honom att skita i gymmet och ta med hunden ut i skogen istället, slÃ¥ tvÃ¥ flugor i en smäll och dessutom bÃ¥de spara pengar och fÃ¥ frisk luft… men det gjorde jag förstÃ¥s inte. Dumt nog.
I skogen har iaf vi varit i dag. Riktigt rejält. SpÃ¥rkursen hade samling vid klubbstugan klockan 9, sÃ¥ körde vi ut i skogen, och inte förrän framÃ¥t tvÃ¥ var vi hemma! Dagens största miss: Jag hade inte tänkt pÃ¥ att ta med fika! Kursen känns iaf bra. TvÃ¥ kunniga och erfarna instruktörer, och sex deltagare. Kanske blir det en eller tvÃ¥ till nästa gÃ¥ng. Det var meningen att det skulle ha varit en lägre-högre-kurs, och en appellkurs, men pga för fÃ¥ anmälningar är det ihopslaget. Alla utom en rottis som är uppflyttad till högre ligger pÃ¥ appellnivÃ¥, ett par är helt och hÃ¥llet noviser. Och sÃ¥ Carrey dÃ¥, som är nÃ¥nstans mittemellan. Dvs han är nog pÃ¥ appell-novis-nivÃ¥n, men ska tävla i lägre. Omdömet efter dagens appellspÃ¥r var nämligen: “Han spÃ¥rar inte, han letar pinnar”.
SpÃ¥ra pÃ¥ fält hade vi ju aldrig gjort tidigare. Carrey, som Ã¥tminstone är grymt pinnsäker, missade bÃ¥de första och andra pinnen eftersom han inte kunde vinda in dom som han troligen gör i skogen (fast jag inte säkert kan se vad det är han gör). Efter andra vinkeln gick det dock att se exakt var jag gÃ¥tt, sÃ¥ dÃ¥ fick det pÃ¥ instruktörens inrÃ¥dan bli metoden “vi gÃ¥r inte en meter om du inte har näsan i backen, dÃ¥ bara stÃ¥r vi här och glor”. Och tamejtusan, efter en sju-Ã¥tta stopp fattade han galoppen, näsan satt kvar därnere i det djupa gräset dÃ¥ hittade han förstÃ¥s den sista pinnen!
RÃ¥det jag fick att följa till nästa gÃ¥ng: Korta spÃ¥r pÃ¥ gräs, med bara en pinne och i medvind. Han “fÃ¥r” inte hitta pinnar (eftersom det är letar pinnar han gör) om han inte spÃ¥rat sig fram till den. Följdaktligen mÃ¥ste jag veta exakt var jag gÃ¥tt. SÃ¥ nu ska jag lägga spÃ¥r pÃ¥ kommunens alla gräsmattor tidiga morgnar innan dom är gÃ¥dda pÃ¥ för mycket. Jag är laddad till tusen nu när jag fÃ¥tt konkreta rÃ¥d om vad jag ska göra för att koma vidare. Instruktören skakade dock skeptiskt pÃ¥ huvudet när jag sa att min plan var att tävla redan i höst… “Inte i lägre väl?” sa hon. 
Uschiamej, nu är klockan redan halvfem, och vi måste åka och handla om vi ska få nån mat idag. Om vi inte ska äta Ikeas frysta äppelpaj till middag, det är väl ungefär allt vi har hemma.
