Det blev inget gräsmattespår i morgondagg idag. Det blev sovmorgon istället. Men eftersom vi ändå hade ärende ut på landet idag så tyckte jag inte det gjorde något. Vi stannade till på en potatisåker modell stor, där potatisen stod kvar på halva och var upptagen på resten. Perfekt tyckte jag, då kunde jag lägga spår på den packade jorden där mina fotavtryck skulle synas. Eftersom spåren skulle gå i medvind började jag spåren vid kanten mot potatisen, och gick rakt ut därifrån. Tre spår fick det bli, mellan 50 och 80 meter vardera uppskattningsvis. Det första helt rakt med en pinne i slutet. Det andra med en pinne, sen en vinkel några meter efter och så en pillerburk med godis som slut kanske 15 meter efter vinkeln. Det tredje i ett par vida böjar, där hade jag tänkt lägga ett grisöra på slutet, men tänkte om och la en pinne istället. Jag tänkte att grisörat kanske luktar för starkt så att han kan hitta det utan att ha näsan i backen, trots svag motvind. Istället tänkte jag snabbt byta pinne mot grisöra efter ett lyckat spårarbete. För det skulle det givetvis bli. Tänkte jag.
Vi Ã¥terkom efter en dryg timme, stegade iväg efter potatiskanten till det första noga utmärkta spÃ¥ret. Jag selade pÃ¥ och visade Carrey pÃ¥ spÃ¥ret. Efter nÃ¥got velande och funderande över nÃ¥gra smÃ¥potatisar som fallit igenom upplockaren fick han ner näsan i mitt fotavtryck och sÃ¥ kom vi ett par meter framÃ¥t. Sedan lyfte han huvudet. Där kom nämligen en karl gÃ¥ende med bestämda steg, diagonalt över alla tre spÃ¥ren jag lagt. *suck* Det var bonden som undrade vad vi gjorde. “Tränar spÃ¥r” svarade jag, vad skulle jag annars svara? “Jaha, sÃ¥ ni gÃ¥r inte in i potatisen dÃ¥?” sa han. Trodde karln att vi tänkte stjäla hans potatis eller? “Nä”, sa jag, “det vet jag väl att man inte ska gÃ¥ i växande gröda!” (UnderförstÃ¥tt: “Men jag vet ocksÃ¥ att jag fÃ¥r gÃ¥ här. Allemansrätten, you know… NÃ¥got bönder sällan tycker gäller just deras mark.) Han sa att om vi bara hade gÃ¥tt mitt pÃ¥ Ã¥kern hade han trott att vi rastade hunden, men det sÃ¥g sÃ¥ misstänkt ut när vi gick längs potatisblasten. Sedan gick han iväg igen. Ã…terigen diagonalt över mina spÃ¥r. Fast i ett nytt spÃ¥r.
Jaja. Han är i givetvis i sin fulla rätt att gÃ¥ omkring pÃ¥ sin Ã¥ker hur mycket han vill, och visst ska Carrey kunna reda ut korsande spÃ¥r. Men kanske inte riktigt än va? Inte när han inte riktigt fattat vad han ska göra ens… Hur det gick kan ni ju gissa. Jag fick gÃ¥ fram en bit i spÃ¥r ett sÃ¥ vi kom ifrÃ¥n bondespÃ¥ret innan jag släppte pÃ¥ igen. Och efter viss tvekan sÃ¥ tog han det och hittade pinnen.
SpÃ¥r tvÃ¥: väldigt mycket vimsande hit och dit, nu kunde jag ju se när han inte var i spÃ¥ret och det var han inte ofta… Jag följde alla anvisningar, backade tillbaka när han “spÃ¥rade ur”, stod still när han lyfte näsan. Strax innan pinnen var det alldeles extra mycket vims, antagligen hade han vittring pÃ¥ den och försökte hitta den i vinden, men eftersom det nu är strängt förbjudet sÃ¥ halade jag in och försökte igen. Efter en stund gav jag dock upp, jag tog pinnen själv utan att Carrey sÃ¥g det och satte honom pÃ¥ spÃ¥ret igen efter vinkeln. Dom fÃ¥ metrarna fram till pillerburken gick han iaf perfekt, sÃ¥ där hade vi lite kalas en stund. (Kan ni gissa hur skitig man kan bli av en hund som spÃ¥rat i jord, och dräglar ner sin matte i väntan pÃ¥ att hon ska fÃ¥ locket av en plastburk, vilket tog ca 2 sekunder? Svar: väldigt.)
Och så sista spåret då. Helt och fullständigt vilse. Hela tiden. Tre gånger satte han ner näsan i marken och drog tvärsäkert iväg. I bondespåret. Det var tydligen intressantare än mitt spår. Åtminstone färskare. Och eftersom mitt spår gick i svängar, så korsade bondespåret flera gånger. Det spåret gav jag upp helt.
Det blev alltsÃ¥ inte helt lyckat för Carreys del. Han fattar fortfarande inte vad tanken är att han ska göra. Vad som däremot var bra, var att jag kom ihÃ¥g att följa rÃ¥den jag fick igÃ¥r, jag kunde läsa Carrey bättre, och han fick framför allt inte hitta nÃ¥gon pinne (eller pillerburk för den delen) som han inte spÃ¥rat sig fram till. En annan slutsats är att om man lägger spÃ¥r pÃ¥ en Ã¥ker är det en fördel om inte Ã¥kern är inom synhÃ¥ll frÃ¥n gÃ¥rden. Eller möjligen att man känner bonden. Och att man vet när det är okej att gÃ¥ pÃ¥ en Ã¥ker och när det inte är det. Det slog mig idag att jag har ju faktiskt en fördel där. Jag kan ju se om en Ã¥ker bara är harvad, eller om den är nysÃ¥dd. Jag kan se om det är vall eller annan känsligare gröda. Jag har insett att det är en kunskap alla faktiskt inte har…
Imorgon har jag bestämt att det mÃ¥ste bli ett absolut lyckande för Carreys del. Jag har listat ut hur jag ska göra imorgon bitti. Och funkar inte det sÃ¥ fÃ¥r jag prova nÃ¥t annat till kvällen. Men just nu känns lägrestarten aningen avlägsen… Det kanske tar längre tid än jag trott att nÃ¥ mÃ¥let, och kanske nÃ¥r vi aldrig dit. Men oavsett vilket, sÃ¥ ska vi iaf ha kul pÃ¥ vägen. Och det har vi. Om det bara inte kommer bönder i vägen för ofta.
Annars har vi röstat idag. Det var det enda icke hundrelaterade jag hade att rapportera.
