Om man inte är uppkopplad, dÃ¥ är man väl okopplad, eller hur? SprÃ¥klig logik frÃ¥n hundvärlden kan väl gälla även internetvärlden? Okopplat har det iaf varit, igÃ¥r em lade grannens nätverk av. Han behövde nog starta om routern, misstänkte vi, men man kan väl inte precis gÃ¥ runt och knacka dörr i höghuset och frÃ¥ga om det möjligen är deras nätverk jag använder mig av, och vill dom isf vara sÃ¥ snälla och starta om, sÃ¥ jag kommer ut pÃ¥ nätet? VÃ¥ran egen uppkoppling fungerar nämligen fortfarande inte. Orsaken var den mest triviala av alla, en obetald räkning… Anders bytte bank och det tjorvade med autogirot där i skarven. Vi trodde vi hade koll pÃ¥ vad som inte funkat och betalt “för hand”, men missade tydligen denna. Jag betalade kvickt som ögat igÃ¥r morse, enligt banken ska pengarna ha varit framme idag, men än har inget hänt. Först nu ikväll har grannen startat om sin router, sÃ¥ hela dagen har vi suttit här och inte kunnat göra nÃ¥gonting, Andreas och jag. Typisk, vi skulle haft en redovisning just idag ju. Istället har vi utmanat varandra i MS Röj och annat skoj….

Anders och jag har pratat om Pepsi nu ikväll. Han hade tänkt lite i samma banor, och framför allt förstått att jag gjort det. Jag la fram alla rationella och förnuftiga argument jag samlat på mig när jag resonerat om saken med mig själv. Det kanske inte behövdes, men det var kanske bra att säga det högt ändå. Och sen grät jag. Gör nu igen, när jag ska skriva om det. Måste sluta böla nu snart, annars vaknar jag med migrän imorgon, det står visst i lagen.

NÃ¥t roligare istället… Vi var pÃ¥ klubben igÃ¥r kväll, Carrey och jag. Vilken pärla han är! Precis allting vi provade gjorde han med mycket större fart, noggranhet och precision än annars när vi tränar. Jag testade apportering, det har jag inte gjort pÃ¥ jättelänge eftersom han mest larvade sig, med flit har jag lÃ¥tit det vara ett tag. Betyg 9,5 skulle jag kunna tänka mig! Perfekt utfört! Inget tugg(!), snygg ingÃ¥ng och rakt sättande, överlämnandet precis som det skulle. Det lilla neddraget var för ett nÃ¥got sjunkande tempo de sista metrarna pÃ¥ tillbakavägen. Egentligen kanske han kan allting mycket bättre än han visat för mig, han kanske bara har testat lite hur pass petig jag är? Och sÃ¥ tänkte han att det var bäst att skärpa sig nu när vi var pÃ¥ en riktig appelplan, där fanns ju folk som kunde se oss. Vad vet jag?

Min ena spÃ¥rinstruktör var där med sin rottistik Maja, som Carrey är vÃ¥ldsamt förälskad i. (Kalmar är förresten värsta rottisklubben, det finns fler rottweiler än andra brukshundar sammanlagt tror jag!) FramförgÃ¥ende (den kunskapen var förresten inte förlorad, det var bara ett tillfälligt hjärnsläpp den gÃ¥ngen när han inte visste vad det var) fick vi lite tips om hur vi ska träna. Han börjar bra och gÃ¥r ut fint, men det hÃ¥ller inte sÃ¥ mÃ¥nga meter. Och sÃ¥ ska vi slipa lite pÃ¥ hoppet. Han fixar det nu, men sätter sig alldeles för nära hindret för att kunna ta tillbakahoppet när hindret blir högre. I högre… för plötsligt var min instruktör övertygad om att vi kommer dit, hon ocksÃ¥!
Hussen har nu varit ute med sin hund, och lagt sig. Och jag ska gÃ¥ ut med min, och göra detsamma. Sen fÃ¥r vi samsas om en hund igen. Vi har inte bestämt nÃ¥got än, eller rättare sagt inte bestämt nÃ¥got definitivt “när”. Men vi är nog överens om “att” iaf. Det är ju inget som är panikbrÃ¥ttom. Vi fÃ¥r tid att förbereda oss lite. Tack för alla gulliga kommentarer i förra inlägget, hörni!