Ha! Jag gjorde det. Och tidigare än jag anat… Redan imorse spÃ¥rade vi i regn. Men det var inte meningen, det regnade nämligen inte när jag la spÃ¥ret, isf hade det nog inget blivit. Sen var jag ju tvungen att ta med mig Carrey sÃ¥ han fick leta upp alla grejer jag drällt över en hel fotbollsplan, det var nämligen IFK Kalmars hemmaarena, och vem vet om dom har match idag? Fem pinnar hade väl inte varit hela världen kanske, men ett mjukislejon (med pipljud), en mjukissnigel (utan pipljud), en medicinburk med torkad blodpudding och en större burk med köttbullar hade nog fÃ¥tt en och annan fotbollsspeare konfunderad…
SpÃ¥ret gick bra till att börja med. Jag har gjort skarpa vinklar för en gÃ¥ngs skull, jag har bara gjort ganska vida svängar förut. Visserligen genade han ordentligt, men var pÃ¥ spÃ¥ret direkt igen. Men pÃ¥ slutet tappade han fokus. Det hade backat in en buss intill planen, och den skulle lastas med ett stort antal fotbollknattar, vilket inte skedde alltför lungt och stilla. Ett par av dom kunde dessutom inte avhÃ¥lla sig frÃ¥n att sparka boll pÃ¥ planen intill bara nÃ¥gra meter ifrÃ¥n oss, istället för att kliva pÃ¥ bussen. Och fotboll är nog det absolut roligaste Carrey vet, sÃ¥ det var kanske inte sÃ¥ konstigt att han glömde bort spÃ¥ret han höl pÃ¥ med en stund… Lollan säger att man ska tänka efter vad det är som hunden gillar allra bäst, och sedan använda sin fantasi för att kunna använda det bÃ¥de i spÃ¥rträning och i annan träning. Men min fantasi räcker inte riktigt till för att jag ska kunna fÃ¥ in en fotboll i spÃ¥ret. Ã…tminstone inte sÃ¥ länge vi hÃ¥ller till pÃ¥ gräsmattor. Men jag kanske kan använda den som spÃ¥rslut när vi flyttat in i skogen?
Jag har hört och läst frÃ¥n flera hÃ¥ll att en äkta aussie är en mattjuv. Carrey är en utmärkt representant för rasen pÃ¥ den punkten. Idag tog jag honom pÃ¥ bar gärning, han blir tamejtusan flera meter lÃ¥ng när det gäller att nÃ¥ nÃ¥got ätbart pÃ¥ köksbänken. En hög raggmunkar blev dagens skörd. Tur för honom att Anders redan hade plockat undan till lunchlÃ¥da…
