Jo, kursen i förrgÃ¥r känns bra. Den var bra sÃ¥tillvida att den är tävlingsinriktad, det ville jag ha. Och det är kul att fÃ¥ glänsa, och att fÃ¥ vara bäst ibland. Kursen riktar sig ju till appellydnad och lkI, och det är ju ingenting för en sÃ¥n som Carrey… Därmed inte sagt att det blir helt utan utmaningar för oss heller, det finns lite detaljer att slipa pÃ¥, och framförgÃ¥endet är inte färdigt, och om inte annat sÃ¥ behöver jag en kurs med instruktörer som kan tala om för mig vad jag ska göra och inte göra. Och dessutom var instruktörerna inte alls främmande för att ge mig egna övningar, som passar vÃ¥r nivÃ¥.

De moment vi körde den här gången var linförighet, framförgående, hopp och ställande under gång. När de andra tragglade med linförigheten på sin nivå, fick jag tips om hur jag ska träna för att få ännu bättre kontakt och bättre position.

När det gäller framförgåendet var instruktören helt på det klara med att jag inte vill göra som de andra och låtsas lägga ut en leksak för att få hunden framåt. Eftersom Carrey har inledningen och går ut väldigt snyggt, och dessutom har ett stabilt stående, men inte håller hela sträckan så vore det att gå tillbaka och kanske förstöra det som redan finns. Jag ska istället jobba på att utöka sträckan lite i taget och belöna med köttbullar som kommer flygande över huvudet. (Om jag nu bara lyckas kasta köttbullarna någorlunda rakt vill säga!)

I hoppet körde de andra de nya klass 1-hoppet, medan jag istället ska försöka få Carrey att sätta sig lite längre ut från hindret före återhoppet.

Och sÃ¥ var det dÃ¥ ställande under gÃ¥ng. Instruktören frÃ¥gade om det var nÃ¥n som tränat pÃ¥ det, ingen annan visste ens hur det skulle se ut, och jag sa självsäkert att det kan vi… varpÃ¥ instruktören raskt sa att “va bra, dÃ¥ kan du visa hur det ska se ut som färdigt moment”. SÃ¥ det gjorde vi, och perfekt ocksÃ¥! SÃ¥ visade hon hur de andra skulle börja träna, och sa till mig att jag kunde träna pÃ¥ nÃ¥got annat, valfritt moment. Jag sa att jag kanske kunde träna lite pÃ¥ ställandet ändÃ¥, det gÃ¥r väl alltid att fÃ¥ lite snabbare och sÃ¥… Men enligt henne finns det inte mer att göra där, ser det ut sÃ¥ pÃ¥ tävling är det en klockren tia! Hehe, den karamellen kan jag suga pÃ¥ ett tag! Samtidigt som jag vet att det ju inte är min förtjänst… jag har ingen aning om hur mÃ¥nga timmars träning det ligger bakom det resultatet. PÃ¥ nÃ¥got sätt är det först nu det börjar sjunka in hos mig, att allt det som Carrey redan kan finns inte där gratis, och det han ännu inte kan är det jag som ska träna in! Jösses.

Förutom den här kurskvällen har det varit extremt magert med träning den här veckan. Faktiskt ingenting. Jag har inte ens hunnit med riktiga långpromenader varje dag. Jag har lite dåligt samvete för det, fast jag inser att det kommer att finnas såna perioder då och då när annat faktiskt måste gå före. Dessutom resulterade några tråkiga dagar i en rejält laddad hund på kursen, han var taggad så han gick på tånaglarna! När vi kom hem var han fortfarande i nån sorts träningsrus, och var helt knäpp. For omkring härinne som ett skållat troll och ville göra meeeera. Så jag tog ett tag med klickern också. Det märks tydligt att jag tränat alldeles för ensidigt med den, vi har länge kört med targetsticka och jobbat in en början till kryp, vilket har funkat bra. Nu försöker jag med musmatta som jag vill ha framtassarna på, och det är vääääldigt svårt. Han kan möjligen dutta på den med nosen, men verkar medvetet undvika att kliva på den. Att han när han någon gång av en olyckshändelse råkat trampa lite, får klick och godis verkar han inte alls ha kopplat än. Och det stora problemet är att jag blir frustrerad av att bara stå där och avvakta (fast jag rör mig lite runt musmattan, allt enligt instruktionsboken), så jag helst skulle vilja lyfta dit jycken!

Imorgon är det spårkurs igen. En hel vecka är det sen vi spårade sist.