aha

Jag har funderat lite på det där med hur jag ska få Carrey att hålla bättre kontakt. I lydnaden alltså, inte i största allmänhet. Jag menar, det är ju en sak att få tips om hur man kan göra, men ibland kan det vara en helt annan sak hur man kan genomföra det i praktiken. Men ikväll på långpromenaden insåg jag plötsligt att han både när han är kopplad och när han är lös, då och då kommer intill mig i en kanonposition och tittar sådär intensivt upp på mig, precis så som man vill att det ska se ut. Han gör mao det som i klickerboken benänms som “erbjuda ett frivilligt beteende”. Det vet han nog inte om själv, men ändå. Och enligt samma bok ska ju det vara det allra bästa. Och då måste jag ju belöna. Problemet är bara att om jag då sticker ner handen i godisfickan börjar han hoppa jämfota och istället titta på handen, vilket gör att kontakten släpper och positionen är knasig när belöningen kommer. Alltså ska jag alltid ha klickern med mig ut, så att jag kan utnyttja dom här guldlägena.

Det är sånt som kallas aha-upplevelse.

Andreas har bjudit på smörgåstårta till lunch idag, han börjar jobba redan imorgon. Han kommer nog nån dag ibland en period framöver, men för det mesta kommer jag alltså att sitta själv om dagarna. För att få ut något positivt av detta trista faktum, ska jag lägga om mitt schema. Eftersom både kvällar och morgnar är mörka nu, ska jag ta ett par timmar på dagen till hundaktiviteter, lydnadsträning (måste ta itu med framförgåendet nu, jag har ju t o m en riktig plan för hur jag ska göra där!), långpromenader och kanske spår. Istället får jag ta två-tre kvällar i veckan till plugg. Vilket kanske egentligen betyder att jag får plugga fem-sex kvällar i veckan, för ett par går det åt redan nu. Men det får jag väl ta då.

Nu ska jag plugga en timme till, sen är det sängdags. Så får vi se hur mitt schema håller imorgon. Självdisciplin är inte min största talang.