17 oktober 2006

tungt

Sparad 20:48 i kategori hundar | 7 kommentarer

Det är inte sÃ¥ uppÃ¥t härhemma nu precis. Att tänka pÃ¥ att imorgon… Fan. Som vanligt (usch, det där lÃ¥ter som om det är nÃ¥t jag gör varannan vecka eller sÃ¥, men jag har ju varit med om det nÃ¥gra gÃ¥nger nu) hjälper det inte att man har hur mÃ¥nga sakliga och rationella argument som helst för att det här är det bästa. När det kommer nära kommer panikkänslorna ändÃ¥. Är det verkligen rätt?

Och Anders är helt nerbruten. Det gör det hela ännu värre. Det känns som om jag gör honom illa också, genom att vara hård och kall och driva igenom beslutet. Jag vet att han inte ser det så, men ändå.

Fan.

Jag vill att det ska vara imorgon och vara över nu. Redan imorgon kväll kommer det att kännas lättare, det vet jag ju.

att lyckas med det omöjliga

Sparad 14:39 i kategori Okategoriserade | 4 kommentarer

I morse när jag varit ut med hundarna hade jag bevisligen nyckelknippan med mig in. Eftersom jag kom in, menar jag. Jag har alltså inte tappat den ute. När jag skulle gå ut nu på dan var den borta. Puts jävla väck. Normalt sett finns det två alternativ där den kan vara. Antingen har jag stoppat ner den i fickan igen, eller också (och det är det vanligaste) hängt upp den på proppskåpet i klädkammaren. Eftersom hallen är under renovering (ja, den också) finns det inga möbler där, inga krokar eller hyllor på väggarna. Det har också hänt någon enstaka gång att jag haft nyckeln i samma hand som kopplet, och att jag därför släppt den på golvet innanför dörren ihop med kopplet. Det är dom normala ställena. Där finns den inte. Så finns det andra, mer udda alternativ. Jag har flera gånger tänkt igenom exakt vad jag hade för kläder på mig och gått igenom alla fickor. Jag har kollat klädhögen i fåtöljen där jag slängde av mig en tröja och bytte byxor. Golvet under proppskåpet ifall den ramlat ner. Nix. Och så har jag noga tänkt efter exakt vad jag gjorde och i vilken ordning när jag kommit in. Ibland kan det ju hända saker när man kommer innanför dörren som gör att nyckeln hamnar på märkliga ställen. Att man är extremt kissnödig, eller att telefonen ringer t ex. Men inget sånt hände. Jag gick in, tog av skor, jacka, byxor och fleecetröja. Drog på jeans och en annan tröja. Gick ut i köket och gav hundarna mat. Och med nästan 100%-ig säkerhet kan jag säga att redan när jag tog av skorna hade nycklarna lämnat mina händer.

Jaja, dom måste ju finnas härinne nånstans. Och vi har fler nycklar. Men på min knippa sitter den enda nyckeln vi har till tvättstugans bokningslås, och det känns lite krisigt.