För andra dagen i rad har jag huvudvärk. Envis, ihållande. Inte migrän så att jag ligger däckad helt, men för mycket för att jag ska få något vettigt gjort. Pluggandet har varit marginellt, kan man säga. Och då känns det inte som om jag kan ta mig tid och ge mig ut och spårträna precis, om jag nu skulle må lite bättre en stund. Jag vill ha ett nytt huvud.

Igår botades till slut huvudvärken med en långpromenad. Så jag tänkte att det kanske skulle hjälpa idag med, men det blev bara lite bättre. Carrey tyckte iaf att promenaden var en höjdare, först skog där han sprang och släpade stora pinnar som en tok, sen en öppen gräsplan där han spran av sig det sista(?) springet i benen, och sen höjdpunkten: på hemvägen mötte vi Maya med vidhängande matte. Mycket bättre än så kan knappast en promenad bli, det skulle väl möjligen vara att ha sällskap av Maya hela vägen då, och få rusa tillsammans i skogen. Kanske skulle vi försöka få till stånd såna promenader ibland, vi bor ganska nära varandra och bra lekkompisar dräller det inte av.

Pladder, pladder. Det märks att jag inte har huvudet med mig riktigt idag. Heller.