Oh shit vilken bil vi har nu! Jisses amalia liksom. Stor (utan att vara överdrivet stor), snabb, modern, ny, snabb, blank, fin, snabb, sa jag att den är snabb också? Jisses. Jag provtryckte lite på gaspedalen på motorvägen, och så fort har jag aldrig kört tidigare i mitt liv. Jag vågar inte säga hur fort det var, då kommer polisen och tar mig. Jorå. Frågan är om man är nån sorts kapitalistsvin nu när man är mercaägare? När jag var 19 och naiv KFML(r)-sympatisör hade jag iaf tyckt det….:)

Egentligen hade jag två krav på bil, när vi bestämde att vi behövde en ny. För det första skulle det vara en kombi. För det andra utrustad med AC. Och en sak till: man ska kunna lita på den. Allt övrigt tyckte jag kändes ganska oväsentligt. Men alltså… det ÄR kul med extragrejerna, och med en motor med rejält tryck i!

Wrooom kan man säga att det sa om Carrey på lydnadskursen ikväll också. Vi inledde med “fri träning” av linförighet, och han gick som ett ljus. Kontakten har blivit så enormt mycket bättre sen jag började klicka på den frivilliga kontakten under promenaderna! Och med bättre kontakt har bättre position följt med av sig självt. Inte perfekt, men bättre. Svängar och helomvändningar går också bra, och för att inte bli tjatig blandar jag in stegförflyttningar i sidled också. Han var så duktig så godiset tog slut, trots att jag hade fickan full från början…

Sen körde vi läggande under gång, där fick ju de andra börja från början, medan jag jobbar på ett snabbare läggande. Efter fikat var det apport, jag hade missat att man skulle ha apportbock med sig, men vi apporterade litet lejon istället, det gick bra det också. Det största problemet med apporteringen just nu är att han spottar ut framför fötterna på mig. Och att öva håll-fast utan godis kändes inte jättebussigt, men vi gjorde lite framsteg iaf. Därefter budföring, och det är så skojigt så det är självbelönande. Avslutade som vanligt md platsliggning, två-tre av de andra hundarna reste sig ett par gånger utan att för den skull gå iväg, men sånt är inget Carrey bryr sig om. Det senaste är däremot att inte sätta sig upp efteråt, han tycker tydligen att han ligger bra där han ligger!

Nu ska vi dricka kaffe, kaffet på klubben är ärligt talat ganska ämligt…

“Divan har vissa likheter med filmaren, fast han är bäst i laget. Trots att ingen vill erkänna det har han rätt att skryta och berömma sig själv. Han pratar bara med pressen när det passar honom. Ingen bestämmer vad divan ska göra. Det sista han gör innan han går in på planen är att kolla sig noga i spegeln.
När det går dåligt för laget skyller han på er andra, och skulle aldrig erkänna att han själv gjort kasst ifrån sig. När han missar i ett avgörande läge ser det ut som om det inte rör honom i ryggen, men hans enorma ego har fått sig en rejäl törn.
Svarar reportern efter matchen: ”Vi kunde ha vunnit det här om mina lagkamrater levererat mig bättre chanser.”
Gör efter matchen: Studerar sina genidrag på video.
Levande exempel: Zlatan Ibrahimovic, fotbollsspelare i Juventus, Italien, och i svenska landslaget.”

(Jo, jag tog en liten surfpaus och hittade testet “Vilken spelartyp är du” hos Ingrid. Nu åter till koderna.)

(Och nej, jag håller verkligen inte med testresultatet. Never.)

Tänk så vansinnigt mycket lättare livet känns när man vaknar utan huvudvärk! Den varade i två dygn, men efteråt änns det som om det var ett par veckor, man minns nästan inte hur det känns att vara utan. Härligt. Jag åt slemlösande medicin igår, och om det nu var den som hjälpte tyder det på att det var bihålorna som bråkade. Igen. Vilket isf fortfarande gör mitt huvud till ett måndagsexemplar.

Nu har jag iaf gott hopp om att komma nånvart med pluggandet idag. Nån spårning kan jag inte ta mig tid till idag heller (den där tävlingen känns alltmer orealistisk just nu), men ikväll är det åtminstone lydnadskurs.