…och det betyder inte att vintern slagit till och det blivit halkigt. Det betyder att Carrey blivit mystiskt halt under natten. IgÃ¥r kväll märktes absolut ingenting, och inte vet jag vad han haft för sig under natten, men när han vaknade var han halt pÃ¥ höger fram. SÃ¥vitt jag kan märka är det inget problem med nÃ¥gon led, klorna är okej, men jag fÃ¥r en liten reaktion när jag trycker pÃ¥ en av trampdynorna. Jag har noggrant granskat den med glasögon och stark lampa, och kan inte se nÃ¥gonting. Inte mycket man kan göra Ã¥t saken dÃ¥, antar jag. Jag fÃ¥r väl avvakta ett par dagar. Jag hoppas det är bättre till helgen, dÃ¥ hade jag ju äntligen tänkt ta mig tid och Ã¥ka över till Öland och prova Alvars-spÃ¥r. Och träna med en halt hund vill jag inte göra.

På tal om Carrey och hans hälsa, så var vi ju till veterinären i måndags. Han gjorde en grundlig genomgång, och tyckte att allting verkade alldeles utmärkt. Och eftersom jag inte heller känner att det finns någon anledning att misstänka något, tyckte han att blodprov i det här läget vore enbart slöseri med pengar. Det skulle möjligen fortfarande visa antikroppar mot erlichian, men även det skulle vara normalt eftersom det kan finnas kvar i upp till ett halvår eller mer. Så det skulle iaf inte säga oss något i nuläget. Så vi bestämde helt enkelt att Carrey är frisk tills vidare. Och det var ju skönt. Men eftersom han sa att erlichian ofta ger besvär med lederna (vilka alltså var helt okej i måndags), blev jag ju lite nojig när jag såg hältan i morse. Men den sitter alltså inte i någon led, det är jag helt säker på nu. Förmodligen någon mikroskopisk liten vass sak i trampdynan. Vilket förstås kan vara irriterande nog.

Idag blir det iaf inga långpromenader. Får väl plugga desto mer då.