Tja, vad ska man säga? Jag har inte sagt att han (hunden alltså, inte hussen) får ligga där, men ikväll har jag inte motat ner honom heller. Och husse är nog tacksam, han har bara funnit sig i vad jag bestämt tidigare.

Jag känner mig övertalad… men det är rätt mysigt ändÃ¥.

PÃ¥ tal om bortskämd, sÃ¥ har jag beställt ett täcke till Carrey. Jag är verkligen inte den som klär ut hundar, men jag tror att även den mest välpälsade hund mÃ¥r bra av ett värmande täcke t ex mellan träningspassen när den blir förpassad till en iskall bil medan matte fikar i klubbstugan. Ett enkelt fleecetäcke hade jag bestämt att jag ville ha, men att hitta ett sÃ¥nt var lättare sagt än gjort. Jag var säker pÃ¥ att det skulle finnas hos Ã¥tminstone nÃ¥gon av alla försäljarna i Växjö, men tji fick jag. Isolerande och varmfodrade termotäcken fanns det, och vattentäta regntäcken, och sÃ¥ en mängd mer eller mindre fantasifulla kreationer i “klä-ut”-kategorin. Men inget enkelt fleecetäcke. Idag har jag letat pÃ¥ nätet, och det var inte lätt det heller. Men till slut hittade jag det här. Det verkar vara precis sÃ¥ som jag tänkt mig, och dessutom väldigt välgjort. Knappt 400 spänn var väl inte jättebilligt, men okej, är det bra kvalité sÃ¥ är det kanske värt det, tänkte jag. Sen visade det sig att det priset gällde storlekar ganska precis hälften sÃ¥ stora som Carrey behöver, det slutade istället pÃ¥ 634 pengar inklusive frakt… Jag beställde och betalade fort, innan jag hann Ã¥ngra mig. Är det sÃ¥ bra som det verkar, sÃ¥ är det värt det, jag är rädd om den här godingen och vill att han ska hÃ¥lla i mÃ¥nga Ã¥r.

Bara jag nu inte klemar bort honom istället…

Det är en mycket ovan och märklig upplevelse när det ringer pÃ¥ dörren och det inte är en enda hund som vrÃ¥lskäller. Faktiskt ingen som säger ett enda knyst. Men himmel, sÃ¥ skönt. När jag öppnar dörren och det stÃ¥r nÃ¥gon utanför säger Carrey “voff” en gÃ¥ng. Kanske ett par gÃ¥nger till om det är nÃ¥gon han inte känner. Det är allt. Jösses vilken skillnad. Jag har liksom inte kunnat föreställa mig att det skulle kunna vara sÃ¥! Och sÃ¥ länge Pepsi, den lilla vrÃ¥lapan, fanns sÃ¥ hjälpte Carrey till att skälla när hon satte igÃ¥ng, sÃ¥ jag visste inte ens att han var sÃ¥ tystlÃ¥ten som han är.

Nyss ringde det på, Lasse vara här med nyckeln och fick en påse gristrynen som tack för hjälpen med rastningar igår. Han är kanske inte så förtjust i gristrynen sjäv, men förhoppningsvis är hans hund Watson det. Till Anna som hade Carrey från fredag lunch fram till igår morse kunde vi inte precis köpa hundtugg eftersom hon inte har någon hund, men vi hittade en fin vinkaraff hon ska få istället. Det gäller att vårda bra hundvakter, dom är guld värda!

Helgen har varit bra, intensiv som vanligt, men inte fullt sÃ¥ jobbig som vanligt faktiskt. Det var supermysigt att umgÃ¥s med S och A, och trevligt att träffa en massa andra bekanta varav en del med tiden blivit verkliga vänner. Och pÃ¥ lördagens supé blev vi ett sÃ¥ bra gäng vid vÃ¥rat bord att jag fick ont i käkarna av allt skrattande… Trots att det alltsÃ¥ inte varit lika jobbigt som det brukar vara, är jag trött som en urkramad disktrasa idag. Jag vet inte hur jag ska bära mig Ã¥t för att komma igÃ¥ng och göra nÃ¥got vettigt. Eller ocksÃ¥ skiter jag i att ens försöka, tar en ledig dag och gör roliga saker alternativt slappar hela dagen. Det känns som om dagen är förlorad ur plugghänseende i vilket fall… Nu ska jag iaf hälla i mig mera kaffe och se vad som händer med hjärna och kropp.

Posten trillade in genom brevlÃ¥dan nu. PÃ¥ ryggen pÃ¥ Carrey som ligger där innanför dörren. Han lyfte pÃ¥ huvudet och kollade vad det var. Det var allt. Underbara, coola hund. Jag har haft hundar som fÃ¥tt hysteriska utbrott av en räkning förut (och det berodde nog inte pÃ¥ att det var just räkningar…) utan att dom landat pÃ¥ ryggen. Fasiken vad skönt det är med en hund som inte överreagerar pÃ¥ allting!