6 november 2006

ovant

Sparad 11:53 i kategori hundar |

Det är en mycket ovan och märklig upplevelse när det ringer pÃ¥ dörren och det inte är en enda hund som vrÃ¥lskäller. Faktiskt ingen som säger ett enda knyst. Men himmel, sÃ¥ skönt. När jag öppnar dörren och det stÃ¥r nÃ¥gon utanför säger Carrey “voff” en gÃ¥ng. Kanske ett par gÃ¥nger till om det är nÃ¥gon han inte känner. Det är allt. Jösses vilken skillnad. Jag har liksom inte kunnat föreställa mig att det skulle kunna vara sÃ¥! Och sÃ¥ länge Pepsi, den lilla vrÃ¥lapan, fanns sÃ¥ hjälpte Carrey till att skälla när hon satte igÃ¥ng, sÃ¥ jag visste inte ens att han var sÃ¥ tystlÃ¥ten som han är.

Nyss ringde det på, Lasse vara här med nyckeln och fick en påse gristrynen som tack för hjälpen med rastningar igår. Han är kanske inte så förtjust i gristrynen sjäv, men förhoppningsvis är hans hund Watson det. Till Anna som hade Carrey från fredag lunch fram till igår morse kunde vi inte precis köpa hundtugg eftersom hon inte har någon hund, men vi hittade en fin vinkaraff hon ska få istället. Det gäller att vårda bra hundvakter, dom är guld värda!

Helgen har varit bra, intensiv som vanligt, men inte fullt sÃ¥ jobbig som vanligt faktiskt. Det var supermysigt att umgÃ¥s med S och A, och trevligt att träffa en massa andra bekanta varav en del med tiden blivit verkliga vänner. Och pÃ¥ lördagens supé blev vi ett sÃ¥ bra gäng vid vÃ¥rat bord att jag fick ont i käkarna av allt skrattande… Trots att det alltsÃ¥ inte varit lika jobbigt som det brukar vara, är jag trött som en urkramad disktrasa idag. Jag vet inte hur jag ska bära mig Ã¥t för att komma igÃ¥ng och göra nÃ¥got vettigt. Eller ocksÃ¥ skiter jag i att ens försöka, tar en ledig dag och gör roliga saker alternativt slappar hela dagen. Det känns som om dagen är förlorad ur plugghänseende i vilket fall… Nu ska jag iaf hälla i mig mera kaffe och se vad som händer med hjärna och kropp.

Posten trillade in genom brevlÃ¥dan nu. PÃ¥ ryggen pÃ¥ Carrey som ligger där innanför dörren. Han lyfte pÃ¥ huvudet och kollade vad det var. Det var allt. Underbara, coola hund. Jag har haft hundar som fÃ¥tt hysteriska utbrott av en räkning förut (och det berodde nog inte pÃ¥ att det var just räkningar…) utan att dom landat pÃ¥ ryggen. Fasiken vad skönt det är med en hund som inte överreagerar pÃ¥ allting!

  1. Sagt av E — 6 november 2006 @ 16:10

    En vinkaraff med ingraverat “SMÖKK”??? ;-)
    Jag har också en slappardag efter mitt hysteriska lov. Det är skönt.

  2. Sagt av Ã…sa igen — 6 november 2006 @ 20:19

    Har också en hund som blir och alltid varit en gaphals när det plingar på dörren (Ludde). Silva är nu inte sen att haka på och vem vet, kanske hon också är som Carrey den dagen hon blir ensam (om si sådär 20 år:) hundar kan väl bli runt 30 eller?). Låter som en mysig men ändå jobbig helg!

  3. Sagt av lena — 6 november 2006 @ 22:28

    E > Nä, den helt ograverad :) Jag tror sånt uppskattas endast av oss insyltade.

    Åsa > Hoppas bara att det inte blir ett inlärt beteende hos Silva. 20 år är ju en rätt lång tid, risken finns..

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URL

Säg nåt!

Tillåten HTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>