Ja, bilderna igår visade ju alltså Alvaret som det såg ut i förrgår, en dag när solen sken. Igår såg det inte riktigt likadant ut, kan jag säga. Stormen var tillbaka, och regnet gick från obefintligt till duggregn till ösregn under de tre timmar vi var där. Men det märkliga är att trots det miserabla vädret hade vi roligt hela tiden, och jag tror att vi alla var på gott humör när vi åkte hem.

En kursavslutning innebär oftast en tävling av mer eller mindre seriöst slag. AlltsÃ¥ Hade vi en tävling. Av ganska seriöst slag, med regelrätta appellspÃ¥r. Eftersom lydnadsdelen inte skulle ingÃ¥ kände jag mig slagen pÃ¥ förhand, Carrey är rakt inte den bästa spÃ¥rhunden i gruppen. Hade den gjort det hade jag däremot haft ganska stora chanser. Efter spÃ¥ret visade det sig att det inte spelat nÃ¥gon roll, vi hade nämligen ingen slutapport med oss. SpÃ¥ret gick bra till att börja med, det första benet hade vi stark sidvind och Carrey hade en del problem men var ändÃ¥ rätt hela tiden. Första pinnen klev han över utan att märka den, sÃ¥ den plockade jag upp själv. Andra benet var i motvind, trots det jobbade han duktigt med näsan i backen och hittade andra pinnen lätt. Sen blev det fel. Jag tror att motvinden var en orsak, en annan var att jag dumt nog lagt sista vinkeln mitt pÃ¥ en stenhäll med ett par centimeter vatten pÃ¥… Och med sin bristande rutin vinklade Carrey för tidigt och sen var vi helt lost. Han försökte hitta spÃ¥ret igen, men jag tappade under tiden riktningen helt och till slut ropade Lollan att vi nog skulle bryta, vi hade gÃ¥tt sÃ¥ snett att vi nästan var tillbaka vid utgÃ¥ngspunkten. Jaja, trots min nästan löjligt stora tävingsinstinkt var jag rätt nöjd ändÃ¥, särskilt med tanke pÃ¥ den helt försvunna spÃ¥rmotivationen dagen innan.

Nu har vi fÃ¥tt “i läxa” över vintern att försöka höja spÃ¥rmotivationen, dom tror att det är mest det som behövs. Att han nog har bÃ¥de uthÃ¥llighet, hjärna och näsa till att bli riktigt bra, men han saknar rutin, och för att fÃ¥ den rutinen mÃ¥ste motivatonen höjas. SÃ¥ nu ska det bli korta, raka spÃ¥r i medvind ett tag igen, inga apporter, bara matskÃ¥len i slutet. När han blivit riktigt ivrig att fÃ¥ kasta sig ut i spÃ¥ret ska vi lägga pÃ¥ andra svÃ¥righeter. Det blir nog bra. Och eftersom det nu inte blir nÃ¥got tävlande förrän i april sÃ¥ behöver vi inte forcera det hela. Dessförinnan hoppas jag att det kan bli start i lydnadstrean istället!

Det känns riktigt sorgligt att spårkursen är slut, vi har varit ett riktigt bra gäng. Och vi har krävt en fortsättning till våren!

Idag har bullbaket blivit av. Jag var uppe med tuppen (en morgontrött tupp) och satte igÃ¥ng. Precis när jag börjat grädda kom J&J&lillaT för farsdagsuppvaktning. LillaT som för ett halvÃ¥r sen inte hade särkilt mÃ¥nga ord, pratar nu sÃ¥ man fÃ¥r skavsÃ¥r i öronen. Hon är lite rädd för Carrey, men i mammas knä hojtar hon “Kääyyyy” (är man frÃ¥n Kalmar kan man nämligen inte uttala bokstaven R, inte ens som vuxen), “Kääyyyy sitt”. Och han sätter sig snällt. FörstÃ¥s.

Jag tänkte skriva att nÃ¥gon träning har det inte blivit idag, men kom pÃ¥ att det har det visst! Vi har faktiskt tränat det eländiga framförgÃ¥endet en lÃ¥ng stund. Jag har bytt metod igen, nu är det en blandning av diverse tips jag fÃ¥tt, klicker och sÃ¥ utgÃ¥r jag frÃ¥n Carreys naturliga beteende. PÃ¥ vÃ¥r favoritlÃ¥ngrunda just nu har vi en ganska trÃ¥kig transportsträcka pÃ¥ en cykelväg där sällan nÃ¥got händer till att börja med. Det finns inte ens särskilt mycket att lukta pÃ¥ längs kanterna vad det verkar. Där gÃ¥r Carrey ofta framför mig i kopplets längd, han vet vart vi är pÃ¥ väg och att det blir roligare sen, men är inte sÃ¥ ivrig att han drar. Det är alltsÃ¥ ett mer eller mindre perfekt framförgÃ¥ende i kanske femhundra meter… Det vore väl tusan om jag inte skulle kunna fÃ¥ fram det pÃ¥ kommando i femton meter!

Jag började med att klicka nÃ¥gra gÃ¥nger när jag tyckte det sÃ¥g extra bra ut. Eftersom han har ett bensäkert ställande bakÃ¥tkedjade jag ihop det nästan pÃ¥ en gÃ¥ng för att undvika att han vände om och kom till mig för belöning när jag klickade. Säger jag StÃ¥! och sen klickar stÃ¥r han faktiskt kvar och jag kan gÃ¥ fram till honom och belöna istället. Vi upprepade det rätt mÃ¥nga gÃ¥nger, och sÃ¥ lÃ¥ngt verkar det att fungera. Sen är ju frÃ¥gan om jag gör rätt här, kanske är det dumt att sätta ihop det sÃ¥ direkt, han kanske inte uppfattar att framförgÃ¥endet ingÃ¥r i belöningen, eftersom det är nÃ¥got han skulle gjort i vilket fall just där och dÃ¥. Det där med frivilliga beteenden är inget som han greppat alls som jag uppfattar det. Dvs dom kommer givetvis dÃ¥ och dÃ¥, eftersom han gör saker som ibland rÃ¥kar vara användbara, men han har aldrig aktivt erbjudit det, pÃ¥ sÃ¥ sätt att han testar olika saker. Men jag ska fortsätta sÃ¥ här ett tag nu iaf, sÃ¥ fÃ¥r vi se. Det mÃ¥ste kunna gÃ¥ att liksom stänga in det här framförgÃ¥endet han ägnar sig Ã¥t utan att veta om det i en ask med etiketten “före” pÃ¥, som man sen bara kan ta fram vid första bästa tävling. PÃ¥ nÃ¥t sätt ska det gÃ¥.

För övrigt kan jag meddela att Carrey ser ut som en transa just nu… Allt regnande har gjort att byxluddet liksom sjokat ihop sig, och sÃ¥ har täckhÃ¥rstopparna en bit ner pÃ¥ lÃ¥ren böjt sig utÃ¥t. BakifrÃ¥n ser det inte ut som byxor, det ser ut som en volangkjol… Kanske ska ta lite pälsvÃ¥rd nÃ¥n dag?