Hurra vad det gick bra på kursen ikväll! Jag började med att träna sättande under gång, och från att inte kunna momentet alls, blev det enorma framsteg. Jag behöver göra en liten knix samtidigt som jag ger kommandot bara, men det är inga problem med att fortsätta gå utan att han reser sig. När de andra gjorde platsliggning fick Carrey sitta, han såg lite förvånad ut men rörde sig inte ur fläcken. Instruktören gick slalom mellan hundarna, men det var inga problem det heller. Så tränade vi hopp, och när det blev min tur sa Lasse högt till alla deltagarna att dom nu skulle få se en demonstration av hur treans hopp-apport ser ut. Tack för den, det var ju första gången vi testade, jag hade ingen aning om hur det skulle gå! Men det var klockrent, det hade gett åtminstone 9,5 i betyg! Det är tydligt att Carrey redan kunde det momentet, vi hade bara aldrig testat. Men ändå, det måste ju vara rätt länge sen sist, och det var så himla perfekt!

Då är det rutan kvar bara, så har vi alla momenten. Nu måste jag ta mig i kragen och sätta igång med targetträningen!

Vi blev kommenderade en och en i linförighet också. Fast jag fick ta fritt följ istället. Jag ansträngde mig verkligen att undvika alla tänkbara dubbelkommandon och att använda rätt ben i svängarna, och det såg mycket bra ut, enligt Lasse. Det enda som inte var bra var en helomvändning, där jag snurrade runt lite väl snabbt. När vi gjorde om det blev det mycket bättre, hur det fria följet ska bli hänger helt och hållet på mig. Carrey kan.

Sista gången ska vi ha avslutningstävling som sig bör. I ettans moment. Först tänkte jag “yes, den vinner vi lätt!” (ja, jag har lite väl mycket tävlingsinstinkt ibland), men så sansade jag mig och sa att det blir lite väl orättvist om jag ska köra ettans moment också, dessutom skulle jag tycka att det var roligare att få ta sånt som vi håller på och tränar nu. Så det ska jag få göra. Ändå sitter det en liten tävlingsdjävul i mig och viskar att vi ska nog vinna ändå!