Jaja, jag får väl förklara för er vad en trrrt-trrrt är för nåt då. För mig är det så självklart att jag inte förstår att inte andra förstår… Å andra sidan är det ett visuellt uttryck, ett sånt där som uppkommer är man pratar om något och sen är det ett ord man inte kommer på och då gör man en beskrivande gest och ett tillhörande ljud. Såna situationer upstår ganska ofta när Sandra och jag pratar, vi pratar båda två väldigt mycket och intensivt och avbryter varandra (hon värst!) och har inte alltid tid att tänka efter vad saker och ting heter, och då kommer ett sånt uttryck och vi fattar alltid direkt vad det betyder. Alltså: Om man med pekfingret ritar ett upp-och-ner-vänt och ganska stort V i luften, samtidigt som man säger “trrrrt” på första linjen, och sen “trrrrt” igen på nervägen…. Nå? Nu fattar ni väl? Inte? Ett par ledtrådar då: Det kommer fram i adventstid ungefär. I mängder. Kan ses i de flesta fönster i de flesta hem. (Och på arbetsplatser och vårdinrättningar och lite varstans för den delen.) Och så lyser dom.

Nu. Nu har alla fattat. Mitt förhållande till dessa tingestar är speciellt. Jag vill inte ha! Jag håller helt och hållet med om att utifrån, när det är mörkt ute, kan det vara mysigt att se dom lysa i fönstren. Men inte inifrån! Jag har väldigt svårt för saker som ska låtsas vara nånting annat än dom är, och vad är det för vits med att ha lampor som försöker se ut som stearinljus? Man kan väl ha riktiga stearinljus? Eller lampor som är snygga? Nu finns det modernare varianter av trrrt-trrrt:ar, som faktiskt inte försöker härma stearinljuslooken, och en sån skulle jag kunna tänka mig.

I många år, så länge jag har haft ett eget hem, har jag levt mitt liv och firat mina jular utan dessa. Och jag trodde väl att jag skulle klara mig i framtiden också. Men så flyttade jag ihop med Anders. Och det visade sig att han hade flera stycken i bohaget! Och ville dessutom promt sätta fram dom! Det blev en förhandlingsfråga, det fanns nämligen en sjungande och dansande tomte också, och den ville jag till varje pris undvika. Förhandlingen slutade med att två stycken trrrr-trrrt:ar fick sättas på balkongen. Inga fler och bara där. Och ingen sjungande tomte. (På nåt sätt lyckades A ändå prångla dit en i sovrumsfönstret också, innan jag hann se. Men det ska han banne mig inte lyckas med i år!)

Så. Då är den saken utredd. Sen tänkte jag utreda vissa andra saker när jag ändå är i farten, inspirerad av att Bettan skrev sina julregler för ett tag sen, ville jag redogöra för de lagar och förordningar som gäller här.

* Adventspynt: En (endast en!) adventsljusstake, och då menar jag alltså en sån med fyra levande ljus som tänds ett och ett. Det är noga med att man måste börja på det nya ljuset på söndan (absolut ingen tjuvstart lördag kväll!), och så måste det (eller de som nu är påbörjade) brännas precis lagom långt under veckan så att man när fjärde advent kommer har en snygg diagonal linje. Man får inte bränna för långt så att man måste sätta i nya ljus! Stjärna fönstret är inte ett måste, men fint. Det är okej att ha i mer än ett rum. That’s it. Och det tas inte fram förrän lördag kväll före första advent!
* Julpynt: Tas fram dagen före julafton, med undantag möjligen för julspecifika blommor (som isf helst inte är julstjärnor, jag vill ha hyacinter, azaleor och cyklamen!) som får bli den dag man har tid att köpa dom. Tas bort tjugondag knut, varken förr eller senare. Består - förutom granen och nämnda blommor - av juliga dukar, många ljusstakar, diverse tomtar av mindre modell (och som inte sjunger och har sig), inget blinkande och blippande. En krans på dörren och apelsiner med nejlikor i köksfönstret. En ljuskrona över köksbordet (jag har haft en en gång i tiden, nu håller A på att tillverka en liknande efter min beskrivning), klädd med enris och upphängd i röda band.

* Julgran: Ska vara äkta gran från skogen, ingen plastgran kommer över min tröskel! Hellre är jag då utan. Även den ska in dagen före julafton och ut tjugondag Knut, om den så är barrlös vid det laget.

* Julgranspynt: Här är jag lite kinkig. Mina barn kommer antagligen i framtiden att berätta för någon lätt chockad terapeut om det trauma det innebar när deras hemska mamma vägrade att hänga upp de med möda dekorerade flirtkulorna dom stolt burit hem från lekis… Hur denna mamma med diktatoriska tendenser bestämde hur och med vad granen skulle kläs. Grundregeln är bara röda och naturfärgade (t ex saker av halm och trä) saker. Inget glitter! Och så ljusen, där är det eg det där problemet med glödlampor som försöker se ut som stearinlus igen… Dom är fula! Helst skulle jag vilja ha levande ljus, men avstår. Där kompromissar jag med mig själv så det får bli elektrisk julgransbelysning. Men nu finns det ju andra varianter även där, såna där ljusslingor med pyttelampor är fint. (Visst hade ni en sån förra året, Sandra? Eller har jag drömt det?) Det kanske får bli en sån.

* Julmaten: Av min julsida skulle man kunna förledas att tro att jag tycker att ett överlastat julbord där allting är hemlagat är superviktigt, men det är eg fel. Det där har varierat väldeliga från år till år. Jag gör det jag känner att jag vill och tycker är roligt. Och för det mesta råkar det vara så att jag känner för att göra rätt mycket. Och tycker det är roligt. Det har funnits flera jular när jag både stoppat korv, bakat leverpastej och kokat ett grishuvud till sylta också… Det viktigaste är att julbordet består av det som var och en i familjen tycker är viktigast och godast, om det sen är hemlagat eller inte.
Har jag glömt nån viktig regel nu tro?

(Det där om julpyntet är nog inte riktigt sant. Det är mer än beskrivning av hur jag skulle vilja ha det, än hur det verkligen varit. Hur det blir i år vet jag inte riktigt än. Kanske enligt beskrivningen.)

(Barnen fick ha en egen gran, som dom kunde klä bäst dom ville. Så himla synd om dom var det faktiskt inte.)