Det är ju trevligt att det finns dom som tror på mig, fast tvivlarna fick rätt. Jag rodde inte iland gårdagens plan. Konstigt.

Bädda och tömma diskmaskinen, det fixade jag. Lätt. Sen pluggade jag… tvÃ¥ timmar. Hmpf. SÃ¥ packade jag spÃ¥rryggan och vi gav oss iväg över till Öland. Vi hamnade i ett omrÃ¥de som var betydligt mer vattensjukt än häromdagen, men förutsättningarna verkade ändÃ¥ rätt ok. Jag la ett mycket välplanerat spÃ¥r, liknande det i tisdags. Men resultatet blev inte precis liknande… FrÃ¥n pÃ¥släppet spÃ¥rade väl Carrey ca tio meter innan första svÃ¥righeten dök upp, ett tunt lager mycket blöt geggamojja ovanpÃ¥ stenhällen. Där strosade han omkring lite planlöst, jag kan väl inte pÃ¥stÃ¥ att jag var säker pÃ¥ att han verkligen letade efter spÃ¥ret, men efter en stund hade han Ã¥tminstone nosen riktad nerÃ¥t, och gick iväg. Men där lurade han mig, efter bara nÃ¥gra meter kunde jag se att det inte var nÃ¥got spÃ¥r, bara ett luktande i största allmänhet. När ingenting mer hände just där, tog jag med honom till första vinkeln som jag hade ordentligt märkt, och gjorde ett nytt pÃ¥släpp. Men näe, han hade ingen som helst motivation till att lösa nÃ¥gra spÃ¥rproblem, han luktade pÃ¥ enbuskarna, försökte dra upp rötter, hittade en pinne (som inte var nÃ¥gon spÃ¥rpinne) som han ville att vi skulle leka med.. Man kan väl säga att vi tog en promenad pÃ¥ Alvaret. Och föralldel, vädret var vackert, och frisk luft är inte att förakta. Men ändÃ¥, det blev inte vad jag tänkt mig, precis. Och det gick Ã¥t väldigt mycket tid för en promenad. Jag tog iaf nÃ¥gra bilder pÃ¥ Alvaret, sÃ¥ att ni fattar (om det nu framgÃ¥r av mina bilder?) hur fint det kan vara där även i november.

PÃ¥ hemvägen skulle jag handla, sÃ¥ jag stannade tillpÃ¥ Maxi. Hade inget ICA-kort med mig, alltsÃ¥ kunde jag inte använda shoppingpistolen. Men det var fortfarande tidig eftermiddag och inga köer att tala om, sÃ¥ det var ju ingen katastrof. Tre före mig. Men tror ni inte att samtliga dessa tre hade lyckats med att handla nÃ¥gon krÃ¥ngelvara, en sÃ¥n där som inte datasystemet känner igen, sÃ¥ att kassören mÃ¥ste ringa till respektive avdening för att frÃ¥ga, och nÃ¥gon frÃ¥n den avdelningen mÃ¥ste komma springandes för att titta, och sedan springa tillbaka till avdelningen för att kolla priset och slutligen ringa tillbaka för att meddela det… Tre i rad? Hur stor är sannoliketen för det?

När jag kom hem var klockan nästan fyra, sÃ¥ där sprack resten av planen i en skräll. Ingen städning av nÃ¥got slag blev det. Inget bakande heller, men jag köpte en burk pepparkakor. Och jäst ocksÃ¥ för den delen, sÃ¥ det är inte omöjligt att det blir innan helgen är över iaf. Laga god middag och duka vackert? Njae…. jag ringde Sandra och fick mitt recept (ja, hon har hand om mina recept, dÃ¥ vet jag var jag har dom) pÃ¥ hovmästarsÃ¥s, som jag snodde ihop medan A tog ett bad,och sÃ¥ hade jag köpt varsin krabba som jag la som dom var pÃ¥ varsin tallrik. Det blev sÃ¥ fint sÃ¥. Iaf blev det väldigt uppskattat.

Om jag var duschad och fräsch då? Kan jag väl inte påstå. Men jag hade köpt hårsnoddar, så jag satte upp håret i pippilottor innan vi åt, gills det? Och den där targetträningen nämner vi inte alls, tycker jag.

Det är riktigt svinkallt idag. Typ tvÃ¥ minusgrader eller sÃ¥ (jodÃ¥, det är svinkallt i min värld). Men bara lite blÃ¥st (än sÃ¥ länge) och sol. Det blev inget spÃ¥r igÃ¥r, sÃ¥ idag fÃ¥r det bli. Jag är lite i valet och kvalet om jag ska ge mig av nu snart, eller vänta tills posten har kommit, ifall det beställda täcket kommer, det kunde behövas nu. Ã… andra sidan, ju längre jag väntar desto större är risken att blÃ¥sten tilltar, och dÃ¥ kan det bli ganska olidligt pÃ¥ Alvaret. Det hjäper inte mycket att det är vackert sÃ¥ det gör ont i ögonen. Alvaret är vackert alla Ã¥rstider faktiskt. Och hösten och vintern har en alldeles speciell skönhet där (det trodde ni inte att jag skulle säga sÃ¥ va, jag som avskyr höst och vinter för övrigt?). Jag borde faktiskt försöka komma iÃ¥g kameran…

Förutom att spåra, vilket alltså tar runt tre timmar av min dag, så har jag tänkt att jag skulle hinna handla, det kan jag ju passa på att göra när jag ändå är ute och kör. Och så det vanliga: bädda och tömma diskmaskinen och sånt. Och så tänkte jag baka, bullar eller matbröd eller kanske både-och. Och dra runt dammsugaren lite halvdant åtminstone (städa något mer seriöst är fortfarande ingen idé, nu har vi täckpapp över hela vardagsrumsgolvet, så där går ju inte att dammsuga och allt sågspån och hund- och katthår som finns där sprider snabbt ut sig över hela lägenheten). Badrummet behöver en tvagning också. Och så måste jag plugga, minst sex timmar, gärna tio (man kan inte med den bästa vilja i världen påstå att jag ligger i fas just nu). Däremellan tänkte jag ta ett par pass med targetträning med musmatta i köket, Sandra och Andreas hade lite roligt åt mina tidigare försök när jag beskrev hur jag gjorde, och nu när dom förklarat vad jag gjort för fel har jag tänkt mig stora framsteg. Fast det räcker ju inte att jag kan teoretiskt, det måste ju paktiseras också, och det har jag inte börjat med än.

Tja, det var väl allt. Sen borde jag väl hinna laga nÃ¥n god middag och duka vackert, vara duschad och fräsch till A kommer hem (det är ju fredag sÃ¥ han slutar en timme tidigare, är alltsÃ¥ hemma vid fyratiden…) och sitta och vara dekorativ och avslappnad.

Så. Kaffe först.

(Alla som tror att jag kan rapportera ikväll att dagen följde planen räcker upp en hand!)

När jag gjorde om här passade jag pÃ¥ att ocksÃ¥ göra en radikal rensning bland länkarna. Jag har ju inte riktigt samma tid att läsa bloggar längre, och dom jag prioriterar nu är övervägande hundbloggar (och framför allt aussiebloggar förstÃ¥s). I rensningen rÃ¥kade “Dåårkeeparna” Ã…sa & Silva försvinna, vilket inte alls var meningen, och det upptäckte jag först idag! Nu är ordningen Ã¥terställd, dessutom har Sofia & Joya lagts till. Dom är inte bara dåårkeepare, Joya är faktiskt Carreys dotterdotter ocksÃ¥!

Lydnadskurs ikväll, hällande regn i två timmar. Men regnstället håller måttet, jag var väl klädd under och Carrey verkar inte bry sig, så det var ingen fara. Förra veckans mnusgrader och sorm var myyycket värre. Det största problemet är att kopplet blir slipprigt och halt och äckligt, jag ska nog skaffa nån sorts nylonkoppel att ha i regnväder.

Carrey skötte sig som vanligt utmärkt, vi körde bl a linförighet/fritt följ med kommendering idag och även jag skötte mig skapligt där… Kontakt och postion har blivit väldigt mycket bättre. När jag kommer ihÃ¥g att använda rätt ben i svängarna sÃ¥ blir det jättebra där med. Den riktigt stora stötestenen är framförgÃ¥endet. Jag hade ffektivt förträngt det momentet länge nu, men sÃ¥ tyckte instruktörerna att det var dags att vi visade upp hur lÃ¥ngt vi kommit sen vi tränade det pÃ¥ kursen sist… Haha. Inte kul alls.
Nu börjar jag bli ordentligt tävlingssugen. Jag satte mig och ringade in alla tävlingar i lägrespår och LklIII inom en radie av sisådär 15 mil under våren, det var många! Men när jag kom fram till maj månad stoppade jag, då planerar jag nämligen att vara klar för högre resp elit. Jorå. Hehe.

(Ursäkta ordvitsen, det gick liksom inte att lÃ¥ta bli…)

Den där intensivträningen jag tänkt mig pÃ¥ Alvaret fram till slutet pÃ¥ förra veckan för att jag skulle bestämma om det fanns anledning att anmäla till tävlng eller inte, den blev det ju av kända skäl inget av med. AlltsÃ¥ anmälde jag inte. När vi aldrig hade testat i “riktig” terräng, särskilt inte pÃ¥ det som alla säger extremt svÃ¥ra Alvaret, och framför allt var uthÃ¥lligheten hos Carrey helt oprövad, vÃ¥ra smÃ¥ apport-täta fotbollsplansspÃ¥r har ju inte alls handlat om uthÃ¥llighet, sÃ¥ kändes det ganska meningslöst. Men nu är sista spÃ¥rkurstillfället pÃ¥ lördag just pÃ¥ Alvaret, och vi hade inte spÃ¥rat en enda gÃ¥ng sen förra kurslördagen för drygt tvÃ¥ veckor sen, sÃ¥ igÃ¥r tog jag mig ledigt pÃ¥ eftermiddagen ch vi Ã¥kte över. Om vi nu inte tränar för en tävling, sÃ¥ mÃ¥ste vi ju iaf träna för kursen, att ha ett uppehÃ¥ll pÃ¥ tre veckor duger verkligen inte.

Alvaret är stort. Precis hur stort vet jag inte, jättestort är det. Det handlar om flera mil iaf. Men tamejtusan, det där som folk sagt om att man fÃ¥r stÃ¥ i kö för att spÃ¥ra där, det var endast lätt överdrivet. Jag fick köra rätt lÃ¥ngt innan jag hittade en plats att ställa bilen, där det inte redan stod en eller tvÃ¥ kombibilar med hundburar i. Detta en tisdagseftermiddag i november, i halv storm. DÃ¥ kan man gissa sig till hur det är en lördagförmiddag i nÃ¥got bättre väder… Och när jag väl hittade en ledig plats, sÃ¥ kunde man se övergivna snitslar vaja i enbuskarna här och var
Det blÃ¥ste alltsÃ¥. Det gjorde det redan hemma, men all blÃ¥st fÃ¥r liksom tredubblad kraft pÃ¥ Alvaret. Det var knappt jag fick pÃ¥ mig jackan när jag klev ur bilen, och jag Ã¥ngrade bittert att jag inte hade mössa med mig. Det var ju inte kallt, men det kändes som om tankarna blÃ¥ste ur huvudet pÃ¥ mig. Jag traskade iaf iväg, och la ett spÃ¥r pÃ¥ 600 meter. Det är väl ungefär 6 gÃ¥nger längre än vi provat pÃ¥ innan, sÃ¥ det var en chansning. Jag la det som ett appellspÃ¥r fast längre dÃ¥, och med en pinne extra. Bara pinnapporter, inga extra stimulansgrejer. Och sen la jag ett minispÃ¥r som vi skulle börja med, eftersom det var sÃ¥ länge sen sist tänkte jag att det kanske behövdes nÃ¥nting att “sätta igÃ¥ng” herrn med. Kanske 30-40 meter lÃ¥ngt, i svängar mellan ett par enesnÃ¥r och med tvÃ¥ leksaker i.

Sen skulle jag fika. Solen sken ju vackert, sÃ¥ jag hade packat redigt med termos och macka, det skulle bli sÃ¥ mysigt att sitta där mot en stenmur. Hade jag tänkt. Hemma i köket. Jomentjena. Jag satt i bilen, som skakade i stormbyarna. Inte hälften sÃ¥ mysigt, men inte mycket att göra Ã¥t. När minispÃ¥ret legat en dryg halvtimme gick vi ut och selade pÃ¥. Och jag insÃ¥g att jag gjort ett misstag… jag hade inte satt upp nÃ¥gon snitsel vid början. Det behövdes inte, jag visste ju vilket enesnÃ¥r det var hade jag tänkt. Och jo, det visste jag fortfarande. Men exakt var? Mellan exakt vilka buskar hade jag gÃ¥tt in? Carrey snodde runt runt och fram och tillbaka, sen hittade han kongen, som lÃ¥g som slut. Därefter vände han upp mot vinden och körde ett uppletande och hittade lejonet ocksÃ¥. Mina spÃ¥rinstruktörer hade väl grÃ¥tit om dom sett det… Det enda spÃ¥r av spÃ¥rande var väl möjligen selen och linan. NÃ¥ja, jag gjorde ingen big business av det hela, inget beröm och inga köttbullar, jag bara selade av.

Sen gick vi till bilen en stund igen, jag ville undvika den tidigare förvirringen som uppstått när vi tagit spår två för tätt efter spår ett. Och med den inledningen kändes det viktigt att det verkligen blev ett avbrott. Det riktiga spåret hade jag iaf markerat ordentligt var det började. Men efter det visste jag inte mycket mer än ett ungefärligt väderstreck. Det finns inte mycket att orientera sig efter på Alvaret, och inte mycket att sätta snitslar i heller om man vill ha dom över knähöjd. Så Carrey fick sköta jobbet på egen hand. Det enda jag gjorde var att stå still och hålla emot när han hade huvud och näsa högt, annars följde jag snällt med, även när jag var säker på att det var galet. Med den vinden som var låg nog spåret ändå inte där jag lagt det, tänkte jag.

Han hade lite problem i början innan han fäste i spÃ¥ret, men till slut drog han iväg. Och sen dök dom speciella Alvarsproblemen upp… Det är ett extremt tunt jordlager med väldigt lÃ¥g vegetation, alltsÃ¥ är det väldigt lite för vittringen att fästa i. Bitvis är det inget jordlager alls, utan kalkstenen ligger i dagen, där hade nog vittringen blÃ¥st bort helt och hÃ¥llet. PÃ¥ sommaren är det knastertorrt pÃ¥ Alvaret, dÃ¥ blir det svÃ¥rt pga det, övriga Ã¥rstider är det grunda men stora vattensamlingar, en annan svÃ¥righet. Carrey löste alla svÃ¥righeter. Det var väl inget skolboksexempel pÃ¥ spÃ¥rarbete precis, han tog god tid pÃ¥ sig, snurrade och slog, letade i vinden och backade tillbaka, men när han hittade spÃ¥ret igen Ã¥kte näsan ner och tempot kändes lagom och det var bra sug i linan. Tills nästa gÃ¥ng spÃ¥ret försvann. Det är möjligt att det hela skulle klassas som vad-som-helst-men-spÃ¥rarbete-var-det-inte. Men sÃ¥ inihelskotta bra pÃ¥ uppletande av föremÃ¥l kan han väl inte vara, sÃ¥ att han lyckas hitta 4 pinnar utspridda pÃ¥ ett sÃ¥pass stort omrÃ¥de, i stark medvind, och i rätt ordning, utan att pÃ¥ nÃ¥got sätt ha följt ett spÃ¥r? Det tror jag inte pÃ¥… Det roliga är att uthÃ¥lligheten verkar det absolut inte vara nÃ¥got fel pÃ¥. Trots alla problem, och trots att det var väldigt glest mellan apporterna och därmed mellan belöningarna jämfört med vad vi gjort tidigare, sÃ¥ gav han inte upp. Det verkar tvärtom som om svÃ¥righeter uppskattas, att det blir trÃ¥kigt om det är för lätt, det ska vara en utmaning för att han ska bli riktigt motiverad.

Jag hade tänkt träna spårupptag också, men jag är lite osäker på hur jag ska gå tillväga. Jag har fått lite olika tips som spretar åt olika håll, och jag behöver ta mig en funderare på vad som kan tänkas passa Carrey bäst.

Idag är det nästan vndstilla och så mulet så det känns mörkt, alltså helt andra förutsättningar. Jag är sugen på att åka över idag ockå, men det går minst tre timmar på det, och jag har bara inte tid. Dessutom är det lydnadskurs ikväll, det får väl räcka med det. Men imorgon får det nog bli. Och på fredag. Så kan jag iaf säga att jag spårat tre gånger på tre veckor när dom frågar på lördag.

Tja, vad ska man säga? Jag har inte sagt att han (hunden alltså, inte hussen) får ligga där, men ikväll har jag inte motat ner honom heller. Och husse är nog tacksam, han har bara funnit sig i vad jag bestämt tidigare.

Jag känner mig övertalad… men det är rätt mysigt ändÃ¥.

PÃ¥ tal om bortskämd, sÃ¥ har jag beställt ett täcke till Carrey. Jag är verkligen inte den som klär ut hundar, men jag tror att även den mest välpälsade hund mÃ¥r bra av ett värmande täcke t ex mellan träningspassen när den blir förpassad till en iskall bil medan matte fikar i klubbstugan. Ett enkelt fleecetäcke hade jag bestämt att jag ville ha, men att hitta ett sÃ¥nt var lättare sagt än gjort. Jag var säker pÃ¥ att det skulle finnas hos Ã¥tminstone nÃ¥gon av alla försäljarna i Växjö, men tji fick jag. Isolerande och varmfodrade termotäcken fanns det, och vattentäta regntäcken, och sÃ¥ en mängd mer eller mindre fantasifulla kreationer i “klä-ut”-kategorin. Men inget enkelt fleecetäcke. Idag har jag letat pÃ¥ nätet, och det var inte lätt det heller. Men till slut hittade jag det här. Det verkar vara precis sÃ¥ som jag tänkt mig, och dessutom väldigt välgjort. Knappt 400 spänn var väl inte jättebilligt, men okej, är det bra kvalité sÃ¥ är det kanske värt det, tänkte jag. Sen visade det sig att det priset gällde storlekar ganska precis hälften sÃ¥ stora som Carrey behöver, det slutade istället pÃ¥ 634 pengar inklusive frakt… Jag beställde och betalade fort, innan jag hann Ã¥ngra mig. Är det sÃ¥ bra som det verkar, sÃ¥ är det värt det, jag är rädd om den här godingen och vill att han ska hÃ¥lla i mÃ¥nga Ã¥r.

Bara jag nu inte klemar bort honom istället…

Det är en mycket ovan och märklig upplevelse när det ringer pÃ¥ dörren och det inte är en enda hund som vrÃ¥lskäller. Faktiskt ingen som säger ett enda knyst. Men himmel, sÃ¥ skönt. När jag öppnar dörren och det stÃ¥r nÃ¥gon utanför säger Carrey “voff” en gÃ¥ng. Kanske ett par gÃ¥nger till om det är nÃ¥gon han inte känner. Det är allt. Jösses vilken skillnad. Jag har liksom inte kunnat föreställa mig att det skulle kunna vara sÃ¥! Och sÃ¥ länge Pepsi, den lilla vrÃ¥lapan, fanns sÃ¥ hjälpte Carrey till att skälla när hon satte igÃ¥ng, sÃ¥ jag visste inte ens att han var sÃ¥ tystlÃ¥ten som han är.

Nyss ringde det på, Lasse vara här med nyckeln och fick en påse gristrynen som tack för hjälpen med rastningar igår. Han är kanske inte så förtjust i gristrynen sjäv, men förhoppningsvis är hans hund Watson det. Till Anna som hade Carrey från fredag lunch fram till igår morse kunde vi inte precis köpa hundtugg eftersom hon inte har någon hund, men vi hittade en fin vinkaraff hon ska få istället. Det gäller att vårda bra hundvakter, dom är guld värda!

Helgen har varit bra, intensiv som vanligt, men inte fullt sÃ¥ jobbig som vanligt faktiskt. Det var supermysigt att umgÃ¥s med S och A, och trevligt att träffa en massa andra bekanta varav en del med tiden blivit verkliga vänner. Och pÃ¥ lördagens supé blev vi ett sÃ¥ bra gäng vid vÃ¥rat bord att jag fick ont i käkarna av allt skrattande… Trots att det alltsÃ¥ inte varit lika jobbigt som det brukar vara, är jag trött som en urkramad disktrasa idag. Jag vet inte hur jag ska bära mig Ã¥t för att komma igÃ¥ng och göra nÃ¥got vettigt. Eller ocksÃ¥ skiter jag i att ens försöka, tar en ledig dag och gör roliga saker alternativt slappar hela dagen. Det känns som om dagen är förlorad ur plugghänseende i vilket fall… Nu ska jag iaf hälla i mig mera kaffe och se vad som händer med hjärna och kropp.

Posten trillade in genom brevlÃ¥dan nu. PÃ¥ ryggen pÃ¥ Carrey som ligger där innanför dörren. Han lyfte pÃ¥ huvudet och kollade vad det var. Det var allt. Underbara, coola hund. Jag har haft hundar som fÃ¥tt hysteriska utbrott av en räkning förut (och det berodde nog inte pÃ¥ att det var just räkningar…) utan att dom landat pÃ¥ ryggen. Fasiken vad skönt det är med en hund som inte överreagerar pÃ¥ allting!

SÃ¥där, nu är jag packad och klar. Avresa mot Växjö 07.30 imorgon. Vi har iaf närmare frÃ¥n vÃ¥rt hÃ¥ll än vad Sandra och Andreas har…

Det kommer nog att knipa i magen att lämna Carrey hemma sÃ¥ länge. Ja, han ska förstÃ¥s inte vara ensam hemma hela tiden, han blir hämtad av sin barnvakt vid lunchtid, men att vara ifrÃ¥n honom sÃ¥ länge… Fast jag lär fÃ¥ sÃ¥ fullt upp sÃ¥ jag inte hinner tänka pÃ¥ det. Jag vet ju hur det brukar vara att jobba i prismontern i Växjö. Hoppas att de nya som kom in i Böda vill fortsätta när dom varit med om den här helgen ocksÃ¥, och att dom känner sig sÃ¥pass varma i kläderna att jag kan fÃ¥ Ã¥tergÃ¥ till ringsekreterarsysslan.

Jaha, nähä, jag tänkte bara önska er alla en himla trevlig helg, det tänker jag ha!

Jordfelsbrytaren hade slagit ifrån nån gång under natten. Det har hänt förut, men sista veckan flera gånger och vi blir inte kloka på vad det är som orsakar det. Det reslterade iaf i att väckarklockan inte funkade, A vaknade till nån halvtimme innan den skulle ringa så han kom upp ändå. Men eftersom han kom upp tidigare bestämde han sig för att börja jobba tidigare, och åkte hemifrån kvart över fem istället för strax före sex. Jag brukar alltid gå upp innan han åker, men idag var det lite väl tidigt tyckte både han och jag. Fel tänkt. Jag kan inte ligga kvar i sängen, inte om jag inte har nån ny väckning.

När jag vaknade var det ljust. Därmed var tvättiden klockan sex ganska körd. Väckarklockan var svart, jordfelsbrytaren hade slagit ifrånen gång till. Jag vinglade upp och slog på den, varpå frysens varningssignal började låta ilsket. 5 grader stod den på då. Ungefär lika många visade uteterometern på.

Sen hällde jag upp kaffe - som jag genast hällde ut igen. Delvis över diskbänken men mest på golvet. Jag har bara torkat upp det hjälpligt med hushållspapper, jag hade ändå tänkt torka golven idag. Och nu blir jag ju liksom tvungen.

Vi överlevde iaf kursen igår, och trots att fingrarna värkte av kylan och det var svårt att höra vad instruktörerna sa i stormen, så var det rätt kul. Det ÄR kul när man har en taggad hund som gör allting rätt hela tiden! Att ha några dagars tråkighet är tydligen Carreys medicin, det ska jag tänka på inför kommande tävlingar. Apropå tävlingar så är det idag sista dagen jag kan anmäla till Saxnäs eftersom vi ju åker till Växjö imorgon. Men tankarna på det har jag förstås lagt ner för länge sen. Visst hade det varit roligt, men det känns rätt okej att skjuta på det till våren också. Och eftersom Carrey går så himla bra på lydnaden just nu känner jag mig dessutom mer motiverad att träna inför LklIII, så en start där kanske kommer först, och så kan jag låta spårandet få mogna hos honom i lite lugnare takt.

Idag är ordningen återställd vad gäller vädret. Nån snö som landade på marken fick vi aldrig, nu är det visserligen kallt och lite isigt, men klarblå himmel och vindstilla. Ganska okej. Och jag hittade en ny tvättid ikväll. Allting ordnar sig.

… det var väl inte det här jag skulle syssla med egentligen. Till mitt försvar kan jag säga att det inte tog särskilt lÃ¥ng tid, idén har varit klar i mitt huvud rätt länge, inte bara hur det skulle se ut utan ocksÃ¥ hur jag skulle fÃ¥ det dit jag ville. Och faktiskt fungerade det som jag tänkt. PÃ¥ ett ungefär iaf.

Länklistan är äntligen reviderad och starkt förkortad. Nu speglar den verkligheten, dvs sånt jag själv läser någorlunda frekvent, ett tag igen.

Dags att värma på lite mat, sen ta på sig alla kläder jag äger oh ge sig ut. Det är verkligen inte klokt det här. Kan man ha kurs i sånt väder?