Jag hade bespetsat mig på engelsk deckare, alternativt lättsam svensk underhållning, Bobbidoo eller vad det heter, för det tycker A är roligare, och jag tycker det är åtminstone rätt okej. Men istället tittar han på direktsänd intervju från rymden med den där Fågelsång!

Alltså, ärligt talat, har inte hela den här grejen blivit våldsamt upphaussad? Det är klart det är väldigt speciellt för Hr Fågelsång själv, som väntat i fjorton år och allting, men för oss andra? Det har farit omkring folk i rymden i femtio år eller så, det är snart fyrtio år sen första gubben klev omkring på månen, vad är det som gör skillnaden nu? Att det är en svensk?
Jaha.

Nä, jag är ledsen, jag fattar inte riktigt storheten i det.