Sandra har gjort en träningsplan, meddelade hon. Det mÃ¥ste jag nog ocksÃ¥ göra. SÃ¥ nu sitter jag och läser klickerboken igen (fÃ¥r ju passa pÃ¥, rätt som det är kommer väl ungen ihÃ¥g att ta tillbaks den…) Man behöver inte läsa sÃ¥värst mycket innan inspirationen rinner till och man vet exakt hur man ska göra för att fÃ¥ till det sÃ¥där riktigt bra i alla moment. Teoretiskt, alltsÃ¥.

Samtidigt smyger sig en lätt panik över mig. Tänk om jag nu fÃ¥r det här jobbet? Hur ska jag hinna med att jobba heltid? Hur gör folk? Hur ska jag hinna med att träna hund sÃ¥ mycket som jag vill, och hur ska jag hinna med allt sÃ¥nt där vardagligt som matlagning, tvätt och städning? Och handla? (Jaja, sÃ¥nt där är vi förstÃ¥s tvÃ¥ om, men ändÃ¥…) Och samtidigt jobba Ã¥tta timmar om dan? Det finns dessutom lite mer ändÃ¥ i livet jag vill ha tid för. Hur gör ni andra? Det behövs nog inte bara en träningsplan, jag behöver nÃ¥n sorts livsplan ocksÃ¥.

Träningsplanen ska jag iaf göra nu. Med papper och penna. Tangentbordet är fortfarande knäppt. Helknäppt.

Inte vet jag. Hur det gick alltså. Det känns väl inte som om jag gjorde bort mig precis, men hur vet man om det gick bra? Jag tyckte inte att jag kunde göra så mycket mer än att vara mitt vanliga, trevliga jag (för visst är jag?), så det var jag. Och så ärlig jag kunde, både om mina svagheter och om det jag tycker att jag är bra på. Det är det där sista som är svårast.

SÃ¥ vi fÃ¥r se. Det var iaf bara 3 stycken kallade till intervju, sÃ¥ det känns inte helt kört. Det hade varit värre om det varit 30. Tack för alla hÃ¥llna tummar, besked väntas inom en vecka, sÃ¥ har ni inget annat för er kan ni ju fortsätta hÃ¥lla…

Nu ska jag försöka fÃ¥ ner nÃ¥t i magen, det gick inte sÃ¥ bra pÃ¥ förmiddagen (nervös? jag? nänä…) Sen ska jag nog dra pÃ¥ mig hundkläder och Ã¥ka till klubben och träna lite tror jag. Plugga är nog inte att tänka pÃ¥ idag.