Alltså, jag har ju jobbat heltid förr. Jag vet ju att det på något sätt går. Jag har jobbat heltid (vilket mycket sällan var mindre än 50 timmar/vecka), haft minderåriga barn, ett gäng hundar och dessutom samtidigt aktiv i hundföreningslivet. Samtidigt. Jo, det gick ju. Visst blev hemmet eftersatt (en underdrift minst sagt), och då tränade jag inte hund särskilt mycket heller. Men ändå. Det gick.

Men det känns som om jag lullat omkring i evigheter nu, visserligen tar studier periodvis upp väldigt mycket av ens vakna tid, men man är ändå väldigt fri att disponera den tiden man har som det passar en, på ett sätt man aldrig kan få när man jobbar. Jag har blivit bortskämd helt enkelt. Skillnaden mot när jag jobbade förut mot hur det blir nu (ja, om jag får det här jobbet alltså, eller nåt annat jobb för den delen) är dom lite udda arbetstiderna jag hade då. Dom var till nackdel när det gällde socialt liv, men praktiska i andra bemärkelser. Alltid några timmar ledigt mitt på dan, och alltid minst en vardag i veckan ledig när man kunde hinna sånt som att gå på stan, uträtta bankärenden, gå till tandläkaren, handla, städa (om man
nu gjorde det), baka osv. Allt sÃ¥nt mÃ¥ste ju hinnas pÃ¥ helger och kvällar med normala arbetstider, och den situationen har jag aldrig varit i! Och kvällar och helger vill jag ju träna hund och umgÃ¥s med A…

Tja, det löser sig väl säkert. Men det blir ovant. Ã… andra sidan säger A att sÃ¥ snart jag tjänar snuskigt mycket pengar kommer han att ta pension, dÃ¥ fÃ¥r jag ju en “hemmafru” som kan sköta markservicen. Det är nog den ultimata lösningen. Jag ska bara komma dit att jag har den där snuskigt höga lönen först…
Mitt tangentbord verkar förresten alldeles på egen hand ha recovrat sig. Det är bara lite knäppt idag, bara enstaka bokstäver måste bankas in. Träningsplanen kanske kommer. Den lev inte klar igår, jag blev så trött när jag insåg hur mycket jag hade att träna och hur många kriterienivåer jag behöver stega igenom om det ska kunna bli bra, att jag somnade ifrån hela projektet.