Sen sist har jag inte:
- jobbat (pluggat) ett enda dugg
- tömt diskmaskinen (fortfarande!)

Sen sist har jag:
- sovit två timmar på soffan
- gått en entimmaspromenad med en hel del kontaktträning inbakad (se nedan)
Nu (strax) ska jag:
- tömma diskmaskinen

Sen ska jag:
- hälla upp en kopp kaffe
- göra undan en inte särskilt stor men tråkig plugguppgift

Carrey som jag fram till nyligen trott var helt ointresserad av vilt har nu upptäckt att rÃ¥djur är lajbans. I förrgÃ¥r stack han frÃ¥n mig pÃ¥ riktigt för andra gÃ¥ngen. “PÃ¥ riktigt” betyder inte att det är varken särskilt lÃ¥ngt eller länge, men att han inte visar minsta antydan till ens en tvekan om han ska lyda mitt inkallningsförsök eller inte. Han bara drar. Och jag antar att beteendet är sÃ¥ pass självbelönande att det riskerar att bli längre vändor i bÃ¥de tid och rum om jag inte kan fÃ¥ honom att tänka om ganska snart. Efter lite funderande bestämde jag mig för att testa “skvallermetoden”. IgÃ¥r undvek vi skogen men tränade pÃ¥ golden istället (Carrey har fÃ¥tt leka med en trevlig golden-kille ett par gÃ¥nger och tror sen dess att alla golden man ser är kul typer, och drar ganska okontrollerat i kopplet mot deras hÃ¥ll). När jag beväpnad med klicker och fläskpannkaka hamnade rätt lÃ¥ngt bakom en golden pÃ¥ cykelvägen kunde träningen sätta igÃ¥ng. Efter bara ett par försök hade Carrey gjort ett viktigt ställningstagande: Fläskpannkaka är bättre än golden retreiver. Goldenmatten stannade vid en busshÃ¥llplats, sÃ¥ vi kom närmare och närmare och passerade till slut pÃ¥ ganska nära hÃ¥ll. Det gick alldeles utmärkt!

Idag Ã¥tervände vi sÃ¥ till brottplatsen. Carrey fick gÃ¥ lös pÃ¥ vägen, och ju mer vi närmade oss stigen där vi gÃ¥tt in och där rÃ¥djuren sprang upp precis framför näsan pÃ¥ honom, desto ivrigare blev han och desto mer uppmärksam inÃ¥t skogen blev han. Men det gick att bryta med samma metod. Jag antar iaf att det kan räknas pÃ¥ samma “skvallerkonto” att han tror eller hoppas att det ska finnas rÃ¥djur som att han verkligen ser ett? Lägre svÃ¥righetsgrad förstÃ¥s, men jag kan ju Ã¥ andra sidan inte veta om han kände vittring, och det blir ju isf samma sak. Vi undvek att gÃ¥ in pÃ¥ själva stigen idag, det verkade vara att utmana ödet i onödan när det gick bra sÃ¥ lÃ¥ngt som det gjorde.

Sen vet jag faktiskt inte om han verkligen jagar, eller om ägnar sig Ã¥t vallning. När rÃ¥djuren i förrgÃ¥r dök upp ett par tre meter framför honom följde han efter nerför en slänt och sen ner pÃ¥ en äng. Där var det ganska tydligt att han försökte runda dom, vilket misslyckades. Och förra gÃ¥ngen, strax före jul, dÃ¥ sÃ¥ jag aldrig viltet vilket jag antar var rÃ¥djur dÃ¥ ocksÃ¥, men jag sÃ¥g skymtar av Carrey dÃ¥ och dÃ¥ och han sprang liksom fram och tillbaka, ungefär som om han försökte driva nÃ¥got ovilligt djur emot mig… Tja inte vet jag. Och oavsett vilket vill jag verkligen inte att han ska dra ifrÃ¥n mig utan att lyssna pÃ¥ det där viset.

Idag har jag inte:
- ätit frukost (idag heller, jag har urdåliga frukostvanor,dvs inga alls och jo, jag vet att jag nog bör ågärda det om jag ska börja jobba)
- tömt diskmaskinen (som hör till mina normala morgonrutinsysslor)
- ens borstat tänderna än (tror jag iaf… eller har jag? minns inte riktigt…)
- orkat sätta på nytt kaffe efter de ynka två kopparna jag drack klockan sex, tacka fan för att jag är trött då!

Idag har jag:
- huvudvärk, troligen pga en kombination av sömnbrist (somnade inte förrän fyra och vaknade sex) och kaffebrist (se ovan)
- trots allt gått en skapligt lång promenad i morgonmökret
- ätit upp alla återstående pepparkakorna (blev lite hungrig) och jag tänker inte säga hur många det var
- återigen hittat en stor hårtuss på balkongen. (det är inte hund- eller katthår, och det kommer varken från mig eller A. Det kommer från grannen ovanför, som varje morgon skakar sängkläderna och vad det nu mer kan vara över balkongräcket)

Nu ska jag:
- sätta på mera kaffe (måste ha!)

Sen ska jag:
- dricka en kopp eller två
- vila mig pÃ¥ soffan. bara lite. mÃ¥ste….