Vi har under hela hösten, och förmodligen tidigare ändÃ¥, sagt att “Ã¥h, sÃ¥ skönt det ska bli när vi är klara med renoveringen och inte har nÃ¥t särskilt bokat en helg, och bara kunna slÃ¥ oss ner och njuta av att vara lediga”. Plötsligt blev det en sÃ¥n helg. Renoveringen är klar (nÃ¥ja, inte helt klar, men det är inget som mÃ¥ste eller ska göras nu snart iaf), vi hade städat ordentligt i torsdags, handlat för hela helgen i fedags, ingenting inbokat. Ledigt. Först kändes det konstigt och ovant, vad fyllde vi helgerna med tidigare? Vad gör man med sÃ¥ mycket ledig tid? Visst, jag hade kunnat plugga (det tar nog aldrig riktigt slut), eller gjort en del annat vid datorn, sÃ¥nt där som jag lovat andra men aldrig fÃ¥r tummen ur, men nej. Jag gjorde inget av det.

Istället har vi helt enkelt bara varit. Tillsammans. Lediga. Pratat, slappat, sett en dvd-film vi inte minns när vi köpte. Ätit. Fikat. Slappat lite till. Och jag gick en långis med Carrey, medan A tog en tur på motorcykeln. Det var himla skönt och välgörande med en så ledig dag!

Vi har varit lika lediga idag, men ännu slappare. Jag har tänkt hela dagen att det nog vore läge att tvätta lite, men inte ens kommit iväg för att se om det finns nån ledig tid. Nån långpromenad har det inte heller blivit, men det skyller jag på stormen. Det var faktiskt rätt läskigt att vara ute, på fullaste allvar var jag nära att blåsa omkull ett par gånger, och det far omkring trädgrenar och diverse byggmaterial i luften.

Nu ska jag ta tag i tvättids-saken och boka en tid tills imorgon. Kanske kanske får jag besked om jobbet imorgon, och OM (jag vågar knappast yttra tanken ens) det blir jag som får jobbet vill dom antagligen ha mig där så snart som möjligt, då är ett lager med rena kläder ett måste. Börjar jag jobba kan jag inte fortsätta att lulla omkring i fjortondagarsjeans och urtvättad fleecetröja.