Alltså, jag har ju jobbat heltid förr. Jag vet ju att det på något sätt går. Jag har jobbat heltid (vilket mycket sällan var mindre än 50 timmar/vecka), haft minderåriga barn, ett gäng hundar och dessutom samtidigt aktiv i hundföreningslivet. Samtidigt. Jo, det gick ju. Visst blev hemmet eftersatt (en underdrift minst sagt), och då tränade jag inte hund särskilt mycket heller. Men ändå. Det gick.

Men det känns som om jag lullat omkring i evigheter nu, visserligen tar studier periodvis upp väldigt mycket av ens vakna tid, men man är ändå väldigt fri att disponera den tiden man har som det passar en, på ett sätt man aldrig kan få när man jobbar. Jag har blivit bortskämd helt enkelt. Skillnaden mot när jag jobbade förut mot hur det blir nu (ja, om jag får det här jobbet alltså, eller nåt annat jobb för den delen) är dom lite udda arbetstiderna jag hade då. Dom var till nackdel när det gällde socialt liv, men praktiska i andra bemärkelser. Alltid några timmar ledigt mitt på dan, och alltid minst en vardag i veckan ledig när man kunde hinna sånt som att gå på stan, uträtta bankärenden, gå till tandläkaren, handla, städa (om man
nu gjorde det), baka osv. Allt sÃ¥nt mÃ¥ste ju hinnas pÃ¥ helger och kvällar med normala arbetstider, och den situationen har jag aldrig varit i! Och kvällar och helger vill jag ju träna hund och umgÃ¥s med A…

Tja, det löser sig väl säkert. Men det blir ovant. Ã… andra sidan säger A att sÃ¥ snart jag tjänar snuskigt mycket pengar kommer han att ta pension, dÃ¥ fÃ¥r jag ju en “hemmafru” som kan sköta markservicen. Det är nog den ultimata lösningen. Jag ska bara komma dit att jag har den där snuskigt höga lönen först…
Mitt tangentbord verkar förresten alldeles på egen hand ha recovrat sig. Det är bara lite knäppt idag, bara enstaka bokstäver måste bankas in. Träningsplanen kanske kommer. Den lev inte klar igår, jag blev så trött när jag insåg hur mycket jag hade att träna och hur många kriterienivåer jag behöver stega igenom om det ska kunna bli bra, att jag somnade ifrån hela projektet.

Sandra har gjort en träningsplan, meddelade hon. Det mÃ¥ste jag nog ocksÃ¥ göra. SÃ¥ nu sitter jag och läser klickerboken igen (fÃ¥r ju passa pÃ¥, rätt som det är kommer väl ungen ihÃ¥g att ta tillbaks den…) Man behöver inte läsa sÃ¥värst mycket innan inspirationen rinner till och man vet exakt hur man ska göra för att fÃ¥ till det sÃ¥där riktigt bra i alla moment. Teoretiskt, alltsÃ¥.

Samtidigt smyger sig en lätt panik över mig. Tänk om jag nu fÃ¥r det här jobbet? Hur ska jag hinna med att jobba heltid? Hur gör folk? Hur ska jag hinna med att träna hund sÃ¥ mycket som jag vill, och hur ska jag hinna med allt sÃ¥nt där vardagligt som matlagning, tvätt och städning? Och handla? (Jaja, sÃ¥nt där är vi förstÃ¥s tvÃ¥ om, men ändÃ¥…) Och samtidigt jobba Ã¥tta timmar om dan? Det finns dessutom lite mer ändÃ¥ i livet jag vill ha tid för. Hur gör ni andra? Det behövs nog inte bara en träningsplan, jag behöver nÃ¥n sorts livsplan ocksÃ¥.

Träningsplanen ska jag iaf göra nu. Med papper och penna. Tangentbordet är fortfarande knäppt. Helknäppt.

Inte vet jag. Hur det gick alltså. Det känns väl inte som om jag gjorde bort mig precis, men hur vet man om det gick bra? Jag tyckte inte att jag kunde göra så mycket mer än att vara mitt vanliga, trevliga jag (för visst är jag?), så det var jag. Och så ärlig jag kunde, både om mina svagheter och om det jag tycker att jag är bra på. Det är det där sista som är svårast.

SÃ¥ vi fÃ¥r se. Det var iaf bara 3 stycken kallade till intervju, sÃ¥ det känns inte helt kört. Det hade varit värre om det varit 30. Tack för alla hÃ¥llna tummar, besked väntas inom en vecka, sÃ¥ har ni inget annat för er kan ni ju fortsätta hÃ¥lla…

Nu ska jag försöka fÃ¥ ner nÃ¥t i magen, det gick inte sÃ¥ bra pÃ¥ förmiddagen (nervös? jag? nänä…) Sen ska jag nog dra pÃ¥ mig hundkläder och Ã¥ka till klubben och träna lite tror jag. Plugga är nog inte att tänka pÃ¥ idag.

Shit va länge sen jag skrev! Hallå, finns det nån kvar därute? Jo, det gör det väl antar jag, kommentarer trillar ju in. Tack alla snälla ni för jul- och nyårshälsningar och grattisar efter utställningarna! Jag har lite (men bara lite) dåligt samvete för min totala frånvaro under flera veckor. Jag la ner internet- och datoranvändande i stort sett helt och hållet stax före jul, hjärtlig trött på allt datorrelaterat. Jag känner mig ganska återhämtad nu iaf.

Jag ids inte dra allting om vad som hänt sen sist, man kan läsa hos Sandra om man vill veta, vi har befunnit oss på samma ställen och gjort samma saker hela tiden. Jag har iaf träffat flera nya nät- och aussiebekantingar, det var himla roligt att se är allihop, och det lär väl bli fler gånger hoppas jag!

Mitt tagnentbord är helsjukt trots lÃ¥ng vila med locket pÃ¥. Varenda bokstav mÃ¥ste bankas in, och det gÃ¥r knappast att skylla pÃ¥ slipdamm nu va? Inte ens katthÃ¥r, locket har ju som sagt varit stängt…. MÃ¥ste nog Ã¥tgärda det innan jag försöker skriva nÃ¥t mer, annas kommer jag att fÃ¥ ett nervsammanbrott.

Iorgon får ni gärna hålla alla tummar så dom vitnar från klockan 13 och en stund framåt. Jag ska nämligen på jobbintervju då!

Shit pommes frites, liksom.