Då var det dags för utmaning igen. Den här gången gäller frågorna hunden.

Var är hunden född?
I Belgien. Men han förstår svenska.

Hundens favoritgodis?
Anything goes. Carrey är inte kinkig precis, finns det nån aussie som är det? Men det allra gottaste är nog att få slicka bunkar, grytor och husses tallrik, då blir ögonen stora som tefat och hela kroppen vibrerar. Däremot verkar det inte spela så stor roll om “slicket” består av pastarester, gräddsås, kaksmet eller bara lite ris. Det är grejen som gör det.

Hur många egna halsband och koppel har hunden?
Ett halsband (halvstryp i nylon) och ett läderkoppel. Och ett utställningskoppel. Så finns ett jättefint rundsytt läderhalsband som Caddy haft, men det är alldeles för stort (Caddy är en tjockskalle!). Jag är allså ingen samlare när det gäller sånt, men jag skulle nog vilja ha ett koppel i annat material ockå, för regnväder.

Hur ser hundens förhållande till vatten ut?
Tack bra. Han badar gärna men är ganska sansad, diken och lerpölar låter han bli. Simmar halvbra, och bara om det finns anledning som kastade pinnar eller så. Dyker däremot gärna från bryggor (eller klättrar ner för stege) och verkar obekymrad över att hamna under vatten hel och hållen. Obekymrad är han också över att träna i regnväder, sitta eller ligga i vått gräs går bra, även spåra i högt och blött gräs. Badkarsbad är också helt ok, och att bli schamponerad är en höjdare, då knorrar han av välbehag!

Har hunden några “kläder”?
Ett fleecetäcke att ha i kall bil. Sandra trackar mig för att jag köpt det dyraste som finns på marknaden, men vadårå? Det är bra. Och inte det minsta larvigt.

Har hunden något speciellt kännetecken som skiljer den från andra hundar i samma ras/färg?
Jag förstår inte riktigt frågan - han är ju snyggast?! Annars skulle det kanske kunna vara de ostyriga lockarna på ryggen, eller stubbsvansen som är så kort att den inte ens är en stubb - det är en ickesvans. Och så den “kluvna” tungan förstås, den är han nog ganska ensam om.

Hur reagerade resten av flocken (tvåbenta som fyrbenta) när den nya hunden flyttade in?
Beslutet att låta Carrey flytta in var ju ganska hastigt och föralldel inte helt genomtänkt. Men ibland är det just såna beslut som blir dom bästa. Hade jag tänkt ett eller ett par varv till är det inte säkert att jag hade vågat att ta det ansvaret det innebär att jobba vidare med de utmärkta grunder denna underbara hund redan fått. Men det är bland det bästa jag gjort. Jag blev förälskad med en gång, och husse smälte omgående han också. Gamla Pepsi verkade ta det hela med en axelryckning, hon talade om en gång att hon hade företräde och det accepterades utan tvekan. Det märkliga var att hon aldrig visade någon svartsjuka, det hade jag verkligen förväntat mig. Men det var nästan som om hon tyckte att det var dags att lämna över… Katten Kneben reagerade också lite oväntat, han visste på något sätt omedelbart att det här var en hund han kunde lita på, som aldrig skulle innebära ett hot.

Vad är/skulle vara den absolut bästa belöningen hunden kunde få?
Förmodligen den stora kärleken, rottistiken Maya. Men det finns ju gränser för vad jag kan erbjuda… Men han är inte svårbelönad, allt godis är som sagt gott, och kamplek är också en höjdare. Vad som är allra bäst vet jag faktiskt inte, det har inte riktigt funnits anledning att lura ut det. Men jag brukar ge typ ett grisöra eller större korvportion eller så efter “riktiga” jobb som spår eller uppletande.

Vad är det bästa hunden vet?
Tjejer. Särskilt Maya. Och så träning i alla former. Och när husse kommer hem från jobbet. Och sitta i knä. Och mat. Och fotboll. Och dragkamp. Och mat. Och tjejer.

Vad är det värsta hunden vet?
Hårfönen utan tvekan. Det är ett tortyrredskap. Att bli kammad och kloklippt är inte kul, men han finner sig i det. En verkligt förnerande upplevelse är atbli tvättad i rumpan (lös-i-magen-och-bajs-i-rumpluddet ni vet…) När matte och husse kramas är verkligen inte kul heller, enligt Sveriges mest svartsjuka hund. Då gnäller han, och när det inte hjälper hämtar hämtar han en leksak och börjar morrande ruska den intill oss. Precis som en treåring: “pappa kolla här, kolla på mig, pappa kolla här då”.

Har hunden någon alldeles speciell egenhet?
Det skulle väl vara pratandet då. Det verkar han fö ha nedärvt till Dizzy. Han pratar i alla möjliga tonarter och -lägen, allt från knorrande till yl, och det är ett ylande som hörs! Det ovanliga med ylandet är väl att det inte är ett ledset yl i samband med ensamhet t ex, det är glädjeyl är man kommer hem, framför allt när husse kommer hem. Eller föralldel när Carrey kommer hem själv, om husse kommit medan han varit ute. Vi jobbar på att få bort det, det är liiite väl hysteriskt för att vara charmigt. Carrey pratar mycket i sömnen också, och då och då sätter ylandet igång även då. Mitt i natten är det ungefär som att vakna till brandlarmet, och det är inte helt lätt att först väcka Carrey, sedan få hans uppmärksamhet såpass att det går att avleda honom så ylandet upphör. När man väl kommit så långt brukar han titta förvånat på mig, precis som om det är jag som bär mig konstigt åt, sedan sjunka ihop och tvärsomna igen.

Något hyss som hunden pysslar med?
Han stjäl… Han vet precis när man är utom synhåll efter middagen t ex. Då tar han en inspektionsrunda längs köksbänkar och bord. Finns det då något ätbart kvar lägger han genast beslag på det. Somliga kallar sånt för att vara ögontjänare, jag kallar det intelligens.

Var sover hunden på natten?
På golvet bredvid husse. Men direkt när hussen klivit upp tar han husses plats i sängen. Det händer någon enstaka gång att han ligger en stund i sängen innan vi somnar också, men det blir för varmt tycker han.

Vad får hunden för foder?
Purina.

Hur reagerar hunden när den får några dagars vila?
Han anpassar sig snabbt och lätt till soffpotatislivet. Reaktionen kommer när det väl blir träning av - ett par dagars vila ger en för tävling lagom laddad hund, ytterligare ett par dagar så är han rätt så överladdad, och några dagar till… ja då får jag jobba lite innan jag får ner honom till en “arbetsvänlig” nivå. Så hur han kommer att vara när han äntligen får träna nu vågar jag knappt tänka på, vilan har blivit lång med min onda rygg!

Vad tror du skulle vara hundens drömtillvaro?
Jag hoppas och tror ju att han har det bra som han har det. Men han skulle säkert önska sig mer action. Åtminstone mer än vad som varit den sista tiden. Han skulle nog önska sig mer mat också. Och Maya.

Man skulle skicka det här vidare också… men jag tror de flesta hundbloggare jag känner till redan gjort det. Så som vanligt säger jag: Den som vill får ta det!

Innan jag helt glömmer bort det, så har jag ju ett par svar att redovisa. Jag tar det kortare först, ni vet dom där fem påståendena där ni skulle säga vilket som var felakigt.

1. Fjärde efternamnet trodde typ alla att det var fel. Säkra var ni också. Inte ens min dotter hade koll. Nej, vi har inte gift oss, Anders och jag. Det ni missade var det allra första efternamnet jag hade, som var mammas flicknamn. Mina föräldrar var nämligen så himla unga att inte ens ett “nödäktenskap” var att tänka på när jag var på väg. När jag var nästan två år gifte dom sig och mamma och jag bytte namn. Ja, och sen är jag alltså gift och skild två gånger om.

2. Jo, jag har krockat med en älg en gång. Bilen blev sned, älgen svårt skadad och avlivad, men inga personskador uppstod. Mera tur än skicklighet.

3. Att jag anser att gräddtårta till frukost är hälsokost för själen är väl en ganska illa bevarad hemlighet.

4. Jag har deltagit i plöjningstävling. Nope, jag kan (kunde) plöja, och jag är tämligen tävlingsinriktad, men där gick gränsen.

5. Jag tycker inte om katter. Alltså, katter är däggdjur och det finns väl inga däggdjur jag direkt ogillar, men jag är inte förtjust i katter, om vi uttrycker det så. Det är opålitliga och ganska elaka djur.
___________________________________________

Och så den långa listan där ni skulle fylla i svaren. Jag skrev mina svar innan, för att inte påverkas av era, och det visade sig mycket riktigt att det inte alltid är jag själv som känner mig bäst. Kursiva kommentarer har jag lagt till nu.

Ägaren av bloggen: Lena Thörning (nej, jag är inte ett dugg anonym)
Äter helst: Nästan allting, är periodare när det gäller favoriter. Men pasta i alla former tål att upprepas åtminstone 6 dagar i veckan, och ibland får jag stark-mat-abstinens och måste ha t ex nåt indiskt. (ni hade koll på det där med stark mat)
Dricker: Kaffe, nödvändigt på morgon och kväll, och gärna några koppar däremellan. Rött vin. Vatten.
Alkohol: I stort sett bara rödvin. Det finns annat jag gillar också, men det dricks så sällan att det knappast räknas. (Jodå Agnetha, jag dricker ganska ofta alkohol. I form av rödvin och i små mängder. Cider - ja om det är riktig cider, inte sån där alkoläsk som kallar sig cider)
Vill resa till: England. Alltid. Och så finns det en hel del osett inom Sverige.
Klär sig i: Jeans och tröja. Ska jag klä upp mig blir det svart kjol (jag har insett att jag tydligen har en särskild faibless för svarta kjolar, det finns ett helt gäng i garderoben!), troligen nåt lite glittrigt upptill och så rejält höga, smala klackar förstås.
Röstar på: Senast var det S. Ibland har det varit V. Men jag är alltid velig och osäker.
Väger: 69,5 vid senaste kollen. Brukshundsmetoden har funkat, jag har gått ner 5 kilo sen Carrey kom i huset. 5 kilo till skulle inte göra nåt.
Längd: 170 cm. (Ni var snälla vad gällde vikten, men lite försiktiga med längden?)
Önskar sig: Ett jobb! För tillfället önskar jag mig också lite extra energi. Annars vet jag inget särskilt just för tillfället…
Gör en fredagskväll: Ett glas vin eller två, Anders, soffan, teven och kanske en stickning. Inte särskilt spännande, men precis som jag vill ha det. (Sandras svar var väldigt mitt i prick! Och Så Ska Det Låta var länge ett nödvändigt progrm, men nu följer jag faktiskt Let’s Dance…)
Älsklingsgodis: Dom fanns som lösgodis på AG:s i Karlshamn, hette “Ädelstenar” och var chokladöverdragna jordnötter med sånt är färgat “skal” som på nonstop, typ… Beroendeframkallande! (Att du glömt det, Sandra! Fast alla era svar också riktiga, och jag har faktiskt svårare att motstå kakor än godis.)
Är som vän: Inte så bra som jag önskar att jag vore. Jag är glömsk och dålig på att höra av mig, lovar ibland mer än jag håller. Men lojal är jag nog. (Det där lät inget vidare va?) (Å vad det var upplyftande att läsa era svar! Jag kände mig som en riktigt dålig människa när jag skrev mitt, jag hoppas att jag är som ni beskriver också!)
Bästa egenskaper: Envis, engagerad, tolerant, extremt sällan på dåligt humör. (Och jag lägger raskt till era svar i den listan också!)
Sämsta egenskaper: Envis, konflikträdd, har en tendens att ibland hellre förtränga problem än att ta itu med dom. (Tyvärr får jag väl göra samma sak här. Ni har så rätt.)
Är rädd för: Att inte duga. Och ormar. Annars är jag väl ganska orädd. (E:s svar “gamla spöken” är inte helt fel heller…)
Motto: Det ordnar sig…
Kär i: Anders såklart! (Tänk ni hade rätt allihop! Hihi!)
Tränar: Nä. Men jag promenerar ju väldigt mycket mera, och det har som sagt gett resultat. (Ja, tränar hund gör jag ju. Bra svar.)
Gör om 10 år: Jag jobbar förhoppningsvis med programmering i någon form, tjänar skapligt, bor med A i vår fina lägenhet, tränar och tävlar troligen med en eller annan hund. A är pensionär och har hand om markservicen. (Era svar var ok, men chef…? Nä.)