Nästan omärkligt har förändringen smugit sig över mig. Det är konstigt att jag inte märkt det, för det är ändå väldigt påtagligt. Igår som först slog det mig, att det varit helt annorlunda de sista två dagarna. Och idag är förändringen verkligen total.
Jag har inte ont i ryggen längre! Jag kan plötsligt röra mig obehindrat igen, jag kan gå i rask takt och med långa steg,* jag kan böja mig ochjag kan knyt skorna utan att grimasera. Jag kan göra det man gör på toa, och jag kan stå emot Carrey-ryck i kopplet utan att knivar skär i ryggen. Lovely!
Imorgon ska jag minsann ta en ordentlig långpromenad, även om jag kommer att få köldskador på kuppen.
* Sandra kommer att hävda att jag aldrig tar långa steg, men det beror på att mina ben är ungefärsom taxben jämfört med hennes älgdito.
Sagt av Sandra — 23 februari 2007 @ 22:44
*asgarv*
Sagt av Ã…sa — 24 februari 2007 @ 9:45
Måste varit tufft för en tax att få en älg
Sagt av E — 24 februari 2007 @ 18:29
Hurra!
(särskilt det där med toa känner jag en stor sympati över!!)
Sagt av Agnetha — 26 februari 2007 @ 9:03
*skrattar åt Åsas kommentar*
Skönt att ryggen är bättre, men ta det försiktigt, lätt hänt att man “river upp” det igen om man skadat ryggen när man är gam…. eh… VUXEN! 
Och så håller jag med dig tillfullo när det gäller hundmöten och korkade hundägare. Får jag knycka den där med munkorgen? 
Ha det gott.
Sagt av Caroline — 26 februari 2007 @ 10:00
Men nu
Lite otålig eller
Skönt att ryggen är fin igen!
Sagt av Ã…sa — 26 februari 2007 @ 13:39
Tack!
Har haft samma tanke, frågan är bara hur ont det gör när pulkan fastna mellan ett träd och det blir tokryck