Guess what? Jag har tränat! Ute! Wow liksom…

Plösligt har gräsmattorna blivit fullt användbara för träning igen, och det som förra veckan var toppen pÃ¥ en av grannskapets alla barn välanvänd pulkabacke, har nu Ã¥tergÃ¥tt till att vara min “privata” appellplan. SÃ¥ jag hade inte ens det att skylla pÃ¥ längre.

Vi tränade på position och snabba sättanden. Lite fjärr som jag för tillfället tränar med Carrey precis framför tårna på mig för att försöka hitta ett sätt att klara det utan förflyttningar. Och inkallning, både raka och med ställande eller läggande. Där har jag börjat belöna med leksak istället för godis, det verkar fungera bra. Och så har jag börjat en liten aning med krypet utomhus också, men det verkar inte som om vi kan släppa targetstickan än, så jag får väl försöka komma ihåg att få med den ut ibland.

Om jag försöker tänka efter pÃ¥ hur det här lilla träningspasset var, sÃ¥ kan jag se en bra sak och en sämre. Bra är att jag nu börjar lära mig att använda klickern i mÃ¥nga fler situationer, och använda den bättre. Sämre är att jag inte lärt mig än att det inte funkar att upprepa samma sak särskilt mÃ¥nga gÃ¥nger i rad med Carrey. Jag tror att han blir osäker pÃ¥ vad det egentligen är jag vill när jag fortsätter med samma sak för länge. Och tills jag kommit pÃ¥ hur jag ska lösa det är väl det smartaste om jag försöker lära mig att växla mellan momenten mycket mer…

Det som vi allra mest behöver träna pÃ¥ enligt min tidigare tävlingskalkyl, nämligen rutan, har vi tränat sorgligt lite pÃ¥. Typ ingenting senaste veckan. Vi är fortfarande pÃ¥ nivÃ¥ 1 a, “vänd dig Ã¥tminstone mot targeten istället för att titta pÃ¥ mig hela tiden sÃ¥ fÃ¥r du godis”. Jag verkar hoppas pÃ¥ att Carrey pÃ¥ nÃ¥got mirakulöst sett ska fatta av sig självt vad han ska göra med dom där konerna när vi tävlar sen…