Rätt låt vann. Fast jag var garderad. Vilken som helst av fem stycken kunde ha vunnit, och kunde ändå ha sagt att rätt låt vann.* Det är det som är det märkliga, att det var så många jag gillade. Antingen är det jag som börjar bli gammal, eller också var det verkligen ett ovanligt bra startfält.

Nu ska jag fortsätta böka med Sandras sida. Jag skulle bara göra nÃ¥gra mindre ändringar enligt hennes önskemÃ¥l, men nu har hela layouten rasat ihop. Det skyller jag dels pÃ¥ mitt dumma tangentbord som utelämnar bokstäver lite hipp som happ och jag mÃ¥ste kontrolläsa varje rad jag skriver. Om det fattas en bokstav eller tvÃ¥ i en skriven text som här t ex, sÃ¥ är det ingen katastrof. Ni begriper vad jag menar, och pÃ¥ sin höjd tror ni att det är jag som stavar illa. Men fattar ni vad som kan hända i en sidlayout om jag skrivit width: 550px; och bokstaven x fattas? Dels skyller jag pÃ¥ somliga webbläsares felaktiga sätt att tolka dessa pixlar. Om det inte hade varit sÃ¥ hade jag sluppit pilla sÃ¥ mycket, och dÃ¥ hade inte risken för fel pga tangentbordet varit sÃ¥ stor och dÃ¥ hade jag inte varit i det läget nu att jag i stort sett mÃ¥ste börja om för att fÃ¥ det att hänga ihop igen…

Nåja, natten är lång och jag har gott om kaffe.

* Men av mina fem favoriter var det ändå en som var allra bäst. The Ark.

Igår var en traumatisk dag för den stackars lille hunden. Jag hade varit ute med bilen en sväng och körde in den i garaget när jag kom hem. Öppnade bakluckan och efter att ha konstaterat att det varken fanns folk eller andra hundar inom synhåll lät jag Carrey hoppa ut, okopplad. Så drog jag ner garageporten och skulle låsa, när jag kom på att jag glömt låsa bilen (det är en sån där gemensam garagelänga), så jag tippade upp porten igen, bara en liten bit, och tryckte till på fjärrlåset. Stängde porten igen och låste. Så skulle vi gå en liten runda innan vi gick in tänkte jag. Men var fanns hunden? Han brukar alltid vänta intill mig, han är inte den som rusar iväg, men jag tänkte att han kanske var kissnödig så jag kikade runt hörnet där det finns lämpliga kissbuskar. Ingen där. Inte heller bland buskarna på andra sidan parkeringen, så jag ropade. Inget hände. Jag ropade igen. Ingen hund.

Nästa tanke: Inte hade han väl…? Utan att jag märkte det…? Näää… Men jag öppnade iaf garageporten igen, och ut frÃ¥n mörkret skuttade en oberörd men lycklig och rumpviftande röd hund. Nu var väl inte den här händelsen särskilt traumatisk, det skulle bli värre sen. Mycket värre.

PÃ¥ kvällen skulle vi äta bakad potatis. När den äntligen började bli klar skulle A fixa köttet. Jag satt vid datorn när Carrey plötsligt kom störtande frÃ¥n köket och tryckte sig intill mig, olyckligt pipande. Jag reste pÃ¥ mig för att se efter vad som hänt, och Carrey som annars alltid övervakar matlagningen satte sig istället intill ytterdörren, fortfarande mycket ynklig. När jag tagit ett steg in köket, när jag precis skulle säga nÃ¥got skämtsamt om att husse varit elak, kände jag lukten av lammkotletterna i stekpannan… Och dÃ¥ slog det mig. NÃ¥nstans för länge sen har jag hört eller läst om detta fenomen, men har nog trott att det var en myt. Att somliga hundar bara inte klarar av lukten av lammkött som tillagas.

Det var ingen myt. Jag hade nog inte trott att det fanns nÃ¥gonting i världen som Carrey skulle reagera sÃ¥ starkt pÃ¥ som detta. Han var ynklig och olycklig hela kvällen, att gÃ¥ ut i köket var helt omöjligt tills efter ett par timmar, och dÃ¥ i en hukande, misstänksam och “beredd-att-fly”ställning. Husse som var “den skyldige” och dessutom säkert hade en massa lukt i kläderna ville han inte veta av. Fortfarande i morse gick han och vädrade misstänkamt i luften i köket. Inte förrän soppÃ¥sen var utburen blev han helt som vanligt igen.

Visst är det märkligt? Är det fler som varit med om/hört talas om detta? Vad i hela friden kan det bero på?