Projekt fönsterbyten pÃ¥gÃ¥r i vÃ¥r brf. Idag var turen kommen till oss. Eftersom det innebar att jag var tvungen att vara uppstigen och pÃ¥klädd klockan sju, och eftersom det kändes som om jag inte riktigt hade nÃ¥gonstans att ta vägen i mitt eget hem medan arbetet pÃ¥gick, rymde jag hemifrÃ¥n. Jag packade ner spÃ¥rgrejerna och gav mig av. KÃ¥, som varit här ett par dagar (han har varit sjuk och haft hög feber och behövde mammas omsorger) skulle skjutsas hem, men han fick först Ã¥ka med och visa mig en bra skog inom rimligt avstÃ¥nd. Man ska väl ha nÃ¥n nytta av att ha en skogsutbildad son med god lokalkännedom! Och en bra skog fick jag, riktigt bra. Jag kan lägga spÃ¥r där med ganska varierande svÃ¥righetsgrad, det är framkomligt med bil lÃ¥ngt in, och det ska visst dessutom finnas ett vindskydd med grillplats längre in! Och det är inte ens nÃ¥got känt strövomrÃ¥de nära stan, som Värsnäs där man fÃ¥r ta kölapp för att spÃ¥ra…
Jag la iaf ett “lagom” svÃ¥rt spÃ¥r, med tre vinklar och fem apporter, bara vanliga spÃ¥rapporter. Det fÃ¥r vara slut med leksaker och godis och trams i spÃ¥ret nu, det finns ingen anledning. Jag ger förstÃ¥s extragod belöning när han hittar apporter, men det räcker med det. Och kattmat eller annat smaskens (människomat!) pÃ¥ slutet för att öka suget och viljan att verkligen ta sig dit. Vi behöver inte träna särskilt med apporterna, Carrey hittar dom och plockar upp utan problem. Vi behöver nog inte ens träna spÃ¥rteknik, han vet nu vad han ska göra och han gör det. Motivationen finns ocksÃ¥. Det som behövs är mängdträning för att han ska fÃ¥ rutin och självförtroende att lösa svÃ¥righeter. Och mer rutin för mig, sÃ¥ att jag ska bli bättre pÃ¥ att läsa min hund. Det här är vad jag tror just nu iaf.
När jag lagt spÃ¥ret Ã¥kte jag hem med KÃ¥, och stannade där en stund sÃ¥ att spÃ¥ret nog legat en och en halv timme eller lite mer när jag kom tillbaka. Carrey spÃ¥rade hela vägen frÃ¥n bilen, men jag visade honom ändÃ¥ min övertydliga pÃ¥släppspunkt. Det gick väl sÃ¥där… Ömsom riktigt riktigt bra, ömsom en hel del vimsande, särskilt i vinklarna. Men alla apporterna hittades, och han fick sluta att vimsa och komma rätt igen pÃ¥ egen hand, utan att jag gjorde annat än stod still och väntade. Men tanke pÃ¥ att det är pinsamt länge sen vi spÃ¥rade sist, är jag nöjd.
Tillbaka vid bilen hade klockan inte ens hunnit bli tio, sÃ¥ det var för tidigt att Ã¥ka hem. Jag bestämde mig för lite uppletande ocksÃ¥. Jag stoppade in Carrey i bilen, för jag ville inte ge honom hälp av synintryck den här gÃ¥ngen. Han är sÃ¥pass duktig pÃ¥ uppletande sÃ¥ det är pÃ¥ tiden att jag börjar ställa lite krav pÃ¥ hur det ska utföras nu. Jag vallade ganska noggrant av en ruta pÃ¥…. hrm… jag och avstÃ¥ndsbedömning! Den var stor. Rätt stor iaf. Och djupare än bred.
Med tanke på att inte bara jag utan också Carrey tappat en del kondition under min ont-i-ryggen-period, och med tanke på att hans spårkondition troligen är ganska nära botten nu, var det väl inte så smart att lägga ut hela sju föremål i rutan. Det spelar ingen roll hur bra han är på uppletande, att tro att han skulle fixa det direkt efter ett ganska långt spår med dom förutsättningarna var inte snällt. Han försökte verkligen, hittade två föremål snabbt, fick kämpa och skickas om ett par gånger för det tredje, hittade sedan en kaffesked som han dock vägrade att bära in och sen syntes det att det tog slut i knoppen och vi fick hjälpas åt att hitta resten av grejerna. Möjligen (men jag tror inte det) kan det ha sänkt motivationen att vi inte lekte med grejerna han kom in med som vi brukar. Jag hade nämligen bestämt att vi ska börja träna avlämnandet, så det blir istället godisbelöning, men inte förrän han sitter i position och håller fast föremålet. Det är väl antagligen inte fullt lika kul, men jag tror ändå det var helt och hållet trötthet.
Och nu har jag en MYCKET trött hund, som sover djupt i hallen. Jag hade egentligen planerat att åka till klubben och ta ett rejält lydnadspass också, när fönstergubbarna återkommer efter lunch, men vi får nog hoppa över det. Det är nog smartare att öka träningsmängden lite succesivt, och inte chocka både Carrey och mig själv med att från ingenting ta allting på en gång.
Dessutom har fönstergubbarna blivit klara redan före lunch, sÃ¥ jag fÃ¥r väl ta itu med att dammsuga efter dom dÃ¥… (haha, precis som om det inte hade behövts ändÃ¥!) Och sen ska jag nog baka nÃ¥t, det är faktiskt födelsedag här idag ocksÃ¥.
